Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agrarpolitik - Agrarprotektionister, de skyddstullsvänner - Agrate, Marco - Agrarulos, grek. myt. Se Aglauros - Agraviados (sp.), "missnöjda" - Agré, Agreé l. Agreerad, en titel - Agreabel. Se Agré - Agreera. Se Agré - Agrégé, fr., i Frankrike namn på e. o. lärare. Jfr Agré - Agrell, Johan - Agrell, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom i de flesta tyska länder, medförde 1848 års
händelser liknande reformer, och i England började de
liberalekonomiska reformerna på 1820-talet. Om den
under senare tid så brännande irländska agrarfrågan
se Irland. Hvad Italien angår, så har på grund
af historiska förhållanden en stor del af detta
lands jord råkat i adelns eller kyrkans händer,
och största delen af jordbrukarna, särskildt i
slättbygderna, äro blott arrendatorer i den allra
uslaste ekonomiska ställning. Litet har ännu gjorts
för att förbättra arrendatorernas ställning, och
de svårigheter, som möta dylika reformer, äro icke
alla af den natur, att de kunna undanröjas genom
lagstiftning. I Sverige har agrarpolitiken haft delvis
andra uppgifter än i nu nämnda länder. Lifegenskapen
har aldrig funnits i vårt land, icke heller stora
godskomplex i syd- och mellan-europeisk mening
sedan Karl XI:s reduktion. Våra bönder behöfde
därför ej befrias från sådana bojor, som dylika
förhållanden framkalla. Då därför en agrarpolitik
på 1700-talet började göra sig gällande, afsåg den
blott att förbättra de bestående förhållandena, icke
att i grund ombilda dem. Hit höra åtgärderna för
egoskiften, spannmålshandelns frigifvande (1775),
lindringar i sådana å jorden hvilande bördor som
vägunderhåll, indelningsverk, grundskatter, ändringar
i lagarna om arfsrätt till jord, hemmansdelning o. d.,
inrättande af huhållningssällskap, landtbruksskolor
och institut, hypoteksföreningar m. m., anslag till
vägars anläggande, utdikningar etc. Hvad som i andra
länder betraktas såsom en hufvudsak, ordnandet af
arrendatorernas ställning till jordegarna, har i
vårt land helt naturligt icke ansetts så viktigt,
men äfven här torde numera en tidsenlig arrendelag
icke längre kunna uppskjutas.
Medan agrarpolitiken hittills sålunda i väsentlig
grad afsett att undanröja hindren för en fri
dispositionsrätt af jorden, börjar nu en viss
reaktion göra sig gällande. Det har visat sig, att
denna obegränsade frihet medfört sina olägenheter,
som kräfva rättelse. Om de särskildt i Amerika
framträdande försöken att inskränka den fria
dispositionsrätten öfver den för familjens uppehälle
erforderliga jorden se Homestead. Rättigheten att
fritt sälja delar af egendomen har i vårt land haft
till följd att skogen afyttrats och afverkats,
hvarefter jordegaren sedermera icke kunnat existera
på hvad han egt kvar, samt att sågverksbolagen för
skogens skull inköpt en mängd hemman samt låtit
jordbruket förfalla. Liknande missförhållanden hafva
redan i andra länder framkallat lagar, som begränsa
rätten att splittra ett hemman (dismembration)
eller att alltför mycket samla jordegendomen på få
händer. Äfven i dessa afseenden har den svenska
agrarpolitiken viktiga uppgifter att lösa. I
nära sammanhang härmed står i Sverige frågan om
hur jordlotter skola kunna lämnas dem, som önska
bryta mark i förut ouppodlade trakter, särskildt i
Norrland. Genom ett ändamålsenligt ordnande af denna
sak skall icke blott landets uppodling befordras,
utan äfven emigrationen minskas.
Den moderna agrarpolitiken räknar som grundläggande
arbete W. Roschers "Die nationalökonomik des
ackerbaues und der verwandten urproduktionen" (1859;
12:e uppl. 1888). Se vidare A. Buchenberger,
"Agrarwesen und agrarpolitik (2 bd, 1892-
93), Th. v. der Goltz, "Die agrarischen
aufgaben der gegenwart" (2:a uppl. 1895),
och L. Brentano, "Agrarpolitik" I (1897).
J. F. N.
Agrarprotektionister, de skyddstullsvänner,
som framför allt sträfva att genom tull på
landtmannaprodukter trygga och främja jordbrukets
utveckling.
Agrate, Marco, italiensk bildhuggare, verksam under
1500-talets senare hälft i Milano, hvars domkyrka eger
hans marmorstaty af den hel. Bartolomeus, framställd
fullständigt flådd, med den afdragna huden lagd
öfver skuldrorna -, ett just genom sin natursanning
i högsta grad frånstötande arbete, som dock prisades
af artistens samtid.
O. G-G.
Agraulos, grek. myt. Se Aglauros.
Agraviados (sp.), "missnöjda", kallades under
1700-talet de spanske adelsmän, som hyllade den på
tronen uppsatta bourbonska dynastien och motarbetade
habsburgarna. Så kallades äfven 1826-28 deltagarna
i det af det påfliga partiet understödda uppror
mot Ferdinand VII, som åsyftade återställandet af
den yttersta absolutism i kyrka och stat äfvensom
återinförandet af inkvisitionen.
Agré, Agreé l. Agreerad, en titel, som konstakademien
i Stockholm före 1887 tilldelade yngre konstidkare,
hvilka ej ansågos mogna för hedern att upptagas till
ledamöter. Orden stå i samband med agreera,
en felaktig form för agregera l. aggregera
(af fr. agréger, lat. aggregare, af ad,
till, och grex, hjord; sällskap, klubb), upptaga
till medlem af ett sällskap; hopgyttra till en
massa. Däraf aggregat (se d. o.). - Ett annat ord är
agreera såsom försvenskad form af fr. agréer
(af gré, tycke, smak, behag, lat. gratum, hvad
som är behagligt), väl upptaga, godkänna; behaga,
täckas. Däraf agreabel (fr. agréable), behaglig,
angenäm; agremang (fr. agrément), behaglighet,
nöje, förströelse. I plur. förekommer sistnämnda ord
såsom musikterm i bet. drillar, för-slag och andra
musikaliska prydnader.
Agreabel. Se Agré.
Agreera. Se Agré.
Agrégé [-*e], fr., i Frankrike namn på
e. o. lärare. Jfr Agré.
Agrell, Johan, tonsättare, f. i Östergötland 1701,
d. i Nürnberg 1767 (enl. andra uppgifter 1765
l. 1769), blef 1723 af prins Maximilian af Hessen
kallad till kammarmusikus i Kassel, hvarefter han 1746
utnämndes till kapellmästare i Nürnberg. A. gjorde
flere konstresor, bl. a. till Italien, och skördade
öfverallt lifligt bifall. Han utgaf solosaker för
klaver och violin, klaverkonserter, symfonier
m. m. och är af musikhistorisk betydelse för
"sonatformens" utveckling.
Agrell, Olof, reseskildrare, f. 1755 i Hyby socken i
Skåne, blef filos. magister i Lund 1775 och ingick
därefter i konungens kansli, utnämndes 1789 till
konsulatsekreterare i Marokko och 1799 till vice
konsul i Alger. Till följd af dessa befattningar
gjorde han fyra resor till Afrika samt uppehöll sig
jämväl tidtals i Spanien och Portugal. För sin första
vistelse i Tanger redogjorde han i Bref om Maroco
(1796), i hvilka han "med friskt och gladt lynne samt
lätt hand" skildrar "de oroligheter, för hvilka detta
rike den tiden såsom ofta var en skådeplats". (En
tysk öfversättning utgafs i Nürnberg 1798.) 1802
återkom han till Sverige från sin sista utrikes resa
och skref sedermera Ytterligare bref om Maroco samt
till en del om Spanjen och Portugal (1807). Han utgaf
dessutom Antenors resor uti Grekland och Asien (del
1-3, 1803-04). A. dog i Göteborg 1832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
