Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Absolutism. 1. Den styrelseform - Absolutism. 2. Fullkomlig afhållsamhet från rusdrycker, helnykterhet - Absolutist, anhängare af den absolutistiska styrelseformen; person, som af grundsats afhåller sig - Absolut konstruktion, språkv. - Absolut musik, mus. - Absolut rörelse, mek. - Absolut tal, mat. - Absolut temperatur, temperatur räknad från absoluta nollpunkten - Absolut värde. Se Modyl - Absolvent, i vissa delar af Tyskland benämning på hvad i allmänhet kallas abiturient - Absolvera, frigöra - Absorbentia, uppsugande medel - Absorbera, egentl. uppsupa, insuga - Absorptiometer, instrument för angifvande af vätskors förmåga att upptaga gaser - Absorption. 1. Fys. kem. - Absorption. 2. Fysiol. - Absorption. 3. Fys. Ljusets och värmets absorption
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom ett aristokratiskt eller demokratiskt. Från
despotismen skiljer sig absolutismen egentligen
därutinnan, att despoten ingen annan lag känner
än sin nyck, då däremot intet hindrar, att den
absolute regenten både kan hysa och ådagalägga
skyldig vördnad för lagen. – 2. Fullkomlig
afhållsamhet från rusdrycker, helnykterhet.
1. J. H.*
Absolutist, anhängare af den absolutistiska
styrelseformen; person, som af grundsats af håller sig
fullständigt från rusdrycker. – Adj. Absolutistisk.
Absolut konstruktion, språkv., en förkortad
konstruktion, som ersätter en bisats eller ett
prepositionsuttryck, t. ex. Cæsare consule (lat.),
då Cæsar var konsul; äfven i de moderna språken
förekommer densamma, t. ex. l’épée à la main (fr.),
den degen in der hand (ty.), med värjan i handen.
Absolut musik, mus., den rena instrumentalmusiken,
i motsats till programmusiken.
Absolut rörelse, mek., den förändring en punkts
eller en kropps läge undergår i förhållande till
andra punkter eller kroppar, hvilka själfva äro i
hvila. Om vi antoge, att jorden vore stillastående i
världsrymden, skulle den rörelse, som ett föremål vid
jordytan synes ega, vara dess absoluta rörelse; men
enär jorden själf rör sig kring sin axel och kring
solen samt dessutom deltager i hela solsystemets
rörelse i världsrymden, är i själfva verket den
absoluta rörelsen ytterst invecklad samt till och med
otillgänglig för våra iakttagelser. – En vid jordytan
varande kropps rörelse i förhållande till jorden eller
sådan den visar sig, betraktad från jorden, är likväl
ofta i det allra närmaste lika med den rörelse kroppen
skulle ega, om jorden vore stillastående. Men det
gifves flere företeelser vid rörelsen hos kropparna
på jordytan, hvilka bero på jordens rörelse kring
sin axel. Till följd af denna rörelse uppkommer
t. ex. en helt liten afvikning från lodlinjen hos en
fritt fallande kropp; af alldeles samma orsak synes en
pendel, som är upphängd så, att den fritt kan röra sig
åt alla sidor, förändra sitt svängningsplan o. s. v.
G. R. D.*
Absolut tal, mat., ett tal betraktadt i och för sig
utan afseende på dess positiva eller negativa tecken.
Absolut temperatur, temperatur räknad från absoluta
nollpunkten. Om en kropps temperatur, uttryckt i
Celsius’ skala, är t grader, så är dess absoluta
temperatur 213 + t grader. Se Temperatur.
Absolut värde. Se Modyl.
Absolvent (jfr Absolvera), i vissa delar af Tyskland
benämning på hvad i allmänhet kallas abiturient.
Absolvera (af lat. solvere, lösa), frigöra, lösa;
fullborda, sluta (t. ex. en examen).
Absorbentia (lat.), uppsugande medel.
Absorbera (af lat. sorbere, suga), egentl. uppsupa,
insuga, särskildt om fasta eller flytande ämnens
egenskap att upptaga vätskor eller gaser; fig.,
fullständigt upptaga (någons tankar och intressen). Se
Absorption.
Absorptiometer (af lat. absorptio, uppsugning, och
grek. metron, mått), instrument för angifvande af
vätskors förmåga att upptaga gaser.
Absorption (lat. absorptio), insugning. –
1. Fys. kem. (Fasta och) flytande kroppars egenskap
att genom sin lösningsförmåga upptaga gaser. En kropps
absorptionsförmåga beror på dess egen och gasens
natur samt uttryckes genom absorptionskoefficienten
(se d. o.). För absorptionen gäller i allmänhet
den s. k. Daltons lag, att gaser absorberas
proportionellt mot deras tryck. Vid lägre temperatur
är vätskors absorptionsförmåga större än vid högre
temperatur.
H. E.
2. Fysiol. Om gasers absorption i blodet se
Andning och Uppsugning.
3. Fys. Ljusets och värmets absorption.
När ljusstrålar falla på en kropp och intränga
dess inre, går alltid en del ljus förloradt. Detta
säges vara absorberadt, och den process, som därvid
eger rum och som för öfrigt till sin verkliga natur
är föga känd, kallas absorption. Man antager, att
den rörelse i etern, som är grunden till ljuset,
försätter de omgifvande molekylerna uti svängningar,
som förnimmas såsom värme eller ljus, hvarigenom
eterrörelsen försvagas. Att under sådana förhållanden
en ljusförlust uppstår, ser man dels däraf, att
det ljus, som går genom en genomskinlig kropp,
t. ex. rödt glas, alltid är svagare än det infallande
ljuset, dels däraf, att detsamma ofta är färgadt,
äfven när det infallande ljuset är hvitt. Detta
eger rum, äfven när ljus återkastas från en kropp,
emedan ljuset, innan det reflekteras, intränger
ett stycke i den belysta kroppen, som i olika grad
absorberar de olika färger, hvaraf det infallande
ljuset är sammansatt. Så t. ex. genomsläpper
rubinglas endast rödt ljus, men absorberar alla andra
spektralfärger från gult till violett, hvaraf hvitt
ljus är sammansatt. Därför synes rubinglas, äfven i
återkastadt ljus, t. ex. belyst af vanligt dagsljus,
vara rödt. En kropp, som i lika hög grad absorberar
alla genom densamma gående ljusstrålar, säges ega grå
färg, hvaraf finnas alla öfvergångar mellan hvitt
och svart. Andra kroppar sägas utöfva en selektiv
l. elektiv (utväljande) absorption. Vid belysning med
enfärgadt ljus synas alla kroppar hafva det infallande
ljusets färg, utom de, som fullständigt absorbera
denna färg. Dessa, måste nämligen synas svarta. När
ett landskap om natten belyses med röd s. k. bengalisk
eld, se vi alla föremål i denna färg, men de kroppar,
som starkt absorbera den röda färgen, synas mörkare
än de öfriga, och de, som vid dagsljus hafva grön
färg, t. ex. växternas blad, förefalla oss nästan
svarta. Absorptionen är följaktligen orsaken till att
kropparna vid dagsljus synas olika färgade. Föremål,
belysta med röd bengalisk eld, kunna knappast ses,
om de betraktas genom gröna glasögon, emedan det
gröna glaset nära nog fullständigt absorberar det
röda ljuset. Genomskinliga ämnen absorbera alltid
något ljus, men mängden däraf beror utom af ämnets
natur äfven af dess tjocklek. Sålunda äro mycket
tunna skifvor, äfven af de mest ogenomskinliga
ämnen, transparenta, hvarför t. ex. tunna guldhinnor
genomsläppa grönt och silfverhinnor blått ljus. För
att kunna undersöka absorptionen hos genomskinliga
kroppar låter man ljuset genomgå ett prisma, sedan
det passerat genom dem. Det spektrum, som därvid
uppkommer, kallas absorptionsspektrum. Hos fasta
och flytande kroppar visar absorptionsspektret ett
eller flera inom detsamma utbredda partier, som äro
mörkare än omgifningen. Så är t. ex. förhållandet med
lösningar af anilin- och andra färgämnen, klorofyll
och blod. På de mörka strimmorna i spektret kan man
exempelvis upptäcka minsta spår af blod, hvilken
omständighet kan vara till nytta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
