Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albuminat, ägghvitekroppar - Albuminförfarande, sättet att kopiera fotografiska negativ på albuminpapper - Albuminoider, olikartade grupper af kväfvehaltiga ämnen - Albuminpapper, ett med saltad ägghvita öfverdraget papper - Albuminuri, med., afsöndring af ägghvitehaltig urin - Albumin-ämnen, kem. Se Ägghvitartade ämnen - Albumoider, kem. farm., i neutrala vätskor fullständigt olösliga ämnen - Albumoser, produkter som bildas vid digestion, af ägghviteämnen - Albuquerque. 1. Befäst stad i spanska provinsen Badajoz - Albuquerque. 2. Stad i den nordamerikanska staten Nya Mexico - Albuquerque. 3. Brasiliansk hamn vid floden Paraguays öfre lopp - d’Albuquerque, Affonso, portugisisk krigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven i naturen, t. ex. vid matsmältningen, där
första stadiet af ägghvitans digestion består
däruti att den af magsaftens saltsyra öfverföres
till acidalbuminat (digestions-syntonin).
S. J-N.
Albuminförfarande, sättet att kopiera fotografiska
negativ på albuminpapper.
A. R-AL.
Albuminoider (af lat. albumen, ägghvita, och
grek. eidos, likhet), namn för åtskilliga i
djurkroppen i olösligt tillstånd förekommande,
sinsemellan ganska olikartade grupper af kväfvehaltiga
ämnen, hvilka väl stå de egentliga ägghviteämnena,
från hvilka de sannolikt direkt härstamma, mer eller
mindre nära, men dock såväl till sammansättning
som egenskaper bestämdt skilja sig från dem. Till
albuminoiderna räknas först och främst de hos
de högre djuren normalt förekommande keratin (i
epidermis, hår, horn, naglar, fjäder o. s. v.),
elastin (i bindväfvens elastiska trådar), retikulin
(i tarmens slemhinna, i lymfkörtlar, mjälte, lefver
m. fl. organ) och kollagen (i bindväf, benväfnad
och brosk m. m.), vidare spongin, conchiolin,
fibroin, sericin, kornein m. fl., hvilka förekomma
i de skyddande eller stödjande bildningarna hos
ryggradslösa djur, samt slutligen amyloid (se d. o.),
ett endast under patologiska förhållanden i människans
och de högre djurens organ uppträdande ämne.
S. J-N.
Albuminpapper, ett med saltad ägghvita (klor-natrium
och albumin) öfverdraget papper, som genom badning i
silfvernitratlösning göres ljuskänsligt och användes
som fotografiskt positivpapper.
A. R-AL.
Albuminuri (af lat. albumen, ägghvita, och
grek. urein, kasta sitt vatten), med., afsöndring af
ägghvitehaltig urin. I friska tillståndet innehåller
människans urin icke ägghvita. Albuminurien
är sålunda ett abnormt, sjukligt tillstånd och
förekommer såsom ett betydelsefullt symtom vid flere
olikartade rubbningar i människokroppen. Framför allt
finnes den vid sjukdomar i njurarna, i synnerhet vid
njurinflammation, samt vid förändringar i blodtrycket
inom njurarnas kärl, t. ex. ofta vid hjärtfel. Då
rubbningar i njurarnas verksamhet och verkliga
inflammatoriska processer i dessa organ ofta förekomma
vid febrar, finner man också ofta vid febersjukdomar
ägghvita i urinen: så t. ex. är albuminuri
mycket vanlig vid skarlakansfeber. Äfven vid
sjukdomar i urinvägarna (njurbäckenen, urinledarna,
urinblåsan och urinröret) förekommer ofta ägghvita
i urinen. Albuminurien är sålunda icke, såsom man
ofta hör antagas, en själfständig sjukdom, och den
svenska benämningen "ägghvitesjuka" är oegentlig. Den
med urinen ur blodet afsöndrade ägghvitemängden
är ofta helt ringa och blodets förlust af ägghvita
utan vidare betydelse för organismen. I andra fall
åter kan ägghvitemängden i urinen och på samma gång
sålunda blodets förlust af ägghvita blifva mycket
betydlig, ända till 30 gram och däröfver på dygnet.
P. W.*
Albumin-ämnen, kem. Se Ägghvitartade ämnen.
Albumoider (af lat. albumen, ägghvita, och
grek. eidos, likhet), kem. farm., egendomliga,
i neutrala vätskor fullständigt olösliga ämnen,
som intaga en medelställning mellan egentliga
ägghviteämnen (proteiner) och s. k. albuminoider
(se d. o.), hvilka de med hänsyn till sin olöslighet
mest likna, men hvarifrån de dock i flera hänseenden
skilja sig. Albumoider förefinnas i brosk, i ögats
kristallins o. s. v.
S. J-N.
Albumoser (af lat. albumen, ägghvita), rad af
produkter, som bildas vid digestion, såväl naturlig
som artificiell, af ägghviteämnen och som utgöra
öfvergångsstadier mellan det ursprungliga,
ofta jämförelsevis svårlösliga ägghviteämnet
och digestionens slutprodukt, det ytterst
lättlösliga peptonet. Dessa öfvergångsprodukter
stå ägghvitekropparna närmare än hvad peptonen göra
med hänsyn till löslighet, diffusionsförmåga,
reaktioner o. s. v., ehuru i dessa hänseenden
rätt stora olikheter kunna förefinnas mellan
olika slag af albumoser, men de särskiljas från
egentlig ägghvita framför allt därigenom att
de ej äro koagulabla. Å andra sidan kunna de
utfällas ur sina lösningar genom tillsats af
vissa neutralsalter, särskildt ammoniumsulfat,
och förhålla sig i detta och andra hänseenden olikt
peptonen. - Om albumos-lösning insprutas i blodet,
verkar den giftigt på samma sätt som pepton och
öfvergår i urinen. Under vissa sjukliga förhållanden
hafva också albumoser påträffats i urinen, där de
under friskt tillstånd aldrig förekomma. Man måste
alltså antaga, att de vid matsmältningen ur födans
ägghviteämnen bildade albumoserna (och peptonen)
i tarmkanalens väggar undergå någon förändring,
hvarigenom de återföras till ägghvitestadiet, innan
de inkomma i blodmassan. Äfven efter den rikligaste
utfodring med albumoser finner man nämligen aldrig
sådana i blodet från ett friskt djur. - I handeln
förekommande s. k. pepton, som fabriksmässigt
beredes af kött m. m., utgöres af en blandning af
olika ägghvitekroppar, bland hvilka de flesta äro
albumoser af olika slag, under det att verkligt
pepton i regeln saknas. - Äfven i mjölksaft från
vissa växter har man trott sig kunna påvisa albumoser.
S. J-N.
Albuquerque [-ke’rke]. 1. Befäst stad i
spanska provinsen Badajoz i Estremadura, ej
långt från portugisiska gränsen. Omkr. 7,200
inv. Det har ett gammalt slott, hertigarnas
af A. stamgods. Ullhandel. - 2. Stad i den
nordamerikanska staten Nya Mexico, vid vänstra
stranden af floden Rio Grande del Norte, s. v. om
Santa Fé. 7,919 inv. (1900). - 3. Brasiliansk hamn
vid floden Paraguays öfre lopp.
d’Albuquerque [-ke’rke], Affonso, frejdad
portugisisk krigare, f. 1453. Han tillhörde en
högadlig spansk ätt och uppfostrades vid Alfons
V:s hof. Sina första krigsbedrifter utförde han i
Afrika. 1503 sändes han på sin första expedition
till Indien, och 1506 förde han befälet öfver en
del af den stora flotta, hvarmed Tristam da Cunha
afgick till de indiska farvattnen. När da Cunha
efter Sokotras eröfring afseglade till Indien,
stannade A. kvar för att stadga Portugals välde i de
västliga farvattnen. 1507 förmådde han sultanen af
Ormus att underkasta sig, men denne afföll snart,
och A. lyckades ej betvinga staden. Kort därefter
seglade A. till Indien och öfvertog där (1509) efter
d’Almeida befälet öfver hären och förvaltningen af
de portugisiska besittningarna. Han eröfrade nu Goa
(1510), som allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
