Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afvelsförening, husdjursk. - Afvenbok, bot. Se Annbok - Afverkning. Se Skogsafverkning och Skogslagstiftning - Afvikning l. Afvikelse. 1. Mek. - Afvikning. 2. Sfärisk afvikning, fys. Se Lins - Afvikning. 3. deklination och deviation - Afviknignsvinkel, krigsv. - Afvinkelknä l. Järnknä, skpsb., trubbvinkligt timmer - Afvisande växel, järnv. Se Växel - Afvisare. 1. Vid en byggnads hörn - Afvisare. 2. Skpsb. Se Afledare - Afvita, jur. - Afvittra. 1. Jur. - Afvittra. 2. Förv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till förbättring af nötboskap. För sistnämnda ändamål
arbeta Afvelsföreningen för rödbrokig svensk boskap
och Ayrshireföreningen. Den förra, stiftad 1899,
verkar hufvudsakligen för förbättring och utbredning
af en herrgårdsras, som finnes på Stjärnsund i
Närke m. fl. egendomar och sedan längre tid tillbaka
uppkommit genom korsning mellan boskap af holländsk
ras och af landtras. Sådan mjölkboskap säges vara
af föreningens typ. Man har dock äfven medgifvit att
kreatur af korthorns- och af ayrshire-ras, som till
byggnaden "närma sig föreningens typ", finge märkas
såsom tillhörande samma förening. Ayrshireföreningen
åter afser att uppföda och sprida framstående djur
af ayrshire-ras.
Till förbättring af svinkreatur hafva i Skåne
bildats föreningar, hvilka till en egendom inom
hvarje förenings område anskaffa fargalt af den
stora yorkshire-rasen, som där paras med
hondjur af landtras, hvarefter grisar
af sådan stam utlämnas till egendomar,
hvilka innehafvas af föreningsmedlemmar,
C. A. L.
Afvenbok, bot. Se Annbok.
Afverkning. Se Skogsafverkning och
Skogslagstiftning.
Afvikning l. Afvikelse. 1. Mek. Om en kropp
kastas i luften, uppkommer, till följd af dennas
olika motstånd i olika punkter, en afvikning från
det vertikala plan, i hvilket kroppens tyngdpunkt
ursprungligen rör sig. Om t. ex. en kanonkula
afskjutes, kommer den vanligen att, utom rörelsen
framåt, få en roterande rörelse kring sin tyngdpunkt,
hvilken rörelse orsakas dels af att nämnda punkt
icke fullkomligt sammanfaller med medelpunkten, dels
af att kulan berör loppet i kanonen, och dels af den
utströmmade krutgasens olika verkan vid olika delar af
kulans yta. Till följd af denna rotation kommer den
friktion, som eger rum mellan luften och kulans yta,
att blifva olika vid olika punkter af denna. Luften
blir nämligen hoppressad eller förtätad framför kulan,
men däremot förtunnad bakom densamma, och det är
tydligt, att friktionen måste vara större vid den
förtätade än vid den förtunnade luftmassan. Roterar
kulan kring en horisontal axel, som är vinkelrät mot
banans vertikala plan, uppkommer icke någon afvikning
från detta, ehuru en höjning eller sänkging därigenom
föranledes. Men om kulan roterar kring en lutande
eller vertikal axel, på samma gång som den går framåt
med stor hastighet, blir friktionen större vid den
främre än vid den bortre ytan, och den är alltid
motsatt rörelsens riktning. Det måste därför finnas
krafter, som verka vinkelrätt mot banans plan, och
hvilka åstadkomma afvikning från detta. Meddelar
man kulan en rotation kring en horisontal axel,
som tangerar kulbanan, blir friktionsmotståndet
jämnare fördeladt, och någon betydligare afvikning,
vare sig uppåt, nedåt eller åt sidorna, kan därigenom
icke uppkomma. Skjutningen blir därför säkrare, om
åt projektilen meddelas en rotationsrörelse kring
skjutvapnets geometriska axel. Det är af denna
orsak man nyttjar räfflade kanoner och gevär. En
annan orsak till afvikning ur vertikalplanet är
jordens rotation kring sin axel. Om man tänker sig en
mycket vidsträckt, fullkomligt plan yta, som tangerar
jordytan i en punkt, och en kula kastas utefter denna
yta, beskrifver, till följd af jordens rotation,
kulans tyngdpunkt icke en fullkomligt rät linje,
utan i stället en horisontal cirkelbåge
med mycket stor radie. Af samma orsak föranledes
en fritt fallande kropp att i någon mån afvika
från lodlinjen, och en i sned riktning kastad
kropp att i någon, ehuru visserligen ytterst
ringa, grad afvika från det vertikalplan,
i hvilket rörelsen ursprungligen egde rum.
G. R. D.*
2. Sfärisk afvikning, fys. Se Lins.
3. Afvikning nyttjas äfven för att uttrycka de
tvenne helt och hållet skilda begreppen deklination
och deviation, hvilka hafva afseende på magnetnålens
riktning.
Afvikningsvinkel, krigsv., vid eldvapen den vinkel,
som bildas mellan projektilens utgångsriktning vid
skottlossningen och den riktning kärnlinjen hade
omedelbart före skottlossningen. Denna vinkels storlek
beror såväl af räffelvridningen som af vapnets och
underlagets konstruktion i öfrigt.
E. N.
Afvinkelknä l. Järnknä, skpsb., trubbvinkligt
timmer.
Afvisande växel, järnv. Se Växel.
Afvisare. 1. Vid en byggnads hörn, vid portar,
framför trottoarer e. d. upprätt stående sten eller
annat värn, till skydd mot påstötning af åkdon. –
2. Skpsb. Se Afledare.
Afvita (oböjligt adjektiv, sammansatt af af, från,
och vit, vett, förstånd), jur., gammal beteckning
för den, som på grund af varaktig sinnessjukdom
icke förmår att bedöma sakförhållandena och
råda öfver sina viljeyttringar. I denna betydelse
omfattade beteckningen såväl galna som vettvillingar,
d. v. s. afsåg ej mindre raseri än äfven vettlöshet
eller med andra ord vansinne i båda dess förut
erkända former af dels farlig sinnessjukdom och
dels bristande förståndsutveckling (idiotism). I
svensk strafflag (1864) kap. 5 § 5, kap. 18 § 8 och
kap. 20 § 3 mom. 5 användes uttrycket på liknande
sätt, hvadan därunder icke inbegripas hvarken
tillfälligt sinnesförvirrade eller de, som lida
af manier eller i anledning af ålderdomssvaghet
eller fysisk bräcklighet sakna fullt bruk af sina
sinnen ("litet vetande" i ärfdab. kap. 20 § 8).
A. W.
Afvittra (fsv. vitra, göra veterligt, ej att förväxla
med nysv. vittra, förvittra). 1. Jur. Redovisa
och afskilja makes eller arfvingars andel i
oskiftadt bo. Efter kyrkolagen och den borgerliga
lagens giftermålsbalk är afvittring detsamma som
arfskifte. Änkling, änka eller frånskild make får ej
gå i annat gifte, förr än barn eller andra arfvingar
äro afvittrade. Den, som gör det ändå, förverkar
tredjedelen af sin lott i boet; och den präst, som
vigt, dömes såsom i allmän strafflag om brott af
ämbetsman är stadgadt.
2. Förv. Afmäta och från kronans mark medelst
råmärken afskilja den mark, som skall tillhöra
enskilda. De stora skogarna i Norrland och Dalarna
har man af ålder ansett höra kronan till, dock så,
att de enskilde egt att därå göra odlingar, efter
tillstånd af vederbörande, samt att nyttja skogen till
husbehof och afsalu, med vissa inskränkningar. Här
är afvittring en landtmäteriförrättning, hvarigenom
de enskilde, i stället för en obestämd rätt till den
oafvittrade marken, få vissa områden, som begränsas af
rågångar. På dessa områden är odlingsrätten fri. Lika
fri är i allmänhet rätten till skogsafverkning, så
snart jorden öfvergått från krono till skatte och
dess innehafvare sålunda är vorden egare. Blott i
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker gäller
den lagen, att ingen eger af skogen sälja mera, än som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
