Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasselriis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röjde redan som barn konstnärliga anlag och bidrog
till sitt fattiga föräldrahems underhåll genom att
rita åt en byggmästare och förfärdiga käppar och
piphufvud, hvilka han prydde med utskurna figurer
i trä. Tidigt satt i snickarelära, blef han 19 år
gammal gesäll i yrket i Karlshamn (han utbytte då sitt
ursprungliga namn Åkesson mot det efter födelseorten
bildade). Han begaf sig 1869 till Stockholm, der
han om dagarna arbetade hos ornamentsbildhuggaren
Nerpin och om aftnarna besökte slöjdskolan. Efter att
ett par månader hafva varit elev i Konstakademiens
principskola, hvars undervisningssätt ej tilltalade
autodidakten, reste han 1876 till Paris på ett af
Kommersekollegium gifvet yrkesidkarestipendium på
500 kr. Der skaffade han sig ett knappt uppehälle
genom arbete hos en ornamentsbildhuggare och på
en terracottafabrik. 1877 blef han elev vid École
des beaux arts och arbetade dervid på bildhuggaren
F. Jouffroys atelier. Såväl af den samtida franska
skulpturen som af den italienska renaissancen mottog
H. mäktiga och fruktbärande intryck. Vid en finsk
täfling om en grafvård öfver Runeberg erhöll han
1879 1:sta priset för skissen Inspirationens genius,
hvilken dock ej antogs till utförande. På Salonen 1880
utställde han sin första staty, den lilla liffulla
och graciösa Le Charme, en ung gosse lekande med
två foglar (ett exemplar i brons eges nu af direktör
C. R. Lamm). H:s nästa staty, Snöklockan, var färdig
i gips till 1881 års Salon, belönades der med mention
och 2 år senare, då den utställdes i marmor, med 3:dje
medaljen. Denna staty (af hvilken 4 exemplar finnas i
marmor: i Nationalmuseum, Fürstenbergska galleriet i
Göteborg, Glyptoteket i Köpenhamn samt hos en engelsk
konstälskare) gjorde sin mästare med ens berömd. Den
har med rätta kallats en »genialisk omdiktning»
af en af Michel Angelos slafvar (Louvre). Vid
täflingen år 1881 för en fontän i brunnsparken
i Göteborg vann H. första priset för sin skiss
(utförd i brons och aftäckt d. 21 Juli 1883: efter
hufvudfiguren, en ung såningsqvinna, kallad »Johanna i
brunnsparken»). H. utförde derefter på beställning af
P. Fürstenberg för dennes privatgalleri 6 allegoriska
dekorativa takgrupper: Ångan, Elektriciteten,
Magnetismen, Dynamiten, Fotografien och Telefonen,
utmärkta lika mycket för frisk originalitet som
harmoniskt måttfull skönhetsverkan. Det nästa större
arbetet blef den enkla och djupa idyllen Farfadern
(1886; efter H:s död gjuten i brons och, som en
vännernas hyllning till hans minne, 1896 uppsatt i
Humlegården; ett i marmor af K. Eriksson utfördt
exemplar finnes i Göteborgs museum). En mindre
staty, Uppfinnaren, hvilken äfven utställdes 1886,
skänktes af H. till konstnärernas lotteri och vanns
af grosshandl. L. Faxe i Malmö. Derefter skapade
H. de qvinliga statyerna Vågens tjusning (1888)
samt de båda härliga mästerverken Grodan (1890; i
marmor i Fürstenbergska galleriet; en reproduktion
i marmor i mindre skala med några smärre ändringar
kallade H. Grodungen) och Näckrosen (exponerad i
Chicago 1893 och i Stockholm 1894; i gips samt, i
mindre skala, i marmor tillhörig J. Caspar, Stockholm;
ett af K. Eriksson i marmor utfördt exemplar finnes
i Fürstenbergska galleriet). H. deltog
i täflingarna om A. Oxenstiernas staty 1886
och Karl X Gustafs ryttarestod 1894, men den
historiskt-monumentala skulpturen låg ej för
H:s skaplynne, och han besegrades båda gångerna
af Börjeson. Dessutom utförde han en mängd
porträttbyster, utmärkta af en förträfflig
karakteristik, såsom konstnären E. Josephson (1883;
brons, Nat. mus.), grosshandl. M. Waern (brons)
och hans fru (marmor), herr och fru P. Fürstenberg
(marmor), redaktör S. A. Hedlund (brons, Göteborgs
museum), kammarherre M. Lagerberg (brons), prins
Eugen (brons), herr och fru. O. Wijk (marmor),
herr och fru Thiel (marmor), L. De Geer (marmor,
Nationalmuseum), V. Rydberg (utförd i marmor
efter H:s död af K. Eriksson, Nationalmuseum),
A. Bonnnier (marmor) m. fl., helfigursstatyetter af
P. Fürstenberg, O. Wijk och V. Rydberg (ofullbordad)
samt en serie vaxmedaljonger.
H. var en af de ifrigaste och konseqventaste
ledarna för de 1885 uppträdande »opponenterna»
mot Konstakademien och för det 1886 bildade
Konstnärsförbundet. I Jan. 1891 lemnade han Paris
och bosatte sig i Stockholm, der han afled d. 25
Juli 1894.
H. är en af den svenska skulpturens mästare. Hans
stora konstnärliga betydelse ligger deri, att
han med användande af en i fransk skola utbildad
ytterst omsorgsfull och finkänslig teknik plastiskt
tolkar den drömmande och veka naturlyrik, som är så
utprägladt nordisk, på ett äkta själfullt, intimt
poetiskt vis och med en lycklig, blid harmoni. Den
plastiska symbolen för naturlifvet blir för honom
framförallt qvinnan. »Grodan» är den unga flickan
i sin naiva, barnsliga lekfullhet, »Snöklockan»
är ungmön i sin halft omedvetna knoppningsstund,
då hon vaknar till qvinna, »Näckrosen» är den
älskande qvinnan i hängifvelsens stora stund. —
H. var ett spekulativt hufvud, lifligt intresserad
för sociala frågor och praktiskt tekniska problem och
uppfann en sinnrik punkteringsmaskin att användas vid
skulpturverks utförande i marmor. En vacker hyllning
beredde juryn vid internationella konstutställningen
i Berlin 1896 H:s minne, då den beklagade, att den
ej kunde få belöna konstnärens der utställda verk,
emedan han var död. För närvarande (1897) förbereder
Sveriges allmänna konstförening utgifvandet af ett
illustrationsverk öfver H:s förnämsta arbeten. Jfr
K. Wåhlin: »Pehr Hasselberg» (i »Ord och Bild», 1894)
och K. Bergh: »Pehr Hasselberg» (i »Svea», 1895).
J. K–e.
Hasselriis [-rīs], Louis, dansk bildhuggare,
född d. 12 Jan. 1844 i Hilleryd, studerade vid
konstakademien, fick 1868 den mindre guldmedaljen
och har från 1869 nästan oafbrutet uppehållit
sig i Rom. Hans staty af J. Evald väckte mycken
uppmärksamhet, men sitt rykte vann han egentligen
genom sin stora staty af H. Heine, utförd i marmor
för österrikiska kejsarinnans villa på Korfu. Han
har äfven utfört staty af H. K. Andersen (i Odense)
och ett stort monument Danmark (framför konstmuseum i
Köpenhamn) med anledning af konungaparets guldbröllop
(1892). H. har två gånger haft det »Aucherske
rejselegatet» och akademiens resestipendium. Flere
af hans arbeten tillhöra statens samling.
Ph. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
