- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
1225-1226

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vasallförhållande till detta. J. är en af de största städerna
i Sudan, med, enligt Rohlfs, minst 150,000 innev.,
till stor del haúsa. Det anlades i början af 19:de
årh. af fulbe från Sokoto, har ett sundt läge på en
af höga, skogklädda berg omgifven platå och omgifves
af en omkr. 20 km. lång vall.

Jakob b. Chabib. Se Rabbinska språket och literaturen,
sp. 621.

*Jakobs bref är enligt F. Spittas undersökningar (1896;
i 2:dra bandet af hans »Zur geschichte und litteratur
des urchristenthums») en judisk skrift.

Jakobsbrunnen. Se Nablus.

*Jakobs församling hade 30,395 innev. 1896. Kyrkans
inre undergick 1893 en omfattande restaurering. Den
i hufvudart. omtalade nya Johannes’ kyrka uppfördes
1884–90. — Jfr F. L. Wittingh: »St. Jacobs minne»
(1771) och J. J. Hedrén: »Kort berättelse om S:t
Jacobs kyrka» (1816).

Jakobsït, miner. Se Spinell.

Jakobskors. Se Kors.

Jakobsstafven, ett instrument, som i äldre tider
användes för mätningar af höjdvinklar. Det bestod
af en längre, graderad staf och en mot densamma
vinkelrät, förskjutbar mindre sådan. Vid användningen
höll man den graderade stafven horisontalt, satte
dess nollpunkt intill ögat och försköt den mindre
stafven så, att dess ändpunkt betäckte den punkt,
som viserades. Med kännedom om den mindre stafvens
längd och det delstreck, der den fästs, kunde man
då omedelbart beräkna den sökta höjdvinkeln. —
Jakobsstafvens namn anses härröra af det spräckliga
utseende den graderade stafven ofta hade, och
hvarigenom den kom att likna de stafvar, hvilka
patriarken Jakob enligt Genesis (kap. 30) vid ett
visst tillfälle förfärdigade.

Såvidt kändt är, har Jakobsstafven blifvit
beskrifven först af Levi ben Gerson (d. 1344);
en uttalad förmodan, att den vore identisk med
den s. k. »Tusis staf» och således vida äldre, har
visat sig oriktig. Instrumentet användes till en
början vid geodetiska mätningar, begagnades sedan
af Regiomontanus vid astronomiska observationer och
kom genom hans landsman och samtida Martin Behaim
(se d. o. Suppl.) i bruk bland sjömännen. Med
vissa modifikationer (t. ex. anbringande af
ytterligare en eller två tvärstafvar för skarpare
kontroll öfver viseringen) bibehöll den sig inom
navigationskonsten ända in mot 1700-talets början.
G. E.

*Jakobstad. 1. Staden hade 2,290 innev. 1895.

Jakobsz, Lukas. Se Leiden. L. van.

*Jakt. Se vidare Yacht.

Jakub kan, emir af Afganistan (se d. o. Suppl.),
föddes 1849.

Jalasjärvi, socken af Ilmola härad och domsaga,
Vasa län, Finland. Areal 764 qvkm.; befolkningen,
10,607 pers. (1895), nästan uteslutande
finsk-talande. J. är ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Vasa öfre prosteri, Åbo ärkestift.
O. M. G.

Jallieu [ṡjalliö]. Se Bourgoin. Suppl.

Jalta, stad på södra kusten af Krim, 45 km. s. om
Simferopol, i en förtjusande, af ett härligt klimat
utmärkt nejd vid en bukt af Svarta hafvet, der den
ryska aristokratien byggt en mängd villor
och tillbringar hösten. Omkr. 5,000 innev. Omkr. 4
km. v. om J. ligger det kejserliga lustslottet
Livadia.

Jalu-kiang l. Orikang, gränsflod emellan Kina
och Korea upprinner på Tsjang-pai-sjanbergen och
utfaller, 4 km. bred vid mynningen, i Ui-tsju-viken
af Koreabukten. Jfr Japan. Suppl., sp. 1233.

Jalund, Fornn. Se Jelön.

Jamagata, hufvudstad i ett ken (distrikt) i norra
delen af japanska ön Nippon, vid floden Sugava,
omkr. 280 km. n. n. ö. om Tokio. 31,129 innev. (1895).

Jamagata, markis, japansk fältmarskalk, f. 1838,
kämpade i 1868 års inbördeskrig för kejsaren mot
sjogunen, gjorde 1869–70 resor i Europa, undertryckte
1877 det s. k. Satsuma-upproret och var under den
följande tiden gång efter annan krigs-, inrikes- och
justitieminister samt inlade förtjenster om arméns
utbildning och förvaltningens omorganisation. Vid
krigsutbrottet 1894 utnämndes han till befälhafvare
öfver 1:sta armén (se Japan. Suppl.), blef i Dec.
s. å. krigsminister och i Maj 1895 generalinspektör
öfver armén.

Jamagutsi, hufvudstad i ett ken (distrikt) i
sydvestligaste delen af japanska ön Nippon. Omkr. 15,000
innev.

Jambi. Se Djambi. Suppl.

*James, Henry, jun., föddes 1843, i New York. Till
svenska hafva vidare öfversatts hans roman
»Amerikanen» (1884) och åtskilliga af hans noveller
(1880, 1894).

Jameson [djēmsön], Leander Starr, engelsk
kolonialtjensteman, f. i Edinburgh 1853, slog sig
1878 ned såsom läkare i Kimberley i Kaplandet,
lyckades 1888–89 bilägga tvister emellan De Beers
diamantgrufbolag och Matabelehöfdingen Lobengula och
fick med anledning deraf af Britiska syd-afrikanska
kompaniet styrelsen öfver Mashonalandet och blef 1893
ståthållare i Matabelelandet. Hans försök att genom
ett plötsligt öfverfall lägga Transvaal (se vidare
d. o. Suppl.) under britiskt välde misslyckades:
boers slogo honom vid Krügersdorp d. 1 Jan. 1896
och togo honom dagen derpå till fånga med hans
folk. Utlevererad på engelska regeringens begäran,
dömdes han till 15 månaders fängelse, men återfick
friheten, af helsoskäl, redan i Dec. 1896.

*Jamin, J. G., sedan 1884 Vet.-akad:s ständige
sekreterare, dog 1886.

*Janakkala. 1. Socknen tillhör sedan 1897 Borgå stift.

Janicki [-ni’tski], Kl. Se Polska literaturen,
sp. 1518.

Janitor, Lat. (»dörrvaktare»). Se Ostiarius.

Jan Jansson, psevdonym. Se Livijn, K. J.

Janko Hovora, psevdonym. Se J. Neruda.

Jankoklaviatur. Se Pianoforte.

*Jan Mayen, som har en areal af 372 qvkm.,
består alltigenom af yngre vulkaniska bergarter;
lavalager, omvexlande med lager af tuff
(vulkanisk aska) genomsatt af vulkaniska
gångar, som på många ställen sticka fram, bilda
hufvudmassan. Jämte Beerenberg (2,545 m.) finnas
många mindre vulknnkäglor. Ön sågs sannolikt redan
1607 af Hudson, återfanns 1611 af Jan Mayen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free