Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Borgå sedan 1878, stadsfullmäktig sedan 1875 samt
stadsfullmäktiges ordförande 1883–90. Han stod såsom
kollega och daglig umgängesvän J. L. Runeberg nära
under den senare delen af dennes lif och började efter
skaldens död samla biografska upplysningar, hvilka
han offentliggjort i det ånnu icke afslutade verket
Biografiska anteckningar öfver Johan Ludvig Runeberg
(del I. 1880, II. 1881, III. 1889, IV. 1896–98),
som f. n. går in på 1850-talet. Med sällspord
pietet, noggranhet och flärdlöshet har han der
sammanställt alla de upplysningar om Runebergs lif
och verksamhet, som kunnat vinnas. Runebergs hem i
Borgå har genom hans omsorg blifvit ett rikhaltigt
Runebergsmuseum. S. valdes 1898 till hedersled.
af Sv. Lit.-sällsk. i Finland. M. G. S.
*Strömer, M., blef professor 1744. Hans »Euclidis
Elementa» utgafs senast 1884.
*Strömer, Hjalmar, dog 1886 (ej 1888).
Strömer, Emmy Charlotta. Se Achté. Suppl.
*2. Strömfelt, F. K. H., lemnade disponentskapet, då
Kropps bolag 1895 uppgick i Billesholm–Bjufs.
Strömkarta, sjöv. Se Strömbestick.
Strömma kanal, farled å Värmdön i Stockholmsskärgård,
ledande, mellan Farsta- och Värmdölandet i n. samt
Ingarö- och Fogelbrolandet i s., från Baggenstjärden
genom Fisksundet, Kolström, Skeppdals ström och
Tranaröfjärden till Brevikssund och Kanholmsfjärden,
hvarigenom vägen mellan Stockholm och dess yttre
skärgård (Sandhamn) förkortas. Farledens hela längd
från Fisksundet till Brevikssund är 9,35 km. långt,
den bearbetade delens längd 1,78 km.; djupet under
lägsta vattenytan är endast 1,18 m., bottenbredden 12
m. Farleden, som upptogs 1832–33 och utvidgades
1862–63 och som kostat 16,050 kr. (anslag), trafikerades
1896 af 641 ångfartyg samt 10 segelfartyg öfver
och 117 segelfartyg under 10 tons. Kanalafgifterna
uppgingo till omkr. 1,000 kr.
Strömrätt, sjöv. Se Vindrätt.
Strömrörelse. Se Haf, sp. 473.
Strömsbro, förstad till Gefle, 4 km. n. derom, vid
Testeboåns utlopp i inre Geflefjärden, med station
vid Gefle–Ockelbo jernväg och med liflig industriel
verksamhet, bl. a. ett stort bomullsspinneri
och väfveri samt vaddfabrik (tillhöriga Gefle
manufakturaktiebolag och anlagda 1849, med ett
tillverkningsvärde af omkr. 1 mill. kr.), qvarn,
bryggeri, jästfabrik, såg och träförädlingsverk,
mejeri.
*Ströms bruk är ändradt från jernbruk till
trämassefabrik, och de samma bolag tillhöriga
Franshammars och Andfersfors jernbruk äro
nedlagda. Tillverkningen uppgår till omkr. 2,500 ton
torr sulfitcellulosa.
Strömsegling, sjöv. Se Strömbestick.
Strömsfjorden. Se Kungsbackafjorden. Suppl.
*Strömstad hade 2,789 innev. 1897. Taxeringsvärdet
var s. å. 2,430,400 kr., deraf 76,600 kr. för
jordbruksfastighet. Hamnen besöktes 1896 af 2,165
ankommande och afgångna fartyg, om tillsammans
308,672 tons. Stadens egen handelsflotta räknade
7 segelfartyg, om 1,572 tons, och 3 ångfartyg,
om 1,847 tons och 249 hästkrafter. Antalet fabriker
uppgafs 1896 till 8, med 40 arbetare och nära 200,000
kr. tillverkningsvärde.
Stadens bokförda tillgångar upptogos 1896 till 194,134
kr. och skulder till 48,700 kr. I kommunalskatt
utdebiterades 3 kr. pr bevillningskrona. S. har
äfven ett privat läroverk för flickor. Med Uddevalla
bildar S. en valkrets vid riksdagsmannaval till
Andra kammaren. I staden utgifves äfven »Tidningen
Norra Bohuslän» (2 ggr i veckan). En jernväg är under
anläggning från S. till Skee, ändpunkt för statsbanan
Göteborg–Uddevalla–Skee.
Ström-ur, fysiol, en af K. F. W. Ludwig konstruerad
apparat, afsedd att bestämma volymen af den
blodmängd, som på tidsenheten strömmar genom det
blodkärl, med hvilket apparaten är förenad.
R. T–dt.
*Stuart, J. M’D., föddes 1815.
*Stubbs, W., är sedan 1889 biskop i Oxford.
Stuck, Franz, tysk målare, f. 1863 i Tettenweis,
Niederbayern, utbildad vid akademien i München,
der han nu är professor, började som illustratör
bl. a. för »Fliegende Blätter», framträdde först
1889 offentligen som målare och är en af ledarna
för »secessionisterna» (den konstnärliga venstern)
i München samt har väckt stort uppseende genom
sina nästan brutalt kraftiga framställningar med
allegoriska och religiösa motiv. Bland hans målningar
märkas Lucifer, Fördrifningen ur paradiset, Kristi
korsfästelse, Synden, Allegori öfver kriget (de
båda sistnämnda i Münchens Pinakotek) m. fl. S. har
uppträdt äfven som skulptör (bronsstatyetten Atlet,
som finnes i Berlins Nationalgalleri, Hamburgs
Kunsthalle och Budapests Nationalmuseum). S. eger
i München ett med gedigen prakt 1898 uppbygdt och
inredt boningshus. J. K–e.
Studach, Jakob Laurentz, katolsk biskop, f. i
Altstetten (Schweiz) d. 25 Jan. 1796, studerade en
tid medicin i Wien (1816), men egnade sig slutligen
åt det presterliga kallet och, efter afslutade
teologiska studier i Landshut, prestvigdes 1820 i
Eichstädt (Bajern). Han hade någon tid tjenstgjort
såsom husprest hos den hertigliga Leuchtenbergska
familjen, då han vid den äldsta dotterns,
prinsessan Josefinas trolofning med kronprins
Oskar af Sverige och Norge utsågs att vara den unga
furstinnan följaktig till Norden 1823 i egenskap
af aumonier. Oaktadt de svårigheter, som i hans
nya ställning mötte honom, och oaktadt en hos honom
sjuklig längtan till fosterlandet, förblef han sin
uppgift trogen till slut. Efter hand utnämndes S. till
apostolisk vikarie för Sverige och Norge (1833),
erhöll värdigheten af påflig prelat och apostolisk
protonotarie (1837) och vigdes 1862 i Rom till
titulärbiskop af Orthosia. Samtidigt upphöjdes han
till romersk grefve. Såsom styresman för de katolska
församlingarna i Sverige och Norge vinnlade han sig
i synnerhet om att förskaffa dessa erforderliga
andaktslokaler. På hans tillskyndelse uppfördes
katolska kyrkor i Stockholm (1835), Kristiania (1850)
och Göteborg (1866). Fridsam och flärdlös, undandrog
han sig hofvets fester och verldens buller för att
vårda sig om de fattiga och värnlösa samt drifva
vidtomfattande teologiska eller literära studier,
om hvilka vittna bl. a. arbetena Sämund’s Edda des
Weises öder die ältesten norränischen lieder (1829),
Schwedische volksharfe (1826), Die urreligion oder
das entdeckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
