Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam af Bremen - Adamante. Se Segelsten - Adamantius. Se Origenes - Adamaua, fordom Fumbina, land i mellersta Afrika - Adam de la Hale l. Halle, kallad le bossu d'Arras - Adamellit, petrogr. - Adamello, en af tonalit uppbyggd bergsgrupp - Adam Homo, ett ironisk-satiriskt epos af Fr. Paludan-Müller - Adamiter, namn på åtskilliga sekter. 1. En gnostisk sekt i 2:dra årh. - Adamiter. 2. En sekt i Österrike - Adamiter. 3. Picarderna, vilda svärmare - Adamiter. 4. Ett parti, som 1849 uppträdde i Böhmen - Adamitisk, som har afseende på Adam - Adamo, Max - Adams, en nordamerikansk släkt. 1. Samuel A. - Adams. 2. John A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historie" 1871), och Sven Lönborg, "Adam af
Bremen och hans skildring af Nordeuropas länder och
folk" (1897).
S. L.
Adamante. Se Segelsten.
Adamantius. Se Origenes.
Adamaua, fordom Fumbina, land i mellersta Afrika,
i det inre Sudan, s. om sjön Tsad. Dess areal
utgör omkr. 200,000 kvkm. Landet vattnas af floden
Binue och består af fruktbara högslätter, här och
där afbrutna af betydliga höjder (Genderoberget
2,700 m.). Den talrika befolkningen består af
hedniska negrer och muhammedanska fellata, hvilka
sistnämnda äro det härskande folket, Hufvudstad
Jola med omkr. 12,000 inv. Enligt tysk-engelska
överenskommelsen 1886 tillhör den större, östra
delen af A. den tyska, den mindre, västra med Jola
den engelska intressesfären. Se Passarge, "Adamaua"
(1895).
J. F. N.
Adam de la Hale [adã’ d*-la-ha’ll] l. Halle, kallad
le bossu d’Arras, d. ä. den puckelryggige från Arras,
berömd fransk trouvère, f. omkr. 1235 i Arras, egnade
sig först åt det andliga ståndet, men öfvergaf det
för att ingå äktenskap, skilde sig dock sedermera från
sin hustru och hängaf sig uteslutande åt konsten. Död
1287 i Neapel. Genom sina s. k. jeux (spel) anses
han vara grundläggaren af det moderna sångspelet,
och ett af dem, Le jeu de Robin et Marion, anses som
den första opéra comique. A. efterlämnade dessutom
en mängd kärlekskväden (chansons) och var den förste,
som försökte komponera flerstämmig musik på ett friare
sätt. Hans verk utgåfvos af Coussemaker (Par. 1874),
dramerna af Bahlsen och Rambeau (Marb. 1885–86)
och kvädena af Berger (Halle 1900 o. f.). Se Guy,
"Essai sur Adan de la Hale" (1898), samt O. Levertin,
"Studier öfver fars och farsörer i Frankrike" (1888),
och J. Mortensen, "Medeltidsdramat i Frankrike"
(1899).
Adamellit, petrogr., enl. Cathrein en plagioklasrik
biotit-hornblendegranit från Monte Adamello i
södra zonen af Mellan-Alperna; enl. Brögger en
hyperstenförande ortoklas-plagioklasgranit,
som bildar öfvergång mellan äkta granit och
kvartsdiorit.
A. HNG.
Adamello, en af tonalit uppbyggd bergsgrupp s. om
Ortler-Alperna, begränsad af Val Camonica och Val
Rendena. Högsta spetsen, Presanella, har en höjd af
3,564 m.
Adam Homo, ett ironisk-satiriskt epos af
Fr. Paludan-Müller.
Adamiter, namn på åtskilliga sekter. 1. En gnostisk
sekt i 2:dra årh., hvars medlemmar trodde sig kunna
återställa det ursprungliga oskuldstillståndet,
förkastade äktenskapet och gingo nakna vid sina
gudstjänster, liksom Adam i paradiset. – 2. En sekt
i Österrike i början af 14:de årh., hvars medlemmar
förnekade Marias jungfrudom, förkastade den offentliga
gudstjänsten och hängåfvo sig åt vilda utsväfningar
på kyrkans högtidsdagar. – 3. Picarderna, vilda
svärmare, som i början af 15:de årh. uppträdde
i Böhmen och Mähren. Deras namn utgör sannolikt
en förvrängning af ordet begharder (kättare). De
förkastade nattvard och prästerskap och lefde i
kvinno- och egendomsgemenskap. Under sina senare
ledare, bonden Niklas och smeden Rohan, slog sig denna
sekt ned på en ö i den lilla floden Luschnitz i Böhmen
och härjade därifrån det kringliggande landet, till
dess Ziska lyckades nedgöra största delen af sekten
(1421). – 4. Ett parti, som 1849 uppträdde i Böhmen
med adamitiska grundsatser,
men som för öfrigt utmärkte sig genom
måttlighet och arbetsamhet i sitt borgerliga
lif. – Religiösa förvillelser af adamitisk
natur hafva ofta och flerstädes framträdt.
(J. HDR.)
Adamitisk, som har afseende på Adam (t. ex. adamitisk
dräkt) eller på adamiterna (se d. o.).
Adamo, Max, tysk målare, f. 1837 i München, d. 1901,
lärjunge af Piloty, är känd särskildt genom åtskilliga
historie-målningar.
Adams [ä’d*ms], en nordamerikansk släkt,
som härstammar från Devonshire i England. Dess
stamfader var Henry A., som 1636 fick ett jordområde i
Massachusetts och kort därefter med 8 söner flyttade
ditöfver. Från honom härstammade i fjärde led, men
inom olika släktgrenar, Samuel A. och John A.
1. Samuel A., politiker, af sina landsmän
kallad "den amerikanska revolutionens fader",
f. 1722, d. 1803, var först med ringa framgång
köpman i sin fädernestad Boston, men egnade sig från
1760-talets midt helt åt politiken. 1765 blef han
medlem af Massachusetts’ lagstiftande församling
och snart den egentlige ledaren för motståndet i
kolonien mot guvernören och brittiska regeringen.
A:s mål var att åvägabringa fullständig skilsmässa
från England; i detta syfte verkade han oaflåtligt
med hänsynslös energi och mycken slughet såsom
publicist, folkrepresentant och stiftare af politiska
klubbar. Hans makt öfver massorna var exempellös.
A. författade Massachusetts’ cirkulärskrivelse
till de andra kolonierna mot Townshend acts 1768,
stod bakom mass-oroligheterna i Boston 1770 och
1773 samt organiserade den kommande revolutionen
genom att gifva upphof till inrättandet af
s. k. korrespondenskommittéer i de särskilda
kolonierna. På "kontinentalkongressen"
i Filadelfia var han ett af
Massachusetts’ ombud och verkade ifrigt för
oafhängighetsförklaringen. Under 1780-talets
strider om unionsförfattningen slöt han sig
efter någon tvekan till dess vänner och bidrog
därigenom till dess ratificering af Massachusetts.
1789 blef han denna stats viceguvernör och var 1794–97
dess guvernör.
2. John A., Förenta staternas andre president,
f. i Braintree (Quincy), Massachusetts, 19 okt.
1735, utmärkte sig tidigt som
jurist och förfäktade i flera skrifter de
nordamerikanska koloniernas rättigheter gent emot
engelska parlamentet. 1768 slog han sig ned i
Boston som advokat och blef snart kolonisternas
förnämste juridiske rådgifvare i denna kamp. 1774
blef han, liksom Samuel A., ombud för Massachusetts
på Filadelfia-kongressen och bidrog verksamt till
själfständighetsförklaringen 1776. A. sändes sedan i
diplomatiska värf till Europa, förhandlade i Frankrike
och Holland samt lyckades 1782 förmå Holland att
erkänna Förenta staternas själfständighet och med dem
afsluta ett handelsfördrag. Jämte Franklin och Jay
inledde han, misstroende oegennyttan i Frankrikes
afsikter, de förhandlingar med England, som ledde
till en separatöfverenskommelse
Tryckt den 2/6 03
1 b. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
