- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
259-260

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfrigt visar dess vegetation släktskap såväl med södra
och östra A. som med Indien. Réunion och Rodriguez
utmärka sig genom stor rikedom på ormbunkar, däribland
många trädlika (Cyathea). På Seychellerna finnes
en fjäderpalm (Lodoicea sechellearum) med mycket
långsamt (på omkr. 10 år) mognande frukter.

Antalet inhemska kulturväxter synes i A. vara mindre
än i Asien. Flere i A. vidt utbredda nyttiga växter,
såsom bananer, flere jamsrot-arter, jordnötter
o. a., kunna betraktas som införda. Bland sädesslag
af afrikanskt ursprung står främst kafferkorn. I
Abessinien odlas såsom brödfrukt teff. Huruvida
negerhirs och dagussa äro af inhemskt ursprung är
ovisst. Däremot äro jordbönan och kaffebusken säkert
ursprungliga alster af den afrikanska jorden.

Djurvärlden. Den afrikanska kontinenten med dess
öar tillhör tvenne skilda djurgeografiska regioner,
den palearktiska och den etiopiska. Till den förra
och närmast till Medelhafsregionen, som i Europa
omfattar länderna s. om Pyrenéerna, Alperna och
Balkan samt västra Asien, höra de till Medelhafvet
gränsande delarna af Nord-Afrika ungefär till
vändkretsen. Faunan visar i sina väsentliga drag
stor öfverensstämmelse med sydeuropeiska typer,
hvilket låter förklara sig genom en i jämförelsevis
sen tid befintlig landförbindelse mellan Spanien
och Marokko samt mellan Tripolis och Sicilien jämte
Malta. Resterna af denna landbrygga, som tillät fri
kommunikation för landdjuren mellan Syd-Europa och
Nord-A., spåras ännu i en från Sicilien–Malta samt
från Tripolis utgående submarin bank. Karakteristiska
däggdjur i Nord-A. äro magoten, svinet, hjorten,
dofhjorten, fåret, geten, vissa antiloper,
springråttan, piggsvinet, gräflingen, stinkgräflingen,
vargen, sjakalen, ökenräfven, sibetkatten, genetten
samt några flädermöss och näbbmöss. Bland fåglarna
spela några gamarter och ett stort antal vadare och
simfåglar, flamingos, ibis, hägrar, träskonäbbar,
pelikaner, ormhalsfåglar hufvudrollen. Jämte så
afgjordt palearktiska former som de ofvannämnda
däggdjuren finnas äfven medlemmar af den etiopiska
faunan, såsom lejon, leopard, hvilka kunna hafva
invandrat från de ekvatoriala delarna af A., hvarvid
man för öfrigt ej får glömma att t. ex. lejonet
ännu i historisk tid förekom i Europa, t. ex. i
Grekland. – Gränsen mellan de båda regionerna utgöres
af Sahara, hvars norra del tillhör den palearktiska
och södra den etiopiska. Ehuru i det stora hela
samma fysikaliska förhållanden i klimat, terräng och
växtlighet råda på stora områden, hvilka förutsätta
en mycket vidsträckt utbredning af de enskilda
djuren inom den etiopiska regionen, kan man äfven
där uppvisa underafdelningar, näml. den öst-, väst-
och sydafrikanska samt madagassiska subregionen. Af
dessa är den sistnämnda, som omfattar Madagaskar,
Maskarenerna, Seychellerna och Comoro-öarna, den
bäst begränsade och kan betraktas som en särskild
region. Om ock den etiopiska regionen är liten i
jämförelse med den palearktiska, eger den dock,
hufvudsakligen till följd af den rika vegetationen
inom en stor del af området, en större mängd af de
mest olikartade stora djur än något annat lika stort
område. Synnerligen karakteristiska äro däggdjuren;
såsom representanter för den äkta afrikanska faunan
kunna af denna klass nämnas den afrikanska elefanten,
den afrikanska noshörningen, flodhästen, vårtsvinet,
en mängd antiloper, af hvilka speciellt ett antal
arter är begränsadt till södra delen, vidare flere
buffelarter, giraffen, dromedaren, sebra-former,
jordsvinet, af gnagare taggråttan och springharen,
af insektätarna snabelmöss och guldmullvadar, en
mängd flädermöss, af apor babianer, markattor och
framförallt gorillan och sjimpansen. I den tropiska
västkustens flodmynningar finnes lamantinen. Det
till den etiopiska regionen hörande A. är märkligt
genom de däggdjur det eger, men icke mindre utmärkt
genom saknaden af eljest vidt utbredda och äfven
i det till palearktiska regionen hörande Nord-A.
delvis förekommande djurtyper; sådana felande
grupper äro björnar, hjortar, getter, får och
egentliga svin. Anmärkningsvärd är den mängd, i
hvilken vissa arter af däggdjur förekomma, särskildt
de stora växtätarna elefanten och flodhästen. Trots
alla förföljelser, som visserligen gjort elefanten
sällsynt på stora områden, där han förr var allmän,
finnes han ännu i stora hjordar i Central-Afrikas
skogar, och flodhästen bebor i stort antal alla
floder i det ekvatoriala, vattenrika A. Äfven
antiloperna och sebrorna förekomma mångenstädes i
stora hjordar. Bland A:s fåglar är den afrikanska
strutsen en af de märkligaste. Karakteristiska
stäppfåglar äro för öfrigt trappar, frankolinhöns,
stäpphöns och ormfalkar. Papegojorna äro svagt
representerade. Däremot är skogen rik på märkliga
sparffåglar; några af dem, såsom bananätarefåglar,
musfåglar, trädhärfåglar och oxhackare, finnas endast
i A. Papegojorna ersättas delvis af präktigt färgade
skäggfåglar, som A. eger i 7 egendomliga släkten,
hvilka täfla i färgprakt med glansstararna, och
i stället för kolibrierna träda de små, brokiga
honingssugarna, och paradisänkan är en ännu mer
karakteristisk form. För det öfvervägande flertalet
af de europeiska flyttfåglarna är den afrikanska
kontinenten vinterkvarter; i allmänhet hålla dessa
fåglar till på A:s kustland, och en stor del kommer
alls icke öfver Nord-Afrika; icke få tränga dock,
såsom Emin pasja visat, långt in i kontinenten och
välja ekvatorialländerna till vinterkvarter. – Af
A:s reptilier äro ett par pytonormar, den egyptiska
glasögonormen, hornormen o. a. karakteristiska
för A.; likaså bland ödlorna flere varnödlor,
kameleonter och ringödlor. Den farligaste och
mest utbredda krokodilen är nilkrokodilen, som
bebor sötvattnen från Nilen och Senegal till
Kap; i Väst-A. uppträda dessutom den kortnosiga
alligatorkrokodilen och pansarkrokodilen. – Af
amfibier finnes uteslutande i A. det till groddjuren
hörande släktet Dactylethra. Karakteristiska fiskar
äro släktena Mormyrus och Gymnarchus, darrmalen
och slamfisken. Bland de afrikanska landsnäckorna må
nämnas arterna af släktet Achatina, bland de största
af alla landsnäckor, närmare 20 cm. långa. Bland
insekterna spela termiter och getingar en hufvudroll;
tsetseflugan nästan omöjliggör på grund af sina för
hästar och hornboskap farliga styng resor genom de
trakter, där den uppträder. Bland skalbaggarna märkes
den väldige goliat (Goliathus regius). Ett besvärligt
plågoris är den från Syd-Amerika till A. införda
sandloppan. Af den afrikanska maskfaunan är Guinea-
l. Medinamasken mest bekant.

Befolkning. Statistikernas beräkningar af folkmängdens
storlek variera högst betydligt, emedan alla säkra
beräkningsgrunder saknas. Den för ett par årtionden
sedan antagna slutsiffran på 200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free