Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alfabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Böhmen), bulgariskan m. fl., nyttja med vissa
modifikationer det latinska alfabetet, hvilket
för öfrigt användes i hela Europa, ej blott af de
besläktade romanska och germanska språken, utan äfven
af de till andra familjer hörande baskiska, albanska
och finsk-ugriska. Äfven det germansk-skandinaviska
runalfabetet är en utveckling af det latinska
alfabetet. Det arabiska alfabetet nyttjas i Europa
endast af den med finskan och ungerskan besläktade
turkiskan, men utom Europa af alla muhammedanska folk,
hur skilda deras språk för öfrigt må vara, turkarna i
Central-Asien, de med germaner och slaver samsläktade
perserna, af malajerna på Malakka, en mängd afrikanska
till islam omvända folkslag, muhammedanska kineser
m. fl. De lefvande språk i brittiska Indien, hindi,
sindi, gudjarati, bengali m. fl., hvilka härstamma
från sanskrit, nyttja ännu, med större eller
[bildtext]
Sanskrit.
mindre förändringar, sanskritalfabetet, devanagari,
som själf enligt all sannolikhet härstammar från det
feniciska. Det allmänt spridda hindustani nyttjar
däremot det arabiska alfabetet. De öfriga, ej med
sanskrit besläktade indiska språken, tamuliskan
o. a. (se Dravida), hafva alfabet, i hvilka man,
under de i allmänhet cirkelrunda formerna, igenkänner
devanagaritypen. Äfven de flesta öfriga asiatiska
språk, mandsju, mongoliska, tibetanska, siamesiska
(tai), burmaniska m. fi., hafva utbildat sina
alfabet från den sanskritiska grundformen. Däremot
bibehåller ännu i dag kinesiskan en bildskrift, där
ej hvarje ljud, utan hvarje begrepp uttryckes genom
ett skriftecken, som urspr. utgjorde en bild af det
tänkta, men genom undergångna förändringar blifvit
obegripligt såsom bild och nedsjunkit till ett blott
konventionellt tecken. Då kinesiskan således ej kan
sägas hafva något alfabet, har däremot japanskan
omdanat de kinesiska tecknen till flere slag af
stafvelsealfabet, d. v. s. sådana alfabet, i
hvilka hvarje tecken uttrycker ej en bokstaf, utan en
stafvelse. Det grekiska alfabetet har gifvit upphof åt
endast två asiatiska, nämligen det yngre armeniska,
som ännu i de s. k. stora bokstäfverna svagt påminner
om detta sitt ursprung, och det georgiska, hvilket
äfven nyttjas af flere andra kaukasiska språk.
Hvart och ett af de ofvannämnda språken har en
större eller mindre litteratur och därför ock ett
själfständigt alfabet. De inhemska språken i Afrika,
Amerika och Australien hafva däremot i allmänhet
ingen litteratur och därför ej heller alfabet,
hvarför den dit genom beröringen med främmande
nationer importerade litteraturen till dessa språk
måst öfverföras genom "införda" alfabet: hos en del
indianer det latinska, i Afrika antingen det latinska,
det arabiska eller i nordöstra Afrika det amhariska,
hvilket både till utseende och uppställning betydligt
skiljer sig från de öfriga semitiska alfabeten och
delar med det indiska devanagari den karakteristiska
egenskapen, att hvarje konsonanttecken tillika i sig
innefattar bokstafven a, såvida ej annat vokaltecken
följer. - Det urgamla egyptiska språket skrefs som
bekant med hieroglyfer, hvilka utgjorde en verklig
bildskrift; men därjämte utbildade sig ganska snart
ett tämligen fullständigt bokstafsalfabet, så att på
de oss nu tillgängliga egyptiska fornlämningarna
dessa bägge till principen fullkomligt skilda
slag af språktecken nyttjas jämte hvarandra. I
den yngre formen af det egyptiska språket, den
s. k. demotiskan, har den ursprungliga, tydliga
bildskriften öfvergått till samma oigenkännlighet som
de nuvarande kinesiska skriftecknen. Den yngsta grenen
af denna själfständiga språkstam, den s. k. koptiskan,
ännu i dag de egyptiske kristnes kyrkspråk, har med
små förändringar och tillägg lånat det grekiska
alfabetet. - Huruvida det feniciska alfabetet,
hvarifrån de allra flesta alfabet leda sitt ursprung,
själf härstammar från de egyptiska hieroglyferna
eller den babyloniska kilskriften, är en i våra
dagar mycket omtvistad fråga. - Räknar man hvarje
än så obetydlig modifikation af en ursprunglig form,
hvilken ett språk antagit som sitt alfabet, för ett
särskildt sådant, så anses antalet af kända alfabet
uppgå till mer än 400, af hvilka dock endast omkr. 50
nu äro i bruk. Goda förteckningar och afbildningar
af allmännast förekommande alfabet finner man hos
Ballhorn, "Alphabete" (1864), och Lepsius, "Standard
alphabet" (1863). Se äfven afbildningarna sp. 552
och 553. Om kilskriftsalfabeten se Kilskrift.
Enligt den ofvan gifna förklaringen på ordet alfabet borde
hvarje godt och fullständigt sådant vara fonetiskt,
d. v. s. innehålla ett enda och särskildt tecken för
hvarje enkelt ljud i språket. Detta är emellertid
icke förhållandet med något enda af de nu brukliga
alfabeten. Följden däraf har blifvit den stora
olägenheten, att man, vid återgifvande i skrift af
ett visst språks ord, ej kunnat helt enkelt uttrycka
ordet med de tecken, som motsvara de i detsamma
ingående enkla språkljuden. Enligt häfdvunnen sed
har man därför måst uttrycka dessa ljud med sådana,
alfabetet tillhörande tecken eller grupper af tecken,
hvilka egentligen uttrycka helt andra ljud. För att
afhjälpa denna olägenhet har man sökt införa nya,
rent fonetiska alfabet, särskildt i engelskan, där
nämnda olägenhet är större än i något annat språk, men
utan synnerlig framgång. Större betydelse har försöket
att uppfinna ett s. k. fonetiskt universalalfabet,
hvari alla kända språkljud på jorden skulle hafva
hvar sitt bestämda tecken. Att de lefvande språken
skulle ur detta gemensamma förråd uttaga hvar sin
tillkommande del, såsom eget alfabet, torde, som ofvan
antyddes, låta lika länge vänta på sig som införandet
af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
