Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heimdalshö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Helgesta. 7,292 har. 1,073 innev. (1896).
*Helgoland (ursprungl. måhända Helland l.
Hellund, den höga, den bergiga ön), som 1890
hade 2,086 innev., afträddes af England till Tyskland
genom fördraget d. 1 Juli 1890 mot ersättningar
i Öst-Afrika, lades 1892 till Preussen och
tillhör prov. Schlesvig-Holstein, kretsen Södra
Ditmarsken. Hafsbadet besökes nu af omkr. 10,000
badgäster hvarje sommar. Ön har jämväl en biologisk
station för undersökning af Nordsjöfaunan. Jfr
H. H. von Schwerin: »Helgoland. Historisk-geografisk
undersökning» (i Lunds univ:s årsskr., XXXII, 1896).
*Helgona (Allhelgona). 3,995 har.
1,135 innev. (1896).
*Helgum. 43,554 har. 2,829 innev. (1896).
Helicops carinicaudus, zool. Se Kilslån.
Heliga jungfruns tjenare. Se Serviter.
Heliga korsets och Kristi lidandes samfund. Se
Passionisternas orden.
Heliga synoden. Se Grekiska kyrkan, sp. 1507,
Rumanien, sp. 16, och Ryssland, sp. 174.
Heliga trefaldighetens brödraskap. Se Oratorianer.
Helige återlösarens förening. Se Liguori.
Helikon, musikt. 1. Ett forngrekiskt instrument
med 9 strängar, användt liksom monokorden till
tonhöjdsbestämningar. — 2. Ett modernt, i militärmusik
förekommande bleckblåsinstrument, som är kretsrundt,
har de största dimensioner och bäres öfver skuldran.
A. L.
*Helikon heter nu Palaio-Vuno och har en höjd af
1,749 m. I ö. sammanhänger H. med bergskedjan Zagora.
*Helioskop. Se vidare Bländglas. Suppl.
*Heliotrop. — 3. Bot. Se Heliotropium.
Heliotropism. Se Växter, sp. 41.
Helium (af Grek. helios, sol), kem., ett icke
metalliskt grundämne. År 1868 iakttog Lockyer
i solspektret en linie, tecknad D3, som icke
motsvarade något kändt grundämnes spektrallinie,
hvarför det ämne, som orsakade linien, 1869 af
Lockyer och Frankland kallades helium. Detta
grundämne var kändt endast såsom en beståndsdel
i solens och fixstjernornas atmosferer, tills det
1895 anträffades i ett terrestert ämne, nämligen
mineralet cleveit (se d. o. Suppl.) och sedermera i
många andra substanser. Hillebrand i Amerika fann,
att cleveit, när den löses i syror, utvecklar en
gas, som identifieras med qväfgas. Efter upptäckten
af argon (se d. o. Suppl.) blef denna gas närmare
undersökt af Ramsay, som med tillhjelp af Crookes’
spektralundersökningar ådagalade, att gasen var det
länge saknade helium. Nästan samtidigt undersöktes
cleveitgasen i Upsala af Langlet, som konstaterade
riktigheten af Ramsays upptäckt. Helium är numera
funnet, antagligen i ockluderadt tillstånd, i en mängd
mineral, som hålla sällsynta jordmetaller, såsom i
yttrotantalit, samarskit, hjelmit, monazit m. fl. Det
finnes äfven, jämte argon, i varma källor, hvilkas
gaser till 1/10 à 1/15 utgöras af helium och argon. I
atmosferen ingår heliumgasen till mycket ringa mängd,
men förekommer allmänt i fixstjernors atmosferer.
Helium är en färg-, lukt- och smaklös gas med låg
egentlig vigt, endast 2,01 (Langlet) till 2,18
(Ramsay) i förhållande till vätgas. Af ljudets
fortplantningshastighet i heliumgas har man slutit,
att heliumgasens liksom argongasens molekyler
ej hafva någon inre rörelse, hvadan man beräknat
heliums atomvigt och molekylarvigt till 4. Trots alla
försök har man icke kunnat förtäta heliumgas till
vätska eller fast kropp. Ännu vid –265° förtätas
den icke. Egendomligt för heliumgasen äro de öfver
200 mm. (sannolikt 250 mm.) långa elektriska
gnistor, som kunna erhållas vid urladdningar i
gasen, under det att i luft erhålles en gnista
af endast 33 mm. längd. Helium, näst vätet det
lättaste af grundämnena, ingår, såvidt man hittills
funnit, lika litet som argon föreningar med andra
grundämnen, det är m. a. o. ett absolut indifferent
grundämne. Heliums enkelhet har varit föremål för
lifligt meningsutbyte. Runge och Pashen förmoda, på
spektralanalytiska grunder, att det är en blandning
af två gaser. Diffusionsförsök, utförda af Ramsay,
tyckas visa, att heliumgasen kan uppdelas i två gaser
med tätheterna 1,874 och 2,133, men dessa gasers
spektra hafva visat sig absolut lika, hvaraf man
slutit, att heliumgasens molekyler icke äro homogena.
P. T. C.
*Helland, A. Th., utnämndes 1885 till e. o. professor
i petrografi och geologi. Bland hans skrifter må
nämnas Haandbog i grubedrift (3 dlr, 1887) och Svenske
geologer om indsjöerne (i »Archiv for mathematik og
naturvidenskab», IX) med genmäle af A. G. Nathorst
och Törnebohm (i »Geol. för:s förh.» VIII). 1897
öfvertog han utgifningen af »Land og folk».
O. A. Ö.
*Hellaryd. 7,832 har. 3,270 innev. (1896).
Hellberg, Johan Frithiof. Se Idun. Suppl.
*Helleberga. 17,326 har. 1,917 innev. (1896).
*Hellefors. 1. 45,573 har. 4,849 innev. (1896). —
2. H. har nu ett stort martinverk med 2 ugnar och
sysselsätter öfver 250 arbetare. Tillverkningen
uppgick 1896 till 9,700 ton martingöt, 9,400
t. stångjern, stål och andra gröfre tillverkningar
af smidesjern l. stål samt 191 ton gjutgods. —
3. Bruksrörelsen nedlades 1896.
2. Hellens, Lars Theodor von, friherre,
finsk ämbetsman, landtmarskalk, sonson till
K. N. v. Hellens, f. i Åbo d. 11 Okt. 1826, blef
student 1842, auskultant vid Åbo hofrätt 1849,
advokatfiskal 1863, assessor 1865, hofrättsråd 1871,
senator och ledamot af Justitiedepartementet
1874, chef för Civilexpeditionen 1882 och
president i Åbo hofrätt 1884. H., som vid flere
landtdagar var en af ridderskapets och adelns i
synnerhet i juridiska frågor mest inflytelserika
medlemmar, fungerade under landtdagen 1877–78
såsom vice landtmarskalk och kallades 1894 till
landtmarskalk. Han lyckades icke i högre mån
tillvinna sig ståndets förtroende, hvilket delvis
berodde på den byråkratiska hållning han iakttog,
delvis äfven på de svårigheter, som förorsakades af
hans försvagade kroppskrafter. Han upphöjdes 1895
i friherrligt stånd och dog i Åbo d. 13 Dec. 1896.
M. G. S.
Heller, fordom tyskt skiljemynt, redan i början
af 15:de årh. = 1/2 pfennig och så i Bajern
till 1874. Enligt myntlagen af d. 2 Aug. 1892
är i Österrike-Ungern 100 heller = 1 krone (se
Österrikisk-ungerska monarkien, sp. 731).
*Heller, Stephen, afled 1888 i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
