Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Admont, köping i Österrike - Ad notam, "till anteckning" - Ad notitiam, till underrättelse - Ado, lärd benediktinermunk - Adoa. Se Adua - Adobe, sp., soltorkadt byggnadstegel - Ad oculos, för ögonen - Adolf, namn på 8 grefvar af Holstein - Adolf, herti af Slesvig-Holstein-Gottorp - Adolf, Wilhelm August Karl Friedrich, hertig af Nassau - Adolf af Nassau, tysk konung - Adolf Fredrik, församling i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
floden Enns. Omkr. 1,300 inv. (1900). Namnkunnigt för
sitt år 1074 anlagda benediktinerkloster. Bibliotek
på 80,000 band och 1,000 handskrifter. Teologisk
läroanstalt och gymnasium.
Ad notam (lat.), "till anteckning"; taga något
ad notam, lägga märke till något, taga något till
efterrättelse.
Ad notitiam (lat.), till underrättelse, till
upplysning.
Ado, lärd benediktinermunk, f. omkr. 800 i
Champagne, ärkebiskop i Vienne i Dauphiné 860,
död 875. Han efterlämnade flere skrifter,
bland dem ett Martyrologium och en världskrönika,
Chronicon de sex atatibus mundi (utg. i "Monumenta
Germaniæ historica"), som är en afsevärd
källa för de frankiske konungarnas historia.
(J. HDR.)
Adoa. Se Adua.
Adobe [-då-], sp., soltorkadt byggnadstegel.
Ad oculos (lat.), för ögonen. – Ad oculos
demonstrare (demonstrera någonting ad oculos),
förklara någonting så tydligt, att åhöraren liksom
ser det för sina ögon.
Adolf, namn på 8 grefvar af Holstein, af det
schauenburgska huset i 12:e–15:e årh. – A. III,
f. 1164, deltog i korståget 1189, och efter sin
hemkomst befäste han sitt välde, bl. a. genom att
intaga Lybeck. Men efter att hafva blandat sig
både i den slesvigske biskopen Valdemars uppror mot
Danmark 1193 och i den brandenburgske markgrefvens
angrepp på Pommern 1199, blef han tvungen att afstå
Rendsburg samt, efter en ny kamp, 1201 tillfångatagen
och satt på Söborg slott, hvarifrån han lössläpptes
först 1203 mot att uppgifva alla anspråk på sitt
land. Död 1225. – A. IV, den förres son, tog sitt
fädernegrefskap tillbaka 1223 efter konung Valdemar
Seirs tillfångatagande samt tillförsäkrade sig
besittningen däraf genom att deltaga i slagen vid
Mölln 1225 och Bornhöved 1227. Han slöt dock redan
1229 vänskap med den danske konungen och bortgifte
1237 sin dotter med hans son Abel. Efter ett korståg
till Livland nedlade han regeringen 1239 och gick
i kloster, där han afled 1261. – A. VIII, f. 1401,
son af Gerhard VI, som 1386 hade blifvit hertig
af Sönderjylland. Redan som barn visade han sitt
djupa hat mot Danmark, och då hans äldre broder
Henrik 1427 hade stupat under försöket att vinna
Sönderjylland, medan han själf sedan 1421 hade styrt
Holstein, upptog han kampen samt förde den med kraft
och framgång till slut. 1435 måste konung Erik af
Pommern afstå till honom nästan hela Slesvig, och
då A. 1439 hade förenat sig med det danska riksrådet
om att fördrifva konungen, fick han återstoden samt
dessutom förläningens ärftlighet erkänd. 1448 erbjöd
honom riksrådet den danska kronan för att sålunda
kunna vinna tillbaka Slesvig, men han afslog anbudet
och hänvisade till sin systerson, grefve Kristian af
Oldenburg, i det han af denne tog det löfte att ej
förena hertigdömet med konungariket och sålunda skilja
Slesvig och Holstein. Detta löfte medförde, att konung
Kristian I år 1459 lät välja sig af ridderskapet till
härskare i båda länderna, hvilket i väsentlig grad
bidrog till Slesvigs skilsmässa från moderlandet och
sammanslutning med det tyska grannlandet. A. förde
en god styrelse, och han lefde länge i aktadt minne
hos folket. Död 4 dec. 1459.
E. EBG.
Adolf, hertig af Slesvig-Holstein-Gottorp, son
till Fredrik I af Danmark, f. 25 jan. 1526, d. 1
okt. 1586. Vid hertigdömena Slesvigs och Holsteins
delning 1544 fick han den s. k. gottorpska delen,
d. v. s. den sydliga delen af Slesvig och den östliga
delen af Holstein. Mycket stridslysten, framkallade
han 1559 tåget mot Ditmarsken, som intogs och delades
mellan honom, hans broder Hans och brorsonen Fredrik
II. Äfven på andra sätt fick han sitt land utvidgadt,
särskildt då Hans dog barnlös 1580. Han var en
duktig och sträng herre, som sörjde för landets
förkofran. Gottorps slott återuppförde han på ett
praktfullt sätt, sedan det nedbrunnit 1564 vid hans
bröllop med Elisabet, dotter till landtgrefven Filip
den högsinnade af Hessen. Han var stamfader för det
oldenburgska husets gottorpska linje.
E. EBG.
Adolf, Wilhelm August Karl Friedrich, hertig af
Nassau, storhertig af Luxemburg, f. 24 juli 1817,
är son af hertig Vilhelm I af Nassau och tillträdde
1839 regeringen. Ehuru ogynnsamt stämd mot de nya
frihetsrörelserna, nödgades han likväl 1848 göra sitt
folk eftergifter. I kriget mot Danmark 1849 anförde
han en brigad tyska trupper. Han förde sedermera
en reaktionär politik och slöt sig afgjordt till
Österrike, hvilket 1866 kostade honom hans land,
som införlifvades med Preussen, men 1867 fick
han i ersättning 8 1/2 mill. thaler (omkr. 22 1/2
mill. kr.) jämte några lustslott. Såsom närmaste
arfsberättigad blef han 23 nov. 1890 efter konung
Vilhelm III:s i Nederländerna död storhertig af
Luxemburg. A. förmälde sig 1844 med storfurstinnan
Elisabet af Ryssland (d. 1845) och 1851 med Adelheid
af Anhalt-Dessau (f. 1833), moder till arfstorhertigen
Vilhelm (f. 1852). A. är halfbror till drottning
Sofia och sedan 1889 general i svenska armén.
Adolf af Nassau, tysk konung, son till grefve Walram
af Nassau, f. omkr. 1255, blef efter Rudolfs af
Habsburg död af kurfurstarna 1292 vald till konung,
enär de funno Rudolfs son, Albrekt af Österrike,
alltför själfständig, men af Adolf betingat sig
stora eftergifter. A. intog mot Filip den sköne af
Frankrike en fast hållning och förband sig mot höga
subsidier med dennes fiende, Edvard I i England. Då
A., som sökte häfda sin makt mot kurfurstarna och
i detta syfte slöt fördrag med grefve Albrekt af
Thüringen om arfsrätt till detta land, indragit
markgrefskapet Meissen och Osterland som lediga län,
slöto sig kurfurstarna till Albrekt, som endast
skenbart afstått från sina tronanspråk, och afsatte
A. i Mainz. I striden mot Albrekt stupade den tappre
och ridderlige A. vid Göllheim i Rhen-pfalz 1298.
(L. M. B.)
Adolf Fredrik, församling i Stockholm. 51,928
inv. (1902). Regalt-patronellt pastorat. Församlingen
var förr en del af Klara, fick eget kapell, S:t Olof,
1674 och blef egen församling 1773. Den nuvarande
kyrkan, byggd af K. F. Adelcrantz, grundlades 1768
och invigdes 1774. Bland dess märkvärdigheter äro
altartaflan och ett monument öfver Cartesius – båda
af Sergel. 1893–94 nydekorerades kyrkans inre efter
ett af A. Lindegren uppgjordt förslag och 1896–1900
det inre af kupolen med målningar af Kronberg
(se d. o.). En andra kyrka, Gustaf Vasas kyrka, är
(1903) under uppförande, och församlingens delning
förberedes. Desutom bygger församlingen ett kapell,
Matteus-kapellet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
