Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grisopolis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grotthuss, Kristian Albrekt. Se Grothusen.
Grotthyenan, zool. Se Hyendjuren.
Grottlejonet, Felis (leo) spelaea, zool. Under
diluvialperioden lefde i mellersta Europa en katt-art,
hvilken i intet väsentligt skilde sig från det i
våra dagar i Afrika och vestra Asien förekommande
lejonet. Dess skelettdelar finnas, om ock mindre
talrikt än grottbjörnens (se d. o.) och grotthyenans
(se Hyendjuren), i Baumanns-, Gaylenreuther-,
Lunville- m. fl. grottor. Ännu i historisk tid bebodde
lejonet södra Europa. Äfven af pantern (Felis pardus)
och af tigern innehålla de europeiska grottorna,
särskildt de belgiska och sydfranska, rester.
L–e.
Grott-tempel, detsamma som klipp-tempel (se d. o.).
*Grousset, P., f. 1844, har efter amnestien egnat
sig uteslutande åt skriftställarevärf, företrädesvis
under psevdonymerna Philippe Daryl och André Laurie.
*Grove, Sir W. R., vardt 1887 medlem af Privy council
och dog d. 2 Aug. 1896.
Grove [grov], Sir George, engelsk musikskriftställare,
f. 1820, var i början ingeniör, blef 1850
sekreterare i »Society of arts» och var
1882–94 direktör för »Royal college of music». Han
är redaktör af »Macmillan Magazine», medarbetare
i W. Smiths »Dictionary of the Bible» och utgaf
1878–90 Dictionary of music and musicians, ett af de
yppersta musiklexika, som existera. Han adlades 1883.
A. L.
Grubbe, Lars, ämbetsman, diplomat, militär,
f. i Linköping 1600 (l. 1601), var son af
dåv. befallningsmannen Peder Mattsson, adlad
Stiernfeldt, men upptog, då han 1629 adlades,
sin mormoders namn G. Han studerade flere år i
Upsala (sedan 1617) och vid utländska akademier
och skall hafva förvärfvat doktorsgrad. Han
tjenstgjorde under preussiska fälttåget (1626–29)
först såsom A. Oxenstiernas privatsekreterare
och sedermera i kungliga kansliet, hvilket han
tillhörde och understundom ensam förestod äfven
under tyska fälttåget 1630–31. År 1632 var han
beordrad till mellersta och vestra Tyskland, der
han jämte hertig Georg af Lüneburg, landtgrefven
af Hessen-Kassel m. fl. deltog i ledningen af
rörelserna mot Pappenheim. Efter slaget vid Lützen
hemsändes han af rikskansleren med utkastet till
den nya regeringsformen, deltog 1633 med Banér
i underhandlingarna med Brandenburg och Sachsen
och utnämndes 1634 till statssekreterare samt
efter Salvius till resident i Hamburg och legat i
nedersachsiska och westfaliska kretsarna. I saknad
af nödiga penningemedel och instruktioner kunde han
ej, såsom hans uppgift var, hindra hertig Fredrik af
Danmark att taga ärkestiftet Bremen i besittning. Han
återvände 1636 hem, blef 1637 underståthållare på
Stockholms slott och nyttjades derjämte i andra
uppdrag. Så t. ex. uppsatte han 1637 förslag till
instruktion för »collegium af commercierna». 1641
uppdrogs åt honom, som utnämnts till assistensråd,
att, efter Banérs död, söka bevara armén åt
Sverige genom att vinna de högre officerarna,
Braunschweig-Lüneburg, Hessen m. fl., en kinkig
uppgift, som lyckades, först sedan Torstensson anländt
med penningar och förstärkningar.
Sedermera följde han hären såsom Torstenssons biträde
vid förefallande underhandlingar och de vigtigaste
svenska ärendenas skötande och stupade vid Leipzig
d. 23 Okt. 1642 såsom öfverste för ett värfvadt
regemente. G. var en af de mera framstående
förmågor, som fostrades i den store rikskanslerens
skola. I sina depescher framstår han som en god
stilist. Han var genom starkt vänskapsband fäst
vid Salvius och, betraktande sig förbigången af
förmyndareregeringen, tillhörde liksom denne
slutligen oppositionen mot A. Oxenstierna.
P. G. B.
*2. Grubbe, S. Af G:s »Filosofiska skrifter i urval»
har Nyblaeus, i förening med K. R. Geijer, utgifvit
ytterligare del. V–VII (1882, 1884).
*Grube, A. W., dog 1884 i Bregenz.
*Grude, socken. 1,532 har. 339
innev. (1896). Moderförsamlingens namn är numera
Södra Björke, i Kullings kontrakt.
Grudziadz, polska namnet på Graudenz.
*Grueber, B., afled 1882.
Grufkarta. Se Grufmätning.
*Gruflagstiftning. Grufstadgan af d. 12 Jan. 1855
hvilade på inmutningsrättens princip (se Inmuta);
men som röster höjts för upphäfvande af denna rätt,
hvilken i fråga om stenkol blifvit suspenderad
år 1872, samt då det år 1874 af en komité
uppgjorda förslag till ny grufstadga ej godkänts,
utarbetades 1882 ett förslag till förordning om
grufvor, enligt hvilket inmutning icke skulle få
vidare förekomma. Detta förslag väckte emellertid
starkt motstånd inom Sveriges bergsbruksidkande
landsändar, der inmutningsrätten alltid ansetts och
fortfarande anses vara af största vigt. Vid ett af
bergsbruksidkare från olika delar af landet talrikt
besökt möte i Ludvika i början af 1883 protesterades
lifligt mot inmutningsrättens upphäfvande. Derefter
utarbetades inom Civildepartementet nytt förslag
till förändrad grufstadga, der inmutningsrätten
bibehölls. Detta förslag godkändes i allt väsentligt
af riksdagen, och d. 16 Maj 1884 fastställdes
»K. M:ts förnyade nåd. grufvestadga». Der uteslötos
stenkol, sjö- och myrmalm samt varp från de
inmutningsbara föremålen.
Ett af en komité afgifvet förslag till ny lag i
fråga om sättet att förvärfva rätt att bearbeta
stenkolsfyndigheter antogs i allt väsentligt af
riksdagen och K. M:t, hvarefter d. 28 Maj 1886
utfärdades »Lag ang. eftersökande och bearbetande
af stenkolsfyndigheter». Denna lag har infört
koncessionsbegreppet i vår gruflagstiftning. Man
får nämligen enligt lagen, om vissa förutsättningar
uppfyllas, koncession å rätten att inom ett område,
ej öfverstigande 1,600 har, eftersöka och bearbeta
stenkolsfyndigheter och dem åtföljande eldfasta
leror. Förfarandet vid sökande och erhållande af
koncession är ett helt annat än i fråga om inmutnings
erhållande, och vilkoren för koncessions bibehållande
andra än för inmutningsrättens. — Enligt grufstadgan af 1884 är
jordägarerätten i fyndigheter å odisponerad kronomark upplåten
åt inmutaren. Men år 1889 hade fråga på grund af
motion inom riksdagen uppstått om återvinnande
åt kronan af jordegarerätten å nämnda slag af
kronomark. Med anledning deraf utkom en förordn.
d. 19 Aug. 1889 ang. inmutning å kronojord. Enligt
denna skall i mutsedel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
