Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agardh. 3. Jakob Georg A. - Agaricin, rättare Agaricinsyra, farm. - Agaricineæ, bot. - Agaricus L., bot. - Agasias, Dositheos' son, bildhuggare från Efesos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var 1858–80. Han erhöll 1886 letterstedtska priset
och 1897 Linnean societys guldmedalj. Till Lunds
botaniska museum skänkte han 1895 sitt herbarium,
hvars algologiska afdelning sannolikt är den mest
betydande, som någonstädes förefinnes, samt 1897
sitt botaniska bibliotek. Se en af D. Bergendal
författad minnesteckning i Nord. univ. tidskr. 1901.
A-N. (T. K.)
Agaricin, rättare Agaricinsyra, farm., ett
surt harts, som erhålles ur torkad lärksvamp
genom extraktion med alkohol o. s. v., och som
bildar ett hvitt, mikrokristalliniskt, vid 130°–140°
smältande pulver med svag lukt och smak. Det löses
föga i kallt vatten, men sväller i varmt och ger vid
kokning en starkt skummande lösning. Äfven af
alkalier löses agaricin under saltbildning till en vid
omskakning starkt skummande vätska.
Agaricinsyran har upptagits i några nyare farmakopéer på
grund af sin egenskap att, liksom lärksvampen,
genom inverkan på de perifera nerverna hämma
svettafsöndringen, utan att samtidigt (såsom fallet är med
själfva drogen agaricus albus) verka starkt afförande.
Den gifves mot ymnig svettning, särskildt mot
nattsvett hos lungsotspatienter, i dos af 0,5–1 cg., som
sedermera kan ökas till 2–3 cg. eller mera, vanligen
blott en gång om dagen. Verkan däraf inträder först
efter 5–6 timmar, men varar under ett dygn eller längre.
S. J-N.
Agaricineæ, bot., den afdelning af Hymenomycetes,
hatt- eller köttsvamparna, som utmärkes däraf, att
hymeniet eller fruktlagret är skiflikt. Hufvudverket
öfver denna familj är Epicrisis systematis mycologici
af Elias Fries.
A-N.*
Agaricus L., bot., ett till fam. Agaricineæ hörande
släkte, hvars mjukt hinnaktiga fruktskifvor äro dubbla
och sammanvuxna med hatten. Med Agaricus förstod
Linné alla skifsvampar. Efter den af Persoon och
E. Fries genomförda reformen i mykologien innefatta
skifsvamparna 20 släkten, och släktet Agaricus delas
af Fries i 28 undersläkten, hufvudsakligen
efter sporernas färg. Dessa köttiga skifsvampar
utmärka sig genom ett vegetativt och ett
fruktifikativt system. Det förra lefver i jorden
eller något
annat substrat, består af hvitaktiga, vidt omkring
krypande, ytterst förgrenade, periferiskt tillväxande
svamptrådar (det s. k. myceliet), och det senare
eller fruktkroppen – ofta från början inneslutet i
ett velum, som spränges och stundom sedan kvarstår
som en ring på foten, som fläckar på hatten eller
som en hylsa (volva) vid fotens bas – af en köttig
fot, hvilken på sin spets eller öfre sida uppbär en
cirkelrund eller excentrisk hatt, på hvars undersida
de strålformigt utgående fruktskifvorna befinna
sig, på sidan beklädda med ett hymenium, hvari
finnas basidier, alstrande hvita, rosenröda eller
blekröda, gula eller rödbruna, svartröda eller mörka,
och slutligen svarta sporer. De förekomma allmänt,
särdeles om hösten, på fuktiga och skuggrika ställen,
t. ex. i skogar. Den synliga svampen (fruktkroppen)
framkommer och utvecklas särdeles snabbt. De ega stor
betydelse såsom dels matnyttiga, dels giftiga. Vissa
arter äro fosforescerande. Se vidare Basidiomycetes,
Champinjoner, Flugsvamp, Fnöske, Honingssvampen,
Musseron, Riskan och Svampar.
A-N. (G. L-M.)
Agasias (grek. Agasias), Dositheos’ son,
"bildhuggare från Efesos under 1:a årh. f. Kr., enligt
den bevarade signaturen upphofsmannen till den under
namnet Borghesiske fäktaren berömda marmorstod,
som, i början af 1600-talet funnen i Porto d’Anzo
(Antium), länge förvarades i Villa Borghese i Rom, men
sedan flyttades till Louvre. Den genom virtuosmässig
skicklighet i den anatomiska behandlingen berömda
statyn, som framställer en naken, mot "en fingerad,
men sannolikt aldrig utförd, högre befintlig fiende
kämpande krigare, som betäcker sig med sin, likaledes
blott tänkta sköld, är en af antikens yppersta,
till oss komna aktfigurer, men troligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
