Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexej. 2. A. Petrovitj, den föregåendes sonson - Alexejev, Jevjenij Ivanovitj, rysk amiral - Alexi, med., serums förmåga att döda mikroorganismer - Alexi, med., förlust af förmågan att uppfatta det skrifna ordet - Alexianer l. Celliter, en förening af fromma lekmän - Alexifarmakon, farm., skyddsmedel mot gift - Alexinatz, stad i serbiska kretsen Krusjevatz - Alexiner, med., okända, förmodligen ägghviteartade ämnen - Alexios, namn på 5 östromerska (bysantinska) kejsare - Alexios, grundläggare af kejsardömet Trabezon - Alexis, attisk lustspelsförfattare - Alexis, Wilibald, pseudonym för tyske romanförfattaren Wilhelm Häring - Alexis, Paul, fransk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsare 1727. Se vidare Brückner, "Der zarevitsch
Alexei" (1880).
Alexejev, Jevjenij Ivanovitj, rysk amiral
och administratör, f. 1843, inträdde vid unga
år i ryska marinens tjänst och deltog i flera
långväga expeditioner, var 1883-92 marinattaché vid
ryska legationen i Paris och kommenderade under
kinesisk-japanska kriget 1894-95 den då nybildade
Stillahafs-eskadern samt ledde ockupationen af Port
Arthur. A. utnämndes sedan till adjoint åt chefen
för maringeneralstaben och tog som befälhafvare
för den ryska Stillahafs-flottan verksam del i de
förbundna stormakternas väpnade intervention i de
kinesiska "boxar-oroligheterna" 1900-01. 1898 fick
han sig anförtrodd Kvantung-områdets förvaltning
samt utnämndes 1903 till ståthållare öfver
generalguvernementet Amur och Kvantung-området. På
denna nya post har han utrustats med synnerligen
vidsträckta administrativa, militära och diplomatiska
befogenheter, så att hans ställning närmar sig
en vice-konungs öfver hela ryska Öst-Asien med
tillhörande intressesfär i Mandsjuriet.
Alexi (af grek. alexein, afvärja), med., blod-
(och lymf-)serums förmåga att döda mikroorganismer och
andra främmande celler (t. ex. främmande blodkroppar),
som inkommit i detsamma, samt att förstöra
giftämnen, som producerats af sådana främmande
mikroorganismer. Adj. Alektisk. Jfr Alexiner.
J. E. J-N.
Alexi (af grek. nekande a och lat. legere, läsa),
med., förlust af förmågan att uppfatta det skrifna
eller tryckta ordet. Jfr Afasi.
J. E. J-N.
Alexianer l. Celliter (Fratres cellitæ, cellbröder)
kallades en förening af fromma lekmän, hvilka
omkr. 1300 slöto sig tillsammans i Antwerpen till
den lidande mänsklighetens tjänst. Föreningens
medlemmar förpliktade sig att vårda sjuka,
besöka fångar, hjälpa fattiga medelst insamlingar
af allmosor, men framför allt att jorda aflidna
(enligt någras mening har namnet celliter uppkommit
af mlat. cella, graf). Namnet alexianer togo de
sig efter sitt skyddshelgon, Alexius. Af folket
kallades de vanligast lollarder (af lollen,
lullen, sjunga sakta), emedan de ofta gingo i
likprocessioner och sjöngo begrafningssånger (se
Lollarder). Ännu finnas alexianer i Tyskland, hvilka
särskildt egna sig åt sinnessjukas vård. Se Uhlhorn,
"Die christl. liebesthätigkeit im mittelalter"
(1884).
J. H. B.*
Alexifarmakon (af grek. alexein, fördrifva, och
farmakon, läkemedel, gift), farm., skyddsmedel mot
gift; motgift.
Alexinatz, stad i serbiska kretsen Krusjevatz, vid
Moravitzas förening med Bulgariska Morava och vid
järnvägen Nisj-Belgrad. 5,500 inv. Kring A. föreföllo
många strider 1876.
Alexiner (af grek. alexein, afvärja; jfr Alexi),
med., har man kallat de ännu okända, förmodligen
ägghviteartade ämnen, hvilka man antager dels från
början finnas, dels under vissa omständigheter
kunna bildas i blodserum och förläna detta dess
experimentellt bevisade egenskaper att verka dödande
och förstörande såväl vid vissa slag af främmande
blodkroppar (vid transfusion af blod från ett annat
djurslag) som ock på vissa slag af bakterier eller på
af dem producerade giftämnen (jfr Antitoxiner). Genom
vissa ingrepp, t. ex. genom uppvärmning till
omkr. 50°, kan man beröfva blodserum dessa dess
egenskaper, hvilket förklaras därigenom att de
skyddande "alexinerna" därvid förstörts. Alla försök
att isolera och närmare undersöka alexinerna
hafva hittills strandat, men antagandet af
dessa hypotetiska ämnens tillvaro underlättar
förståendet af de invecklade problem, som äro
förknippade med läran om immuniteten (se d. o.).
S. J-N.
Alexios (grek. Alexios, lat. Alexius), namn på 5
östromerska (bysantinska) kejsare. Den förste var A. I
Komnenos, f. 1048, d. 1118, brorson till kejsar Isak
Komnenos. Alltifrån år 1074 använd som fältherre,
kufvade han flera uppror, men då han 1081 märkte,
att kejsar Nikeforos III Botoneiates ämnade förbigå
honom vid val af tronföljare, höjde han upprorsfanan,
tågade mot Konstantinopel, intog staden och lät
kröna sig till kejsare. Först samlade han sitt rikes
krafter mot normannerna, hvilkas eröfringar i Epirus
och Macedonien han lyckades återtaga. Sedan krossade
han (1091) petjenegernas makt i norr, men måste
mot seldsjukernas anlopp söka hjälp i västerlandet
genom påfven Urban II. Detta gaf anledning till
första korståget. Korsfararhärens storlek väckte
hos A. berättigade farhågor, men med mycken slughet
lyckades han förmå dess ledare att svärja länsed för
blifvande eröfringar i Syrien och återförvärfvade med
dess hjälp stora delar af Mindre Asien. Med framgång
stred han (1107-08) mot de efter oberoende välde i
Antiokia traktande normannerna och tillfogade själf
(1116) seldsjukerna ett kännbart nederlag. A:s inre
politik var kraftig och strängt ortodox. A. hade ej
obetydliga teologiska och litterära intressen, och i
den bysantinska litteraturens historia är hans namn
förbundet med uppkomsten af de s. k. Spaneas-dikterna
(se d. o.). Hans dotter, Anna Komnena, skref
hans biografi, "Alexias", som finnes öfversatt
till danskan (af Hovgaard, 1879-82). - I nordiska
sagor omtalas A. under namnet Kirialax (en
förvrängning af grek. Kyrios, herre, och Alexios). I
"Miklagård" besöktes han af Erik Ejegod och Sigurd
Jorsalafare. Se vidare Östromerska riket. - Om de
öfrige kejsarna med namnet A., näml. A. II Komnenos
(1180-84), A. III Angelos (1195-1203), A. IV Angelos
(1203-04) och A. V Dukas (1204) se Östromerska riket.
(V. LM.)
Alexios (grek. Alexios, lat. Alexius), grundläggare
af kejsardömet Trabezon (se d. o.).
Alexis (grek. Alexis), attisk lustspelsförfattare,
jämte Antifanes huvudrepresentant för den
s. k. "mellersta komedien", föddes i Thurioi i
Stor-Grekland omkr. 392 f. Kr. och lär med bibehållen
arbetskraft hafva uppnått en ålder af 106 år. Han
påstås hafva författat 245 pjäser, och de många
bevarade fragmenten af dessa vittna om kvickhet och
god iakttagelseförmåga. Hans jambvers är välbyggd,
diktionen vald och liffull. Fragmenten äro utgifna
af Kock i "Comicorum atticorum fragmenta", II (1884).
Alexis, Wilibald, pseudonym för den tyske
romanförfattaren Wilhelm Häring.
Alexis [-i’ss], Paul, fransk författare, f. 1847 i
Aix, d. 1901, var alltifrån början den mest trogne
anhängare af naturalismens förkämpe Zola. I dennes
anda skref A. enaktspjäsen Celle qu’on n’epouse
pas (1879, återupptagen å Théâtre français 1898),
den motbjudande sjukdomshistorien La fin de Lucie
Pellegrin (1880), den mera läsvärda romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
