Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alemanner l. Alamanner, en germansk folkförening - Alemannien. Se Alemanner och Schwaben - d’Alembert, Jean le Rond, fransk matematiker, filosof och skriftställare - Alembik. Se Alambik - Alembrotsalt, kem., förening af kvicksilfverklorid och salmiak - Alemtejo, provins i Portugal - Alencar, José Martiniano de, brasiliansk författare - Alençon, hufvudstad i franska depart. Orne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tvingade dem att underkasta sig frankiskt
öfverherrskap. De fortforo dock att hafva egna
hertigar ända in på Karl den stores tid. Efter
karolingiska monarkiens upplösning uppstod ånyo
ett särskildt hertigdöme Alemannien l. Schwaben,
som 1096 delades emellan släkterna Zähringen och
Staufen, hvarvid den senare fick landet på östra
sidan Rhen, och till detta inskränktes sedermera
namnet Schwaben. - Fransmännen hafva öfverflyttat
alemannernas namn ("allemands") på tyskar i
allmänhet.
Alemannien. Se Alemanner och Schwaben.
d’Alembert [dalãbä’r], Jean le Rond, fransk matematiker,
filosof och skriftställare, ett af 18:e århundradets
största snillen. Han föddes 1717 i Paris och utsattes
vid kyrkan le Rond af sina föräldrar, fru de Tencin
och ingeniörofficeren Destouches, men upptogs af en
fattig glasmästarhustru och fick sedermera understöd
äfven af sin fader, så att han kunde studera i Collège
Mazarin. Redan som gosse väckte d’A. uppseende för
sina rika anlag och sina kunskaper. Först egnade han
sig ifrigt åt teologi och rättsvetenskap äfvensom
åt medicin och filosofi, men hängaf sig snart
uteslutande åt de s. k. exakta vetenskaperna, såsom
fysik och matematik. Bland hans många arbeten, alla
utmärkta för grundlig lärdom och klar framställning,
må nämnas Traîté de dynamique (1743), Traîté de
l’équilibre et du mouvement des fluides (1744)
och Réflexions sur la cause générale des vents
(1744 och 1747). Han författade äfven flere andra
afhandlingar i fysik, astronomi m. m., vann åtskilliga
pris och blef ledamot af flera in- och utländska
vetenskapliga samfund. Såsom ett af de viktigaste
af d’A:s vetenskapliga resultat må framhållas den
fundamentala sats inom mekaniken, som fått namnet
d’Alemberts princip. Genom denna sats kan dynamikens
generella problem uppfattas som ett statiskt
problem; kombinerad med de virtuella hastigheternas
princip, ger den därför differentialekvationerna
för rörelsen hos ett godtyckligt materiellt
system. Tillsammans med Diderot utgaf d’A. (1751-
72) det ryktbara verket Encyclopédie, i hvilket
han skref den matematiska delen samt inledningen,
ett mästerstycke af vetenskaplig framställning och
god stil. Hans afhandling mot jesuiterna äfvensom de
religiösa åsikter, hvilka han för öfrigt uttalade
och som väsentligen stämde öfverens med de andre
s. k. encyklopedisternas, ådrogo honom tvister och
förföljelser, hvarför han snart nästan uteslutande
egnade sig åt litterära ämnen. Hans Essais sur les
gens de lettres, L’art de traduire, Réflexions sur
le style, Mémoires sur la reine Christine de Suède
m. fl. arbeten af detta slag gåfvo honom det litterära
anseende, som 1754 föranledde hans inkallande i
Franska akademien, hvars ständige sekreterare han
blef 1772. I denna egenskap skref han sina Éloges,
lefnadsteckningar öfver aflidna ledamöter af
akademien, d’A. var till sitt
väsende enkel, behaglig och blygsam äfvensom
välgörande och oegennyttig. Han afslog flera lockande
anbud från såväl Fredrik II i Preussen som Katarina
II i Ryssland och kvarstannade i sitt fädernesland,
oaktadt Franska akademien för hans "irreligiösa
åsikters skull" indragit det årliga underhåll
den förut tilldelat honom, d’A. dog 1783. Hans
arbeten utgåfvos af Bastien 1805, af Didot 1821,
af Condorcet 1853 och (bäst) af Bossange 1829
(litterära och filosofiska skrifter). Hans
biografi är skrifven af bl. a. J. Bertrand (1889).
M. L.
Alembik. Se Alambik.
Alembrotsalt, kem., alkemisternas benämning
på en förening af kvicksilfverklorid och
salmiak, med hvars tillhjälp de trodde sig
kunna förvandla de oädla metallerna till
ädla. Ordet "alembrot" är kaldeiskt och betyder
"konstens nyckel" eller "vishetens nyckel".
P. T. C.*
Alemtejo [alemte’cho], sp. Alentejo ("på
andra sidan Tejo"), provins i Portugal, gränsar
i n. till Beira, i ö. till Spanien, i s. till
Algarve och i v. till Atlantiska oceanen och
portugr. Estremadura. Dess ytvidd är 24,390
kvkm. 413,531 inv. (1900). A. genomskäres af
flera bergskedjor, af hvilka Sierra de Monchique
är den högsta, och vattnas af åtskilliga floder,
bl. a. Guadiana och Sado (Sadão). A. har många
vidsträckta slätter, af hvilka några äro bördiga
åkrar och betesmarker, andra osunda träsk eller
ofruktbara ödemarker. Södra delen af A. är uppfylld
med stora skogar af korkek, vanlig ek, gran och
kastanj. Slätterna och dalarna frambringa hvete,
majs, ris, drufvor, fikon, mandel, citroner och
oliver. Åkerbruket, boskapsskötseln och bergsbruket
äro icke synnerligen högt uppdrifna; industrien
inskränker sig nästan uteslutande till beredning af
en god olja. - A. delas i distrikten Beja, Evora och
Portalegre. Dess förnämsta städer äro Evora,
Portalegre, Elvas, Beja och Estremoz.
Alencar, José Martiniano de, brasiliansk författare,
f. 1829 i Fortaleza, d. 1877 i Rio de Janeiro,
egnade sig åt juridisk och politisk verksamhet
samt var 1867-68 justitieminister. A. är sitt lands
populäraste romanförfattare och har blifvit kallad
Brasiliens Cooper. Han har ofta lagt indiansk
tradition till grund för sin framställning och
företrädesvis skildrat motiv ur Brasiliens historia,
inhemska seder och tropisk natur. Mest känd är den
till flera språk öfversatta romanen O Guarany (1858).
Alençon [alãså’], hufvudstad i franska depart. Orne
i Normandie, vid öfre Sarthe, på en vidsträckt
och fruktbar slätt. Staden har en vacker katedral
och lämningar efter hertigarnas af Alençon gamla
slott. 16,590 inv. (1901). - Det är hufvudort i
det hästrika landskapet Perche, är berömdt för sina
spetsar (points d’Alençon), ehuru spetsfabrikationen
nu är nästan utslocknad, och för sina vackert
slipade kvartskristaller (diamants d’Alençon) samt har
dessutom fabriker för tillverkning af bomulls-, linne-
och yllevaror, stråhattar, handskar och kemikalier
m. m. - A. var först ett grefskap och blef
sedermera hertigdöme. De förste hertigarna af A.
härstammade från Karl II af Valois, hvilken 1322
fick det som län. Huset A. utslocknade med Karl IV
(1525). Hertigdömet förlänades därefter åt Frans
af Anjou, hemföll 1584 till kronan, pantsattes 1605
till hertigen af Württemberg och inlöstes 1612 åter
till kronan. Sedermera förde prinsar af kungl. huset
flere gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
