Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenflycht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grammatik (1893), ljudlära (1895) och prosodi
(1897), utgörande grundlinier till föreläsningarna vid
sommarkurserna, Om tavtologi (i »Nord. tidskr.»,
1894), Om språkets musikaliska sida (dersammast.,
1896), Något om våra förnamn (i »Ord och bild»,
1897), Scenska etymologier (i Skrifter utg. af
k. Humanistiska vet.-samf. i Upsala, V. s. å.) och
Altschwedische grammatik mit einschluss des
Altgutnischen (I; inledning och vokallära, i
W. Braunes »Sammlung kurzer grammatiken germanischer
dialekte», VII, 1897), N:s tills dato vigtigaste
arbete. Han har vidare utgifvit fortsättning af »1500-
och 1600-talens visböcker» (i »Sv. lit. sällsk:s
skrifter», VII, 1889, 94), en »Altschwedisches
lesebuch mit anmerkungen und glossar» (1892–94) och
(i förening med E. Meyer) »Valda stycken af svenska
författare 1526–1732» (med anmärkningar och ordlista).
Norén, Gustaf Richard, prest, liturgisk-musikalisk
forskare och författare, f. i Sunnersbergs socken,
Skara stift, d. 19 Jan. 1847, blef 1868 student i
Upsala och efter några års tjenstgöring som prest
och lärare i Stockholm 1875 folkskoleinspektör
i Helsingland samt tillträdde 1895 Skånela
pastorat. N. åtnjöt i ungdomen undervisning (af
A. Mankell och P. U. Stenhammar) i musikens teori
och komposition och har sedermera idkat omfattande
liturgisk-musikaliska studier med särskild hänsyn
till kyrkosången och dess historia. Han har inlagt
mycket stor och erkänd förtjenst om kyrkosångens
höjande dels personligen, dels genom föredrag dels
genom skrifter. I arbetena I kyrkosångsfrågan
(1890), Valda koraler i gammalrytmisk form (i
förening med J. Th. Morén, I, 1892; II, 1894),
med historisk och musik-teoretisk inledning samt
omkr. 150 koraler, Om den nyare kyrkosångshistoriska
forskningen och dess betydelse för sträfvandet att
höja vårt gudstjänstliga lif (i Upsala prestmötes
prot. o. handl, 1892), Om den gammalrytmiska koralen
(1897; bih. till Moréns orgelharmoniumskola) och
Melodipsalmbok (1898), med omkr. 190 koralmelodier
såväl enligt Haeffner som i gammalrytmisk form, har
N. teoretiskt framställt eller sökt förverkliga sina
reformatoriska idéer i fråga om koralsången. Såsom
led. af 1894 års komité för utarbetande af en
musikbilaga till kyrkans handbok fick han tillfälle
att till deras förmån utöfva starkt inflytande
på den af komitén utarbetade och 1897 af K. M:t
stadfästa och s. å. tryckta »Musiken till svenska
mässan», till hvilken han derjämte bidragit med
åtskilliga i den äldre klassiska liturgiska musikens
stil hållna kompositioner. S. å. redigerade
N. tre separateditioner af den nya mässan:
Altarsången, en Skol- och folkupplaga och
en dertill hörande Melodibok. En vigtig del
af N:s verksamhet för kyrkosångens höjande
utgöra de s. k. vespergudstjensterna, en från
tysk-lutherska kyrkan af N. i Sverige (först
i Helsingland 1889) införd form af frivilligt
anordnade liturgiskt-musikaliska gudstjensten i
hvilka N. bringat såväl gregoriansk vexelsång som
gammal-rytmisk koralsång och flerstämmig körsång
enligt nutidens kyrkomusikaliska reformsträfvanden
till praktiskt gudstjenstligt utförande. N:s
hithörande skrifter äro bl. a. en mängd Liturgier
till vespergudstjänster
(1889–92), Reformationsvesper (1893), en högtidlig
liturgisk aftonsång på gammal-luthersk grund
vid sv. kyrkans reformationsfest, Musik och
text till matutin- eller vesper gudstjänst vid
Gustaf Adolfs fest (i förening med Morén, 1894)
och Liturgiskt-musikaliskt materiel till
vespergudstjänster (I, 1898). Han har dessutom utgifvit
Veni Sancte Spiritus (1891), psalmen n:r 132 satt i
gregoriansk form och kommenterad, Sånger och visor
vid piano (2 hftn, 1879), Sjung, en samling sånger
för folkskolan (2 hftn, 1883; 3:dje uppl. 1896)
m. m. I N:s »Valda koraler» har man påpekat mycken
fyndighet, men äfven ett visst godtycke i den rytmiska
rekonstruktionen af äldre koraler äfvensom accentfel,
men dessa äro mestadels rättade i »Melodipsalmboken».
*Norfolk. 1. Grefskapet hade 454,516 innev. 1891,
men såsom förvaltningsområde, d. v. s. frånräknadt
städerna Norwich och Yarmouth, endast 319,983 innev. —
2. Stad i Virginia, hade 34,871 innev. 1890.
*Norfolk. 1. T. H. föddes 1443. — 2. T. H. föddes
1473.
*Norge. (Se Rättelser, bd 18, sp. 849, hvartill
må läggas, att Sveriges fred med Danmark-N.,
sp. 1397, r. 11 nedifr., slöts redan d. 10
Dec. 1809). Areal. Enligt senaste mätningar utgör
arealen 322,304 qvkm. (för de tre nordligaste
fögderierna af Nordlands amt och för Finnmarkens
amt saknas fullt tillförlitliga uppgifter).
— Befolkningsförhållanden. Den 1 Jan. 1891 utgjorde
den i landet hemmahörande befolkningen 2,004,102 pers
(966,530 män och 1,037,536 qvinnor), af hvilka
1,526,788 tillhörde landsbygden
och 474,129 städerna och 3,185 pers. befunno sig på
norska fartyg i utlandet. Den 1 Jan. 1896 beräknades
folkmängden vara 2,081,800. 1891 voro med afseende på
nationaliteten 9,378 finnar och 20,786 lappar. Af den
s. å. hemmahörande befolkningen tillhörde 1,973,417
pers. den evang. lutherska statskyrkan, 30,685
icke. Af de senare, hvilkas antal 1875 belöpte sig
till endast 7,180, voro 8,194 medlemmar af lutherska
friförsamlingar, 8,187 metodister, 5,095 stodo utanför
hvarje slags kyrkosamfund, 4,221 voro baptister,
1,004 romerska katoliker, 348 mormoner, 231 qväkare,
214 judar o. s. v. Folkmängden pr qvkm. utgör i
genomsnitt för hela landet 6,47 pers.; tätast var den
i Jarlsberg og Laurviks amt (44,95 pr qvkm.), glesast
i Finmarkens (0,63 pr qvkm.). Förhållandet mellan
landt- och stadsbefolkningen är som 76,30 till 23,70,
utvisande en relativ tillväxt för städerna sedan 1885,
särskildt för hufvudstaden, som 1891 räknade 151,239
innev, och nu (1898) har öfver 200,000. — Utvandringen
till transmarina land har under det sista decenniet
märkbart aftagit: 1887 utvandrade 20,741 pers., 1894
endast 5,642. De senaste åren visa dock en tillväxt i
detta antal med 500—1,000 pers. Flertalet utvandrar
till Nord-Amerikas Förenta stater. Invandringen, ehuru
ej obetydlig, har ej kunnat uppväga utvandringen ens
för de senaste åren. Vid folkräkningen 1891 voro af
landets hela befolkning 38,017 pers. (20,104 män och
17,913 qvinnor) födda i Sverige, 2,475 i Danmark,
2,661 i Finland, 1,738 i Tyskland och 1,094 i
Förenta staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
