Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribbing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börda. Den bestod af riksdrotsen, kanslipresidenten,
hofkansleren, tjenstgörande generaladjutanterna
samt särskildt förordnade medlemmar, såsom
överståthållaren och krigspresidenten. Besvärsmål
och sådana, som angingo tredje mans rätt, skulle
förvisas till Allmänna beredningen. Om i sådana mål
Kungl. beredningen sedan ej var af afvikande åsigt,
egde den utan vidare expediera beslutet under K. M:ts
sekret. I öfriga mål afgaf Kungl. beredningen sjelf
utlåtanden, hvilka sedermera genom protokoll eller
listor underställdes konungen, som förbehöll sig
s. k. kabinettsärenden. Kungl. beredningen upplöstes
d. 13 Mars 1809.
Ehd.
Rikets generallandtmäterikontor. Se
Generallandtmäterikontoret (äfven i Suppl.).
*Rikissa. 3. Birger jarls dotter dog d. 13 Dec. 1288.
*Riksarkivet. Om det danska Rigsarkivet se Geheimearkivet. Suppl.
*Riksbanken styres, enligt grundlagsändring
1897, af sju fullmäktige. Af dessa förordnar
konungen för tre år i sender 1 jämte suppleant och
riksdagen de öfrige, likaledes för tre år,
jämte tre suppleanter. Den af konungen förordnade
ord. ledamoten är ordförande och må ej utöfva annan
befattning inom riksbankens styrelse. Bland de af
riksdagen utsedde fullmäktige afgå två årligen. Se
vidare Bank. Suppl. och Sedelutgifning. Suppl.
och jfr »Lag för Sveriges riksbank» d. 12 Maj 1897.
*Riksdag. Om den 1894 vidtagna ändringen
i kamrarnas sammansättning (sp. 1135) se
Riksdagsmannaval. Suppl. 1897 bestämdes, att
vid samtidigt förfall af både talman och vice
talman i någon af riksdagens kamrar skall, under
ålderspresidentens ordförandeskap, en af kammarens
öfriga ledamöter utses att tjenstgöra såsom talman,
till dess förfallet upphört. — »Sakregister till
Rikets ständers protokoll med bihang 1809–1866» utgafs
1893 i 2 bd genom Joh. Johansson (se denne. Suppl.),
som äfvenledes leder ett likartadt registerverk till
riksdagsprotokollen 1867–96.
*Riksdagens revisorer. För dem gäller K. M:ts
kung. ang. instruktion för riksdagens revisorer
af stats-, banko- och riksgäldsverken d. 19 Maj
1893. I denna bör särskildt uppmärksammas § 8,
som numera tydligen gifver revisorerna rätt att,
der sådant för behörigt fullgörande af den dem
åliggande granskningsskyldighet erfordras, samfäldt
eller genom delegerade företaga besök hos eller resa
till allmänt verk eller inrättning inom eller utom
hufvudstaden. Härtill har kommit den i k. kung. d. 11
Maj 1897 intagna allmänna föreskrift att hvad
af riksdagen blifvit beslutadt med tagen hänsyn
till revisorernas skyldighet att noggrant iakttaga
hvad R. F., R. O. och utfärdad instruktion samt de
för fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret
gällande ansvarighetslagar innehålla och af konungen
kungöres skall lända vederbörande till efterrättelse.
H. L. R.
*Riksdagsmannaval. Vid 1880 års riksdag
väcktes förslag till inskränkning i städernas
representation (1 representant för hvart 30-tusental
innevånare på landet och 1 för hvart 20-tusental i
städerna). Förslaget kom igen 1884, då tanken på en
fixering af riksdagsmännens antal för första gängen
framlades (i en motion af A. O. Wallenberg
i Första kammaren). 1887 års konstitutionsutskott
formulerade ett förslag i denna riktning, men det
antogs ej af någondera kammaren. 1888 kommo nya
motioner, och utskottet föreslog fixering. 1889
förnyades motionerna, och utskottet framlade åter
sitt förslag. Det afslogs i Första, men antogs
i Andra kammaren. 1890 godkändes förslaget af
bägge kamrarna, men formella brister hindrade dess
godkännande af K. M:t. 1892 voro bristerna afhjelpta,
och förslaget antogs af bägge kamrarna till hvilande,
hvarefter det 1894 antogs definitivt af Första
(d. 14 Febr.) och Andra kammaren (d. 28 Febr., med
131 röster mot 89). Genom denna grundlagsändring
i afseende på riksdagsmännens antal afsågs och
vanns hufvudsakligen en behöflig begränsning af
riksdagsmännens antal såväl i Första som i Andra
kammaren. På det att denna begränsning och dertill
hörande indelning af valkretsar samt bestämning
af det antal riksdagsmän, som från de särskilda
valkretsarna skulle sändas till riksdagen, ej
skulle vid förekommande ändring af folkmängden
stelna och verka orättvist, är åt konungen beredt
tillfälle att hvart 10:de år i öfverensstämmelse med
de i grundlagens §§ 6 och 13 fastställda grunder
vidtaga erforderliga rättelser. Första kammarens
ledamotsantal är bestämdt till 150 och fördelas på
de särskilda valkretsarna så, att en riksdagsman
väljes för hvarje fullt tal motsvarande 1/150 af
rikets folkmängd, och skall, derest ej det bestämda
antalet riksdagsmän sålunda ernås, ytterligare 1
riksdagsman väljas af de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuta de tal, som äro bestämmande för
riksdagsmännens antal inom valkretsen, dock att hvad
sålunda bestämmes ej må leda till inskränkning i vald
riksdagsmans rätt att under föreskrifven tid utöfva
riksdagsmannakallet och behörigheten för hvarje
valkrets att afsända åtminstone 1 riksdagsman. I
K. M:ts kung. d. 16 Juni 1894 är för första gången
bestämdt det antal riksdagsmän i Första kammaren,
hvilket hvarje landstingsområde och stad, som ej
i landsting deltager, ega utse. Andra kammarens
ledamotsantal är bestämdt till 230, af hvilka
150 för landsbygden och 80 för städerna, så länge
städernas folkmängd ej öfverstiger 80/230 af rikets
folkmängd, då förändring sker vid den hvart 10:de
år inträffande, konungen tillkommande reglering af
valkretsarna. Å landet skall för hvarje domsaga utses
1 riksdagsman, derest domsagornas antal ej uppgår till
150. Understiger antalet 150, skall till ernående
af detta tal de folkrikaste domsagorna, såvidt ske
kan häradsvis, delas i två valkretsar, som hvardera
väljer 1 riksdagsman. Öfverstiger domsagornas antal
150, skola, i den mån så erfordras, angränsande
domsagor, som hafva minsta sammanlagda folkmängd,
förenas två och två till en valkrets. I stad,
hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger 1/80
af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter
stadens folkmängd 1 riksdagsman för hvarje fullt
tal motsvarande 1/80 af städernas folkmängd. Städer
med mindre folkmängd ordnas, såvidt ske kan länsvis,
i så många valkretsar, som derutöfver erfordras för
ernående af det föreskrifna antalet riksdagsmän för
städerna (80). Indelning af städernas valkretsar så ock
riksdagsmännens antal för hvarje valkrets bestämmes efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
