Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lulua ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Clémenceau», Fru Elfsted i »Hedda Gabler», Emma i
»Stulen lycka» och Inga Ros i »Farbror Pål».
*Lundby, socknar. 1. 2,787 har. 7,928
innev. (1896). Pastoratet är numera konsistorielt. —
2. 2,078 har. 525 innev. (1896). — 3. Norra L. 2,438
har. 669 innev. (1896). — 4. Södra L. 1,881 har. 642
innev. (1896). Pastoratet tillhör Vånga kontrakt. —
5. Stora L. 11,025 har. 1,715 innev. (1896).
*Lundbye, J. Th. Jfr K. Madsen: »J. Th. L.» (1895).
*Lunde, P. F., dog d. 21 Sept. 1893.
Lundeberg, Kristian, bruksidkare, riksdagsman, född
d. 14 Juli 1842 på Forsbacka bruk i Gestrikland, blef
underlöjtnant vid Dalregementet 1861 och löjtnant
1865, men tog 1874 afsked ur krigstjensten. Han
var 1863-65 elev vid Ultuna landtbruksinstitut och
1865–71 förvaltare å Oslättfors bruk, tillhörigt
hans fader, men öfvertog 1872 disponentbefattningen
vid det ofvannämnda Forsbacka bruk och är
fortfarande (1898) verkställande direktör för
Forsbacka jernverks aktiebolag. L. är delegare i
flere bruksegendomar. Ledamot af Gefleborgs läns
hushållningssällskap från 1869, utsågs han 1893 till
dess vice ordförande. I länets landsting har han varit
ledamot från 1880 och ordförande sedan 1893. Han
är ledamot eller ordförande i åtskilliga nämnder,
bolag och kommunala institutioner. 1898 innaldes han
i Landtbr.-akad. — 1885 och å nyo 1894 valdes L. af
Gefleborgs läns landsting till ledamot af riksdagens
Första kammare, der han från början tillhört det
tullskyddsvänliga partiet och sedan 1888 insatts i
kammarens förtroendenämnd. Han var
1887 ledamot i lagutskottet och tillhör sedan
1888 statsutskottet, der han 1896–98 beklädts med
det fordrande ordförandevärfvet. Äfven i det
af konungen 1895 äskade hemliga utskottet insattes
L. — Han har af K. M:t förordnats till ledamot
i jernvägstaxe-komitén (1887–88), grufvestadge-komitén
(1890–91) och befästningskomitén (1897). Genom sitt
klara, praktiska förstånd, sin okufliga energi och
sin outtröttliga arbetskraft har L. öfverallt, der
han fått tillfälle att verka, intagit en ledande ställning.
Lundegård, Axel, författare, född 1861, debuterade
1885 med en samling novelletter, I gryningen,
förrådande afgjord talang, men skådespelet Final
(s. å.; uppf. på Dram. teatern 1888), förf. tills.
med Ernst Ahlgren (Viktoria Benedictsson), visade
sig deremot vara ett föga lyckadt arbete. De närmast
följande åren fortfor L. att vara den nyssnämnda
författarinnans literära medarbetare, och frukter af
detta medarbetarskap voro romanen Modern (1888), ett
både betydande och gripande arbete, och skådespelet
Den bergtagna, en kärlekens tragedi (1890). Nämnda år
utgaf han Victoria Benedictsson, en sjelfbiografi,
framställd ur den aflidna väninnans efterlemnade bref
och anteckningar. Sjelfständigt utgaf L. skildringen
Röde prinsen, ett ungdomslif i stämningar (1889), ett arbete,
som i likhet med det närmast följande La mouche, en roman
från ett dödsläger (1891; med motiv ur den store tyske skalden
Heines lif) ännu förrådde en viss ungdomlig omognad.
Verkligt betydande var deremot Titania,
en kärlekssaga (1892; 2:dra uppl. 1895), som
med sin af poesi mättade stämning och sin fina
skildringskonst vann allmän anklang. Sedan dess har
L. utgifvit Prometheus, en konstnärssaga (1893),
Stormfågeln, en historisk silhuett med bakgrund och
ram (s. å.), Faster Ulla och hennes brorsdöttrar
(1894) samt Fru Hedvigs dagbok och Tannhäuser, en
modern legend (1895). I samtliga dessa arbeten röja
sig en viss själfull uppfattning och en betydligt
uppdrifven skildringskonst, men de röja på samma
gång i förhållande till »Titania» en viss successiv
afmattning och ett ej alltid tilltalande manér. L:s
Dikter (1896) hafva att uppvisa enstaka anslående
stycken, men antyda, att den bundna formen knappast
är hans egentliga område. År 1896–97 utgaf L. först
i Göteborg, sedermera i Stockholm den litterära
veckotidningen »Vilden». 1897–98 företog L., med understöd
af Svenska akademien en studieresa till utlandet.
J. A. R–m.
*Lundell, J. A., utnämndes 1891 till förste
innehafvare af en e. o. professur i slaviska språk
vid Upsala universitet och blef filos. hedersdoktor
derstädes 1893. Under en till Österrike och
Balkanhalfön 1893–94 företagen resa för studerande
af sydslaviska språk hade han det uppseendeväckande
äfventyret att i Turkiet häktas såsom misstänkt
för spioneri, ett misstag, som emellertid snart
på diplomatisk väg rättades. Tillsammans med
O. Jespersen och A. Western stiftade L. 1886
den skandinaviska agitationsföreningen »Quousque
tandem» (se d. o.). Jämte A. Noreen grundade han
1892 reformläroverket Upsala enskilda läroverk,
såsom hvars rektor han sedan 1896 fungerar, och
organiserade jämte H. Hjärne och A. Noreen 1893
i Upsala de sedan till en permanent institution
öfvergångna sommarkurserna. Under åren 1892–94
utgaf han tillsammans med L. Bergström, H. Hjärne och
G. Magnusson skriftserien »Svenska spörsmål». Utom
omkr. 250 artiklar i Nordisk Familjebok och en
massa tidskrifts- och tidningsartiklar, i hvilka
han med stor talang och okuflig energi förfäktat
reformer i ortografiska och pedagogiska frågor,
har han på senare år utgifvit Skandinavische
mundarten (i Pauls »Grundriss der germanischen
philologie», 1890), Skandinavische volkspoesi
(dersammastädes, 1893) och Svensk ordlista med
reformstavning ock uttalsbeteckning (1893).
Ad. N–n.
*Lundeqvist, N. V. — Hans enka, Sofia Henrika L.,
afled i Stockholm 1896. Efter hennes död utgåfvos
hennes Dikter (1896).
*Lundgren, E. S. Jfr G. Nordensvan; »E. L.» (i
»Nord. tidskr. Ny följd», III, 1890).
*Lundgren, S. A. B., afled d. 7 Jan. 1897 i Lund.
Lundgren, Magnus Fredrik, språkforskare, f. i Göteborg
d. 21 Jan. 1852, blef student i Upsala 1870, filos.
doktor 1875, docent i nordiska språk och germansk
jämförande språkforskning s. å., vikarierade för
professuren i nordiska språk 1876 och större delen
af 1877 samt utnämndes 1881 till lektor vid Nya
elementarskolan i Stockholm. L. är vår förnämste
kännare af det fornsvenska namnskicket, som han
behandlat i flere förtjenstfulla arbeten, af hvilka
de vigtigaste äro Språkliga intyg om hednisk gudatro
i Sverige (i Göteb. Vet. o. vitt. samh:s handl.,
ny följd, 16, 1878), Spår af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
