Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agamidæ, Agamider, zool. - Agamo-genesis (jfr Agam och Genesis), könlös fortplantning - Agamonoeci, bot. - Aga Muhammed, persisk härskare. Se Persien - Agan, zool. Se Amfibier - Agaña, stad på västra kusten af ön Guajan (Guam) bland Marianerna - Aganippe, grek. myt. - Aganippiska brunnssällskapet - Agapanthus L'Hér., bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som liksom de ofvannämnda agamiderna företrädesvis
har sitt tillhåll i träden, genom det sätt, på hvilket
den rör sig på marken: den springer uteslutande på
[bildtext]
Chlamydosaurus
bakbenen med högt upplyftadt hufvud och svans. I
detta afseende öfverensstämmer den med en del utdöda
ödlor, Dinosauria, af hvilka flera likaledes hoppade
på de bakre extremiteterna. – Det af omkr. 40 arter
bestående släktet Agama, som bebor sydöstra Europa,
hela Afrika och sydliga Asien, tillhör, liksom de
följande formerna, jordagamidernas grupp och har
liksom dessa en nedtryckt, platt kroppsform. Det
igenkännes på sitt korta, trekantiga, baktill
ansvällda hufvud; å halsen finnes vanligen ett eller
två väl utbildade tvärveck; svansen beklädes antingen
af tegellagda eller af taggiga, kretsställda fjäll. En
art (A. colonorum) hör till de vanligaste ödlorna
å Afrikas västkust; den lefver gärna i människans
omedelbara närhet och ådrager sig uppmärksamhet
genom sina praktfulla färger. Den lifnär sig af
insekter. – Större, kraftigare äro de arter (57 till
antalet), som bilda släktet Uromastix. Hufvudet
är plattadt, påminnande om sköldpaddornas, med
kort, böjd nos. Huden å halsens undre sida är
veckad. Den kraftiga svansens fjäll äro kretsställda,
taggiga. Dithörande arter
[bildtext]
Uromastix.
förekomma i Afrika, i några delar af Asien och
på några af Medelhafvets öar samt bebo steniga
ökentrakter. Somliga äro i rörelse företrädesvis
i skymningen och ligga om dagen på stenblock för
att sola sig; andra äro utpräglade dagdjur. Deras
förnämsta försvarsvapen är svansen, med hvilken de
kunna utdela synnerligen kraftiga slag. Alla äro
växtätande, utan
att dock helt och hållet försmå djurisk föda;
en art (U. Hardwickii) lifnär sig af födoämnen,
ganska ovanliga för en ödla, näml. allehanda korn,
såsom majs och ris. – Slutligen förtjänar moloken
(Moloch horridus) för sitt bisarra utseendes skull
att omnämnas. Hela djuret är med undantag af undre
sidan fullsatt med större och mindre taggar, ej olika
dem på en rosenbuske. Detta skräckinjagande yttre
motsvaras ej af djurets öfriga egenskaper: det svaga,
lilla (högst 18 cm. långa) djuret är fullkomligt
oskadligt och lifnär
[bildtext]
Moloch.
sig af myror, måhända ock af växtämnen. Endast i
sina taggar har det ett värn.
L-E.
Agamo-genesis (jfr Agam och Genesis), könlös
fortplantning.
Agamonoeci (af grek agamos, ogift, och oikos, hem), [ligatur oe]
bot., det förhållande, att samma växt har könlösa
och tvåkönade blommor, t. ex. Viburnum Opulus.
G. L-M.
Aga Muhammed, persisk härskare. Se Persien.
Agan, zool. Se Amfibier.
Agaña [aga’nja], stad på västra kusten af ön Guajan
(Guam) bland Marianerna. Omkr. 2,000 inv. Säte för
dessa öars guvernör.
Aganippe, grek. myt., en källa på berget Helikon i
Beotien, liksom Hippokrene, en annan källa därstädes,
helgad åt muserna. Enligt sagorna gaf deras vatten
skaldeförmåga.
Aganippiska brunnssällskapet, en glad litterär
förening, som stiftades i Stockholm hösten 1839 af
skalden K. F. Dahlgren och fortlefde i närmare ett års
tid. Man samlades en gång hvarannan vecka i Dahlgrens
gästfria hem till sammankomst, hvarvid källan Aganippe
(se d. o.), efter hvilken sällskapet uppkallats,
representerades af tekannan och punschbålen, medan
dock värdens flödande skämtsamhet utgjorde det mest
lifvande elementet. "Brunnsintendent" var Dahlgren
själf. Bland medlemmarna funnos K. J. L. Almquist,
A. I. Arwidsson, A. Blanche, J. G. Carlén, fru
Emilie Flygare-Carlén, O. Fryxell, Emilie Holmberg,
G. Ingelman, J. A. Kiellman-Göranson, G. H. Mellin,
K. F. Ridderstad, J. E. Rydqvist, Maria Röhl,
J. V. Snellman, O. P. Sturzen-Becker m. fl. Jfr
N. Erdmann, "August Blanche och hans samtid" (1892),
och T. Rein, "Joh. Vilh. Snellman", I, s. 216–226
(1895).
Agapanthus L’Hér., bot., växtsläkte af
nat. fam. Liliaceæ, innefattande tidigt blommande,
sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
