Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alheden, en stor hed i norra Jylland - Al henna l. Henna, farm. Se Alkanna - Alhidad (Alidad), astron., del af ett mätinstrument - Ali, ett arabiskt ord nyttjadt både som namn och hederstitel - Ali, den fjärde kalifen (656-661) - Ali (A. bej), sultan af Egypten - Ali (A. pasja), regent i Janina - Ali (Muhammed Emin A. pasja), turkisk statsman - Alias (lat.), annars - Alibaud, Louis, en degraderad fransk korporal - Alibert, Jean Louis, fransk läkare - Alibi, jur. - Alicante. 1. Provins i Spanien - Alicante. 2. Hufvudstad i prov. Alicante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp till drägliga villkor. Redan för länge sedan ha
de antagit danskt tungomål, och sedan 1870 ha de haft
gudstjänst på danska. A. är skådeplatsen för Blichers
jylländska noveller.
E. EBG.
Al henna l. Henna, farm. Se Alkanna.
Alhidad (Alidad), astron., en del af ett
mätinstrument, t. ex. en teodolit, som följer tuben i
dess rörelse och tjänar till afläsning af vinkeln på
cirkeln, för hvilket ändamål alhidaderna äro försedda
med afläsningsmikroskop. På en del instrument bildar
alhidaden en hel cirkel (alhidad-cirkel), som rör
sig koncentriskt med den graderade cirkeln.
A. N-R.
Ali, "den höge", "härskaren", ett arabiskt ord,
nyttjadt både som namn och hederstitel.
Ali, den fjärde kalifen (656-661), son af Abu Taleb,
f. 602, var Muhammeds förste och trognaste anhängare
och fick hans dotter Fatima till hustru. Först
efter Otmans död, 655, blef han kalif. Ständiga
uppror hindrade honom att fortsätta muhammedanernas
eröfringståg. Han mördades 661. Hans anhängare,
som kallades sjiiter, ansågo honom som den ende,
hvilken var berättigad att efterträda Muhammed. Utom
dikter ("Divan") tillskrifves A. en samling
tänkespråk, utg. af Fleischer (1837).
Ali (A. bej), sultan af Egypten, f. omkr. 1728 i
Abchasien, d. 1773, blef som gosse af slafhandlare
såld till mamlukhöfdingen Ibrahim i Egypten, men
frigafs och bragte sig upp till mamluk-bej samt blef
1757, efter Ibrahims död, sultan af Egypten. Han
häfdade sitt oberoende af Turkiet samt utvidgade
sitt välde genom Mekkas och nästan hela Syriens
eröfring (1771), men förrådd af sin adoptivson
och fältherre, Muhammed bej, måste han fly till
Syrien. Där återupptog han sina eröfringsplaner,
vann en glänsande seger öfver turkarna 1772, eröfrade
Antiokia, Jerusalem och Jaffa samt ryckte 1773 åter
mot Egypten, men blef s. å. slagen och tillfångatagen
vid Salahie och dog några dagar senare af sina sår.
(L. M. B.)
Ali (A. pasja), regent i Janina, f. sannolikt 1741
i Albanien, d. 1822, son till en albanesisk pasja,
befann sig vid dennes död (1754) i brydsam belägenhet,
i det han fick kämpa om det af hans anförvanter
bestridda arfvet efter fadern, men lyckades
genom list och duglighet vinna en själfständig
härskareställning. A. utvidgade sedan sin makt öfver
hela Albanien och blef pasja af Janina, som han
med list eröfrade (1788). Han härskade med grymhet
och kraft, undertryckte albanesernas röfverier,
men behandlade de kristne med mildhet. Efter en
treårig strid besegrade han sulioterna (1803) och
trädde i förbindelse med fransmännen, hvarigenom
han lyckades utverka, att hans söner blefvo pasjor
i Grekland. A. behärskade hela Albanien, Epirus,
Tessalien och södra Macedonien samt var efter 1807
faktiskt oberoende af turkiske sultanen. Denne
började frukta hans makt, helst som A. underblåste
de grekiska frihetssträfvandena. Sultanen sände
1820 en här mot A., som då, öfvergifven af de
albanesiske ledarna, måste innesluta sig i Janina,
där han försvarade sig som ett lejon, men slutligen
af brist på lifsmedel nödgades att kapitulera, 1
febr. 1822, dock mot säkerhet till lif och gods. Emot
lofven blef A. likväl afrättad 5 febr. s. å.
(L. M. B.)
Ali (Muhammed Emin A. pasja), turkisk statsman,
f. 1815, d. 1871, var son af en lägre ämbetsman,
men fick tidigt en mäktig beskyddare i
Resjid pasja. I det turkiska utrikesministeriet och
vid Turkiets beskickningar i Wien och London utbildade
han sig till statsman och blef utrikesminister
1846. Från detta år stod han, ehuru med många afbrott,
jämte Resjid pasja (d. 1858) och Fuad pasja (d. 1869),
än såsom utrikesminister, än såsom storvesir (1852,
1855-56, 1858-61 och 1867-71) eller såsom ordförande
i det s. k. Tansimat-rådet (som hade att utarbeta
de nya reformförslagen), i spetsen för Turkiets
styrelse och arbetade i förening med dessa statsmän
på Turkiets återupprättelse. Vid förhandlingarna
i Wien 1855 om de fyra garantipunkterna var han
Turkiets representant och uppträdde där med mycken
skicklighet. 1856 utarbetades under hans ledning den
berömda s. k. chatt-i-humajun (en urkund, hvarigenom
förkunnades lika berättigande för alla nationaliteter
och religionsbekännelser inom det turkiska
riket). A. var äfven ett af Turkiets, ombud vid
förhandlingarna om Parisfreden 1856. Då upproret på
Kreta (1867) var nära att medföra en intervention af
stormakterna, lyckades han afböja densamma. A. sökte
alltid häfda Turkiets själfständighet och dess
öfverhöghet öfver lydländerna samt lyckades särskildt
1869 genom sitt energiska uppträdande stäfja Egyptens
oafhängighetssträfvanden. Vid sin död var han såsom
storvesir själen i den under stora svårigheter
arbetande turkiska reformrörelsen.
Alias (lat.), annars, eljest.
Alibaud [-bå], Louis, en degraderad fransk korporal,
f. 1810, bekant genom sitt försök att mörda Ludvig
Filip 25 juni 1836 och afrättad 11 juli s. å.
Alibert [-bår], Jean Louis, fransk läkare, f. 1766,
d. 1837, blef läkare vid sjukhuset S:t Louis i
Paris 1803 och professor vid medicinska fakulteten
1821. A. är berömd genom sitt klassiska arbete öfver
hudsjukdomarna, Description des maladies de la peau
(1806-27, ny uppl. 1833). Det i den nya upplagan
antagna systemet är närmare utveckladt i Monographie
des dermatoses, ou précis théorique et pratique sur
les maladies de la peau (1810-18; ny uppl. 1822).
R. T-DT.
Alibi (lat.), jur., egentl. "annanstädes". Bevisa
alibi, styrka, att en person vid det tillfälle,
då en förbrytelse blef begången, icke vistades på
det ställe, hvarest händelsen timade, och således
omöjligen kunnat vara gärningsmannen.
Alicante. 1. Provins i Spanien. Det gränsar i n. till
Valencia, i v. till Albacete och Murcia, i s. till
Murcia, i s. ö. och ö. till Medelhafvet. 5,660
kvkm. 470,149 inv. (1900). A. utgöres dels af
ofruktbara kalkberg och ödemarker, dels af bördiga
dalar, som frambringa vin, olja, majs, hvete, ris,
sockerrör och sydfrukter m. m. Hufvudnäringar äro
åkerbruk samt vin- och silkesodling. - 2. Hufvudstad
i prov. A., Madrids hamnstad vid Medelhafvet och
väl befäst. 50,142 inv. (1900). Liflig handel och
industri. Tillverkning af bomulls-, linne- och
ylle-väfnader samt cigarrer. Exportartiklar:
Alicantevin (ett tungt, sött vin, för sin mörka färg
kalladt vino tinto) samt manufakturer, sydfrukter,
espartogräs, salt, soda, tvål och bly. - A. är det
romerska Lucentum (Alona). Det eröfrades 718 af
morerna och 1304 af Ferdinand III af Kastilien samt
belägrades af fransmännen 1709 och 1812. 1873 måste
det uthärda en häftig beskjutning af upprorsmännen
i Cartagena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
