Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amfibier, Amphibia, Groddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den vätska, som amfibiernas hudkörtlar afsöndra,
verkar, när den införes i blodet hos däggdjur, fåglar,
kräldjur och fiskar, som ett gift; mindre fåglar
och ödlor dö vanligen efter några minuter, marsvin,
kaniner och hundar efter omkring en timme. Enligt
nyare undersökningar äro hudkörtlarna af olika
slag; medan somliga verka narkotiskt, åstadkomma
andra, såsom de stora öronkörtlarna och de större
körtlarna å ryggsidan, en afsöndring, som framkallar
krampanfall. Den synnerligen stora mängd vätska
hudkörtlarna särskildt hos paddor och salamandern
förmå afsöndra, när huden på ett eller annat sätt
retas, har gifvit anledning till den gamla sagan, att
salamandern förmår lefva i elden. Å skelettet kvarstå
flera partier oförbenade (broskiga). Kotkropparna
kunna under hela lifvet innesluta betydliga rester af
ryggsträngen. I motsats till de högre ryggradsdjuren
hafva amfibierna blott en korsbenskota, som är
bäckenets bärare. Refbenen äro i allmänhet mycket
korta och stå ej i samband med bröstbenet. Kraniet
består af ett fåtal ben och innesluter vanligen under
hela lifvet stora broskpartier; i motsats till hvad
fallet är hos flertalet kräldjur och hos fåglarna
finnas tvenne nackledknappar. Larverna ega vanligen
fyra broskiga gälbågar, som i olika grad kunna
tillbakabildas under utvecklingens lopp. Lemmarna
bestå af samma hufvudbeståndsdelar som hos de högre
ryggradsdjuren: skulder- och bäckengördel samt den
fria extremiteten. Inga amfibier hafva flera än fyra
fullständiga tår å främre extremiteten. Hos dem,
som utmärka sig för mera långsträckt kroppsbyggnad,
saknas extremiteter antingen fullständigt eller
finnas endast de främre. Hjärnan är enklare byggd
än hos något annat ryggradsdjur; stjärtamfibiernas
står lägre än de stjärtlösas. Blott hos de senare
är hörselorganet vanligen försedt med en trumhåla,
som begränsas af en i den yttre hudens nivå belägen
trumhinna. Några amfibier sakna fullständigt
tänder; hos flertalet förekomma tänder å mellan-
och öfverkäken, gommen och (hos stjärtamfibierna)
äfven å underkäken. Tänderna äro hos nu lefvande
amfibier små, enkla och spetsiga samt tjäna till att
fasthålla tuggan och föra den in i svalget, aldrig att
tugga. Tungan är bättre utbildad än hos fiskarna och
saknas blott hos några få grodformer; den är vanligen
i besittning af stark muskulatur och sålunda af stor
rörlighet. Hos de flesta stjärtlösa amfibier skiljer
sig tungan från öfriga ryggradsdjurs därigenom att
den ej är fäst baktill, utan blott framtill, och
således, tjänstgörande som fångstredskap, med sin
bakre ända kan slungas ut ur munnen. I sammanhang
därmed att amfibierna lifnära sig uteslutande af
djurisk föda (mest insekter och smärre lägre djur)
står den omständigheten, att tarmkanalen är kort
och enkel. Andedräktsorganen äro dels gälar, dels
lungor. Alla larver äfvensom en del stjärtamfibier
(Perennibranchiata) ega tre par yttre gälar,
bestående af en stamdel med påsittande gälblad;
stammen sitter på öfre ändan af hvardera af de
tre främsta gälbågarna; äfven hudveck, motsvarande
fiskarnas gällock, äro utbildade (se fig. 1). Lungorna
äro två säcklika organ, hos de lägre formerna
på insidan med endast låga, nätformiga lister, i
hvilka grenar af lungkärlen utbreda sig. Hos flera
stjärtamfibier äro lungorna förkrympta eller saknas
fullständigt; dessa djur andas dels genom huden,
hvilken äfven hos öfriga amfibier spelar en viktig
roll vid andningen, dels
medelst munnens slemhinna. Inandningen hos alla
amfibier försiggår så, att djuret med sluten
mun sänker munhålans golf och genom de öppnade
näsborrarna drar in luften i munhålan; därefter
tillslutas näsborrarna och munhålans golf höjes,
hvarigenom luften pressas in i luftstrupen. Luften
pumpas ut ur lungorna genom kroppsväggarnas press på
dessa. Endast de stjärtlösa amfibierna ega ljudband;
de ljud, som af dessa djur kunna frambringas,
förstärkas hos vissa arters hannar genom blåslika
utstjälpningar af munhålan. Hjärtat skiljer sig från
fiskarnas därigenom, att förmaket genom en (stundom
ofullständig) skiljevägg är deladt i två rum, af
hvilka det vänstra upptar blodet från lungorna,
det högra från kroppens
[bildtext]
Fig. 1.
öfriga vener. Ur samma blodkärl, ur hvilken
lungpulsådern framgår, går ett blodkärl till huden,
hvarigenom den, som nämndt, får stor betydelse såsom
andedräktsorgan. I ett stort antal kärl är blodet
blandadt, d. v. s. ofullständigt syrsatt. Amfibierna
höra till de s. k. kallblodiga djuren. Huruvida våra
inhemska paddor, grodor och vattenödlor, som i vatten
frusit "till is", kunna, såsom ofta uppgifves, lefva
upp igen, när de upptina, torde vara tvifvelaktigt.
Äggen läggas i sitt vatten och äro omgifna af ett
geléartadt hölje, bildadt i äggledarna, hvilket hölje
sväller betydligt i vattnet. Endast hos få utvecklas
larven redan i äggledaren.
En del amfibier äro under hela sitt lif vattendjur,
medan andra blott på larvstadiet eller under
fortplantningstiden lefva i vattnet; men så godt
som alla välja äfven på land fuktiga, skuggiga
ställen till vistelseort, enär en fuktig atmosfär
på grund af den lifliga hudandningen för dem är
ett lifsvillkor. De flesta äro i rörelse under
skymningen, hvaremot de under dagen söka upp sina
gömställen. Flertalet är mycket seglifvadt och
öfverlefver djupt ingripande stympningar. Förmågan af
regeneration (se d. o.) är synnerligen stor; fötter,
gälar o. s. v., som på ett eller annat sätt mistats,
växa ut igen hos larver eller unga individer inom kort
tid; hos utvecklade djur är däremot denna förmåga,
om ock ingalunda upphäfd, betydligt ringare utbildad.
Rörande amfibiernas geografiska utbredning
förtjänar anmärkas, att medan stjärtamfibierna nästan
uteslutande förekomma i norra hemisfärens tempererade
länder, äro de stjärtlösa amfibierna kosmopoliter
och uppträda talrikast i varmare regioner. Fossila
rester äro redan i kolformationen företrädda af numera
fullkomligt utdöda former (se nedan). Stjärtamfibier
och groddjur (i inskr. bem.) uppträda först i
tertiärformationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
