Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Internationella kriminalistföreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Union internationale pour la publication des
tarifs doauniers), upprättad i Bruxelles på grund
af statsfördrag d. 5 Juli 1890 och i verksamhet
sedan d. 2 April 1891; byrån utgifver »Bulletin
international des douanes», i hvilken på grund af
officiella meddelanden offentliggöras de i fördraget
deltagande staternas tulltariffer och förändringar,
som vidtagas med dem.
Internationella kriminalistföreningen (Fr. L’union
internationale de drott pénal, T. Internationale
kriminalistische vereinigung) har till uppgift att
vetenskapligt studera brottsligheten och dess orsaker
samt medlen att bekämpa den. Hon utgår dervid från
den grundåsigten att man måste betrakta brottsligheten
och dess botemedel lika mycket från antropologisk och
sociologisk som från juridisk synpunkt. Föreningen,
som stiftades 1889 och räknar omkr. 700 ledamöter
i alla verldsdelar (af hvilka 24 svenska), har
särskilda aldelningar (»landsgrupper») i de flesta
europeiska land. En deputerad från hvaije »landsgrupp»
och 4 å de hvartannat år infallande allmänna mötena
(Assemblées générales, Hauptversammlungen) valda
medlemmar bilda föreningens styrelse, som sammanträder
hvart år omvexlande i Paris och Berlin. Allmänna möten
(kongresser) hafva hållits i Bruxelles (1889), Bern
(1890), Kristiania (1891), Paris (1893), Antwerpen
(1894), Linz (1895) och Lissabon (1897). Föreningen
utgifver en årsbok. Jfr O. W. Stael v. Holstein:
»Nya straffrättsfrågor» (i »Nytt jur. ark.», afd. II,
14:de årg.).
Internationella qvinnoförbundet (Eng. the
international council of women), en förening,
som bildades vid qvinnokongressen i Washington
1888, men fick sin egentliga organisation vid
verldsutställningen i Chicago 1893 med uppgift
att främja internationelt samarbete af nationella
qvinnoföreningar. I flere land, bland hvilka Sverige
(1896), hafva bildats nationella qvinnoförbund,
omfattande de i de resp. landen arbetande
qvinnoföreningarna. Svenska qvinnornas nationalförbund
omfattar Fredrika-Bremer-förbundet Handarbetets
vänner, Göteborgs flickskoleförening. Föreningen
för välgörenhetens ordnande, Qvinnoklubben,
Qvinliga gymnastikföreningen, Nya Idun, Stockholms
läsesalong och Sv. allm. qvinnoföreningen till
djurens skydd. Nationalförbunden, hvilkas resp.
ordförande äro medlemmar af det internationella
förbundets styrelse, främja samarbetet emellan de
resp. landens qvinnoföreningar samt förbereda och
deltaga i arbetet vid det internationella förbundets
hvart femte år sammanträdande kongresser.
Interparlament. Se Eviga freden. Suppl.
*Interpellation. Endast arbetsordningen för
Andra kammaren innehåller bestämmelsen att
kammaren utan föregående öfverläggning beslutar
huruvida interpellation må framställas eller
ej. I Arbetsordningen för Första kammaren
är icke någon dylik bestämmelse upptagen.
L. A.
Interstitiel (af Lat. interstitium, mellanrum),
som uppfyller mellanrummet. — I. hepatit. Se
Lefversjukdomar, sp. 983. — I. pneumomt. Se
Lungsjukdomar.
Interurban (af Lat. inter, mellan, och urbs, stad),
som direkt förbinder eller eger rum mellan olika
städer (om telefonledningar och telefonsamtal).
Intestinum crassum l. amplum. Se Groftarm.
Intramolekylär andning, bot. Se Andning. Suppl.
Intressesfer kallas i det moderna kolonialväsendet
ett område (företrädesvis i ännu icke civiliserade
delar af Afrika), hvilket en europeisk stat,
i synnerhet med hänsyn till områdets läge nära
en af samma stats kolonier eller skyddsområden,
af handelspolitiska, strategiska, politiska
eller liknande skäl anser vigtigt för sina
kolonisationssträfvanden och med afseende på hvilket
den skaffar sig ockupationsrätt genom fördrag med
andra stater, hvilka kunna hafva liknande planer.
Intrusiva bergarter (af Lat. in, in, och trudere,
tränga), geol. Se Djupbergarter. Suppl.
Invalidhusfonden hade vid 1896 års slut en behållning
af 2,715,304 kr. — Jfr O. Bergström: »Kongl.
invalidhusinrättningen på Ulriksdal» (1891).
Invaliditet (af Lat. invalidus, svag, oförmögen),
oförmåga till arbete (till följd af kroppsskada eller
hög ålder), arbetsoförmåga.
Invaliditetsförsäkring (se Invaliditet. Suppl.) är den
art af försäkring, som afser att åt den försäkrade
bereda understöd vid varaktig oförmåga till
arbete. Invaliditetens orsaker kunna vara af olika
slag: sjukdom, olycksfall (se
Olycksfallsförsäkring) eller ålderdom (se Ålderdomsförsäkring). Det
för invaliditetsförsäkiingen särskildt betecknande
är att understödet i form af pension först då
utgår, när den försäkrade anses vara »invalid»,
d. v. s. till arbete varaktigt oförmögen eller
ur stånd att genom sådant arbete, som motsvarar
hans »krafter och färdigheter», förtjena ett
visst existensminimum. I det socialekonomiska
lagstiftningsarbetet rörande arbetarepensionering
(se d. o. Suppl.) sammanställas ofta invaliditets- och
ålderdomsförsäkring, så att invaliditet principielt
utgör det bestämmande för pensions utbekommande,
men derjämte en viss hög ålder, t. ex. 70 år, i
och för sig antages alltid (oafsedt den enskildes
mer eller mindre väl bevarade arbetskraft) medföra
arbetsoförmåga, som berättigar till pension. —
Invaliditetsförsäkring finnes införd i Tyska riket
genom lag ang. invaliditets- och ålderdomsförsäkring
af d. 22 Juni 1889. I Sverige hafva den s. k. Nya
arbetareförsäkringökomitén (se Ålderdomsförsäkring)
och regeringen, i ett af 1895 års riksdag förkastadt
förslag (se Arbetarepensionering. Suppl.),
fotat sina framställningar på den kombinerade
invaliditets- och ålderdomsförsäkringen.
E. Bn.
Inventarium Sveciae en af J. L. Gottfried (psevdonym
för J. Ph. Abelin, se denne) 1632 utgifven tysk
skrift, som efter en kort öfversigt af Sveriges
historia till Gustaf II Adolfs tid redogör för
denne konungs regering och, hufvudsakligen efter
det af samme förf. utgifna arbetet »Arma Suecica»,
skildrar hans deltagande i 30-åriga kriget
t. o. m. Aug. 1632. Dertill slöt sig ett 1633
utgifvet »Appendix», som skildrar tilldragelserna
under senare delen af år 1632 (Gustaf Adolfs död
m. m.)
Inventio sanctae crucis, Lat. Se Korsets
återfinnande.
Invercargill, hamnstad på södra kusten af Nya Zeelands
sydö, utgångspunkt för tre jernvägar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
