Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom Mongoliet mellan Peking–Kalgan och
Kiachta–Irkutsk. Handeln mellan vestra Mongoliet
(genom den för ryssarna öppna handelsplatsen
Tsjugutsjak) och östra Turkestan (Kasjgar) å ena sidan
samt Ryssland å den andra är obetydlig, likaså mellan
K. och Tongking på Röda floden. Trafiken genom Tibet
till Indien går öfver en enda ort, Jatung (öppnad
1894 för engelsmännen) vid Sikkims gräns. Från de
i hufvudartikeln nämnda 19 traktathamnarna böra
de på Formosa belägna Tamsui och Ta-kao–Tai-van
utgå såsom numera tillhöriga Japan, men i st. böra
tilläggas dels de redan 1860 öppnade Kaulung nära
Hongkong och Lappa nära Macao, dels de efter
1884 öppnade. Enligt fördraget med Frankrike
efter Tong-king-kriget öppnades 1888 Long-tsjeu
vid Si-kiang och Mong-tse nära Röda floden; såsom
motvigt mot detta medgifvande erhöllo engelsmännen
hamnen Tsjung-king (i Se-tsjuan) vid öfre Jang-tse
1890 och handelsplatsen Ja-tung 1894. Vid freden i
Sjimonoseki d. 17 April 1895 öppnades Sja-si (nedanför
Tsjung-king) i prov. Hu-pe, Su-tsjeu i Kiang-su,
Sjao-hing och Hang-tsjeu i Tsje-kiang och Siang-tan i
Hunan. Dessutom bekräftades öppnandet af Tsjung-king
för alla nationer och beviljades fri flodfart på
Jang-tse till denna stad. Slutligen öppnades Ho-keu
(s. om Mong-tse) och Se-mao i Junnan för fransk
handel. 1896 öppnades på Englands begäran Kantonfloden
l. Sikiang för internationel handel upp till Wu-tsjau,
och Nanning vid denna flod blef öppen hamn. Således
äro nu 30 hamnar öppna för utlandets handel med
K. Nan-king har trots ett fördrag med Frankrike 1858
ännu icke öppnats för utländsk handel. Införseln
i traktathamnarna hade 1885 ett värde af 88,2,
utförseln från dem 65 mill. taël och tullinkomsterna
14,47 mill. taël; 1890 hade dessa siffror stigit
till resp. 127, 87,14 och 22 samt 1895 till 171,7,
143,3 och 21,88 mill. taël. Men dervid är att märka,
att 1 taël 1885 var värd 4,68 kr., men 1895 endast
2,87 kr. Införseln af opium har minskats betydligt och
hade 1895 ett värde af endast 83,7 mill. kr. Införseln
af bomullsvaror hade ett varde af 152,3 mill. kr.,
hvarvid Japan blifvit en mycket svår konkurrent till
England. Största omsättningen gjordes i Shanghai
(168,8 mill. taël), Kaulung (44,26 mill. taël), Kanton
(34,15 mill. taël), Tien-tsin (14,3 mill.), Amoi
(13,5 mill.) och Sja-tow (12,15 mill. taël). 1896
hade in- och utförseln ett värde af 343 mill. taël,
hvaraf på Storbritannien och dess kolonier kommo 235,3
mill. Den främmande (»europeiska») befolkningen i
traktathamnarna växer med varuomsättningen och var
1896 10,855, (4,362 engelsmän, 1,439 amerikaner,
933 fransmän, 871 portugiser, 870 tyskar, 852
japaner o. s. v.). Men ännu mer har den kinesiska
befolkningen i dessa hamnar vuxit och beräknas
nu utgöra närmare 7 mill. Antalet »europeiska»
handelshus 1893 var 672, deraf 363 engelska, 99 tyska,
87 japanska, 40 amerikanska och 29 franska samt 14
ryska. Med England och de engelska kolonierna har
K. dubbelt så stor varuomsättning som med öfriga
land tillsammans. I fördragshamnarna in- och utlöpte
1896 40,495 fartyg, om 33,490,857 tons; i fråga om
tontal voro 65 proc. britiska, 22 proc. kinesiska,
nära 6 proc. tyska, 1,7 proc. japanska o. s. v.
De förnämsta kommunikationsmedlen i K. hafva
i alla tider varit floder och kanaler. Genom
européers inflytande hafva bildats ångbåtsbolag,
som trafikera floderna, i synnerhet Jang-tse-kiang,
på hvilken ångbåtar gå regelbundet till I-tsjang,
mer än 1,000 km. fogelvägen, och vid kusten
hafva alla mera betydande orter regelbunden
ångbåtsförbindelse. Landsvägarna, förr ganska
väl underhållna, äro nu i ett synnerligen dåligt
skick utom i Sjan-tung, Kan-su, östra Se-tsjuan
och vissa delar af Ho-nan samt i granskapet af
traktathamnarna. De kejserliga vägarna, som ännu
äro i godt skick, vittna om den höga civilisation
kineserna uppnått under medeltiden och som väckte
Marco Polos och andra resandes beundran. De gå genom
djupa nerskärningar i bergen, t. o. m. genom tunlar,
äro 20–25 m. breda, belagda med breda granithällar
ofta kantade med trädrader och på bestämda mellanrum
försedda med milstolpar, värdshus och härbergen. Den
äldsta jernvägen efter den 1877 förstörda, är den,
som förenar stenkolsgrufvorna vid Kai-ping med hamnen
Pei-tang vid Pe-tsji-li-viken, och som 1890 förlängdes
till den strategiskt vigtiga orten Ta-ku och derifrån
till Tien-tsin (120 km.). En fortsättning till
Sjan-hai-kuan, vid Mandsjuriets gräns, beslöts
1894 och nu (1897) är den nästan fullbordad
till King-tsjeu-fu (220 km. från Mukden). 1897
fullbordades en dubbelspårig linie mellan Tien-tsin
och Peking (115 km.). Utan tvifvel kommer i den
närmaste framtiden linien Pe-king–King-tsjeu-fu att
fortsättas till Mukden och t. o. m. tills den träffar
den stora transsibiriska jernvägen, hvilken enligt den
rysk-kinesiska öfverenskommelsen (Dec. 1896) skall
gå genom Nin-guta omkr. 250 km. n. ö. om Kirin. 1896
gafs koncession på en linie Peking–Hankau åt ett
kinesiskt bolag, bakom hvilket står ett amerikanskt
syndikat, men hösten 1897 öfverläts koncessionen åt
ett belgiskt syndikat. Å andra sidan torde den 1890
bygda linien mellan Kanton och Kaolung gifva anledning
till en jernväg Kanton–Han-kau. En linie mellan
Shangha och Nanking förbi Su-tsjeu och Tsjin-kiang
koncessionerades 1895. Slutligen har ett franskt bolag
1896 fatt koncession på en förlängning till Longtsjeu
(i Kuang-si) af den tongkinesiska jernvägen, som f.
n. slutar vid Lang—son. - Telegraflinjerna hafva nu
en ganska stor utsträckning. Linien Peking–Tien-tsin
utsträcktes 1892 genom Mandsjuriet till ryska gränsen
vid Amur, der den förenas med sibiriska linien, så
att K:s hufvudstad står i förbindelse med Europa,
under det alla traktathamnarna hafva telegrafisk
förbindelse med hvarandra och med hufvudstaden. Linien
Kanton–Junnanfu har förlängts åt v. till Manwyne vid
Birmas gräns.
Den kinesiska ungdomens undervisning inskränker sig
i allmänhet till inhemtande af kunskap i läsning,
skrifning och räkning; först på senaste tiden har
man börjat fästa afseende vid exakta vetenskaper,
främmande språk, historia och geografi. Den förnämsta
af de nya skolorna är den af regeringen grundade
Tung-uen-kuan (främmande vetenskapers skola) i Peking,
der europeiska lärare undervisa i engelska, franska,
tyska, ryska, mate, matik, astronomi, meteorologi,
kemi, naturalhistoria, anatomi, fysiologi och
vesterländsk literatur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
