Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stambuloff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Stein, H. F. K., tysk statsman. Det å sp. 455 nämnda
sällskapet hette »Gesellsch. f. ältere
deutsche geschichte»,
*Stein (sp. 456). — 2. J. C. H. T. S. har vidare
utfört bronsstaty öfver E. Tesdorph (1891), Lots
hustru (1894; i marmor), gruppen Faustulus med
Romulus och Remus (1898; i brons), de båda sistnämnda
för statens samling, samt flere mindre arbeten.
Ph. W.
*Stein, L. v., född 1815 (ej 1813), dog 1890.
Steinberge, T. Se Pålbyggnader.
Steinen, Karl von den, tysk forskningsresande,
f. 1855, läkare, sedan 1891 e. o. professor i
Marburg, studerade under en resa kring jorden
1879–81 hospitalsväsendet i kulturstaterna,
följde 1882 som läkare och naturforskare den
tyska sydpolsexpeditionen till Södra Georgien och
gjorde derefter en forskningsresa genom Brasilien
långs floden Xingu. En andra färd genom samma
trakter (mellersta Brasilien) gjorde han 1887–88
med P. Ehrenreich o. a., en färd, som blifvit
af stor betydelse för kännedomen om Brasiliens
etnografi. Om sina resor har han offentliggjort:
Durch Zentralbrasilien. Expedition zur erforschung des
Schingú (1886), Zweite Schingúexpedition 1887–88. Die
Bakaïri-sprache (1892), Unter den naturvölkern
Zentralbrasiliens (1894).
Steinhudermeer [-mēr], insjö. Se Hannover.
*Steinmann, P. Frederik (ej Kristian), dog d. 16
Febr. 1894.
*Steinthal, H. (Hajim), är sedan 1872 lärare äfven
vid högskolan för judisk vetenskap i Berlin och har
egnat sig åt bibelkritik, etik och religionsfilosofi.
Stella, psevdonym för författarinnan E. A. B. Lewis
(se denna).
Stella Kleve, psevdonym. Se Mailling, Ingrid
Mathilde. Suppl.
*Stellaland. Derigenom att England 1885
tog Betsjuanaland i besittning upplöstes
republiken. (Rättelse: den ena af de i art. omnämnde
höfdingarna hette David Massouv, ej Massanu.)
Stellatae, bot. Se Rubia.
Stenberg, Maria Elisabet (kallade sig en tid
Caroline Lisette), framstående skådespelerska vid
Stenborgska teatern åren 1789–99, f. i Stockholm
d. 23 Okt. 1770, är den första, som på svensk scen
spelat Cherubin i Beaumarchais’ komedi »Figaros
bröllop». Bland hennes öfriga roller märkas Fransiska
i »Minna von Barnhelm», fru Orgon i »Tartuffe»,
Rosalie i »Den förförde ynglingen», Grefvinnan i
»Richard Lejonhjerta», Prosper i »Azemia», Paul
i »Paul och Virginie», Zemire i »Zemire och Azor»
o. s. v. Hon gjorde sig för öfrigt beryktad genom
en extravagant och äfventyrlig lefnad. Hon vistades
i Hamburg vid belägringen 1813 som sjuksköterska i
franska hären, uppehöll sig tre år senare i Paris
under tvetydiga omständigheter, återvände något af
de första åren på 1820-talet till Sverige och slog
sig ned i Vänersborg, der hon under namn af enkefru
Desvigné-Stenberg i största armod tillbragte sin
återstående lifstid, sökande lifnära sig genom
en ringa pension, som hon erhållit af drottning
Desideria, samt medelst franska språklektioner
m. m. Död d. 18 Juni 1847. Jfr J. Flodmark
»Stenborgska skådebanorna» (1893) och »Lisette
Stenberg, konturteckningar ur ett äfventyrligt lif»
(1890).
*Stenberg, J. E., dog i Helsingfors d. 13 Jan.
*Stenberga. 5,180 har. 939 innev. (1897).
*Stenbock. Den första af de två slägter, som fört en
stenbock i vapnet, den s. k. äldre Stenbock-slägten,
härstammar från Johan Skytte i Ikornathorp,
som lefde vid slutet af 1300-talet. Dennes sonson
Gustaf Olofsson till Toftaholm är bekant som riksråd
och politiker under unionstiden. Såsom höfvitsman
på Elfsborg vid striderna mellan Karl Knutsson och
Kristian år 1452 betedde han sig tvetydigt mot dem
båda. Af konung Kristian fick han sedermera Sunnerbo
härad i förläning. Under Sten Stures tid stod han på
dennes sida. Genom sina giftermål, först med Ingrid
Bengtsdotter af Vinstorpa-ätten och senare med Anna
Turesdotter (Bjelke) var han befryndad med landets
förnämsta ätter. Han dog i början af 1490-talet (före
1493) utan manliga arfvingar. — Gustaf Olofssons
dotter Anna var gift med riksrådet Arvid Knutsson,
som i sitt vapen förde en Sparre öfver en stjerna, och
hvars slägt säkerligen ej kan föras längre tillbaka
än till hans farfader, Arvid Jönsson, häradshöfding
i Kinds härad i förra hälften af 1400-talet. Att han
tillhört den till stor del uppkonstruerade slägten
Store (se d. o.), är högst tvifvelaktigt. Hans son
riksrådet Olof Arvidsson upptog sin morfaders vapen
och blef stamfader för den yngre Stenbock-slägten.
H. R–n.
*9. Stenbock, M. G., var son af S. 7 (ej
S. 8). Genom allmän subskription hafva insamlats
medel till resande af S:s (af Börjeson modellerade)
ryttarestaty i Helsingborg. Hans biografi har
skrifvits af S. Loenbom: »Magni Stenbocks lefverne»
(4 bd, 1757–65).
*Stenborg, K. Jfr J. Flodmark: »Stenborgska
skådebanorna» (1893).
Sten Bosson till Ekhult, riksråd. Se Natt och Dag 3.
*Stenbrohult. 12,279 har. 3,085 innev. (1897).
Stendardo, flamsk målare. Se Bloemen. 1. Suppl.
Stendös. Se Dös.
*Steneby. 12,868 har. 2,616 innev. (1897).
*Stenestad. 3,134 har. 699 innev. (1897).
*Stenflycht, Johan, föddes i Östergötland 1682,
bestämdes af fadern, som var underofficer vid Östgöta
kavalleri, för den civila banan, var ej, såsom det
vanligen uppgifves, i kejserlig tjenst på 1690-talet,
men ingick efter faderns död 1701 såsom volontär vid
Östgöta kavalleri. Sedan S., hvilken avancerat till
regementsadjutant, 1706 af våda nedstuckit en kamrat,
tog han till flykten och utbytte sitt förra namn
Segersten mot Stenflycht. Han var 1707–10 i furst
Rákóczis tjenst i kampen mot de kejserlige. Med 120
ryttare ämnade han sig 1710 genom Polen till kung Karl
i Bender, men öfverfölls af Sieniawski och nödgades
afskeda sin trupp. Han samlade dock snart i Polen en
handfull folk, nedgjorde spridda ryska och sachsiska
trupper samt uppsnappade och förstörde foror. På
hösten 1711 kom han till Pommern, värfvade till en
början 50, slutligen 150 dragoner och svärmade 1711–12 om med
fienden vid Stralsund. Samma dag slaget vid Gadebusch
(1712) stått, förordnades han för sin bravur af
Stenbock till öfverstelöjtnant, blef med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
