Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fornyrdalag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F:s taflor, som i allmänhet äro af ett litet
format och utmärka sig för en känslig och fin
uppfattning, märkas ett större svenskt Vårlandskap
(Konstakad:s utställning 1885; nu i Nationalmuseum),
Vinterafton (1886) samt 3 vinterlandskap (midten
af 1890-talet, inköpta af Sveriges allmänna
konstförening). F:s specialitet är vinterlandskap.
J. K–e.
*Forsslund, J., blef professor 1800.
Forssman, Edit Teodora, skriftställarinna, f. i
Kimito, Finland, d. 1 Aug. 1856, har i skisser och
noveller skildrat lifvet, mest i landsorten, i en
allvarlig och religiös ton. Märkligast är hennes
samling Vid aftonlampan (I–IV, 1891–96).
Forstén, Filip, finsk sångare, f. 1853 nära
Helsingfors, student 1871, elev af Masset i Paris
1874, af Lamperti i Milano 1877, var engagerad i
Montevideo och Buenos Aires 1878, å Malta 1880, vid
k. operan i Stockholm 1883–87 samt är f. n. (1896)
sånglärare vid Konservatorium der gesellschaft der
musikfreunde i Wien. Hans bästa baritonpartier å
svenska operascenen voro Valentin i »Faust», Escamillo
i »Carmen». Erik i »Harald Viking», S:t Croix i »Paul
och Virginie» samt Trumpetaren från Säkkingen. A. L.
Forstén, Georg August, finsk-rysk historiker,
f. i Fredrikshamn d. 11 Juni 1857, studerade sedan
1877 vid Petersburgs universitet, der han 1885
blef filos. magister, 1887 kallades till docent,
och, efter att sedan 1893 varit e. o. professor vid
historisk-filologiska institutet, 1896 utnämndes till
e. o. professor i allmän historia. 1894 promoverades
han till filos. doktor. Hans forskningar hafva gällt
företrädesvis striden om Östersjö-herraväldet. Sedan
han i Akti i pisma k. istorij Baltijskago voprosa
v XVI i XVII stoljetijax (2 bd, 1889, 1893)
samlat urkunder rörande Östersjöfrågan, utgaf han
sitt på omfattande arkivforskningar stödda arbete
Baltijskij vopros v. XVI i XVII stoljetijax 1544–1648
(Östersjöfrågan i 16:de och 17:de årh.) i 2 bd, af
hvilka det förra (1893) skildrar striden om Livland,
det andra (1894) Sveriges kamp med Polen och huset
Habsburg.
*Forster, W. E., ådrog sig irländarnas hat genom sin
lag om skydd till lif och egendom för Irland samt
genom det stränga sätt, hvarpå denna genomfördes,
och endast genom en tillfällighet undgick han
mordattentat från de irländske revolutionärernas
sida. När ministèren 1882 uppgaf de stränga
åtgärderna på Irland, afgick F. Han deltog derefter
i sträfvandena att närmare sammanknyta de engelska
kolonierna med moderlandet, uppträdde emot Gladstone
i hans egyptiska politik samt kämpade mot hans
irländska home-rule-planer, men understödde hans
parlamentsreform 1884. Död i London d. 5 April
1886. Hans biografi, af W. Reid (i 2 bd), utkom 1889
i 5:te uppl.
Försvarsdepartementet, ett af Norges sju
statsdepartement, bildadt till följd af
k. resol. d. 30 Juli 1885 genom Armé- och
Marindepartementens sammanslagning (den till
det senare hörande postafdelningen förlades till
Departementet for det indre), består af
arméafdelingen, under hvilken sorterar allt, som rör
armén, fästningar och den »geografiske opmaaling»,
samt Marineafdelingen,
till hvilken hör allt, som rör flottan,
varfven och sjöbefästningarna samt navigations-
och lotsväsendet, fyr-, bak-, signal- och
räddningsväsendet. Arméafdelingens arbete är
fördeladt på 3 kontor med 1 expeditionssekreterare,
3 byråchefer, 4 »fuldmægtige» och 11 kopister och
extra skrifvare. Marineafdelingens arbete ledes
af 1 teknisk assistent och 2 kontor, till hvilka
höra 1 expeditionssekreterare, 2 byråchefer, 2
fuldmaegtige samt 7 kopister och extra skrifvare.
O. A. Ö.
*Forsyth. — 1. William F. upphörde 1880 att vara
underhusledamot. — 2. Sir Thomas Douglas F., adlad
1874, sedan 1878 bosatt i London, afled 1886. Hans
Antobiography utgafs 1888.
Fort Assiniboine [-båjn], ort i nord-amerik. staten
Montana, vid Northern Pacificbanan, en af unionens
största militärstationer.
*Fort-de-France hade 14,054 innev. 1888. En cyklon
förstörde staden nästan fullständigt 1891.
Fortebraccio [-bra’ttjå]. Se Rom, sp. 1330–31.
Forthelius, Israel. Se Lagerfelt.
Forth-viken (Eng. Firth of Forth), den största
fjorden i östra Skotland, är omkr. 75 km. lång, i sin
inre del 3–4 km. bred, i sundet mellan Queensferry
och North Queensferry endast 1,5 km., och vidgar
sig derefter till 32 km. bredd mellan Dunbar och
Fife Ness. Flodvattnet går omkr. 1 km. ofvanför
Stirling. Till Grangemouth kunna oceanångare gå
upp. På ön May i mynningen och på Inoh Keith stå
fyrtorn. Stränderna äro låga, bördiga och tätt
bebodda. Förbindelsen med stenkolsdistrikten i
vestra Skotland förmedlas af den 57 km. långa
Forth- och Clydekanalen, byggd 1768–90, hvilken
går från Grangemouth, vid Carrons mynning i Forth,
till Forling vid Clyde. Den har 39 slussar, når en
höjd af 47,8 m. öfver hafvet och är 3 m. djup. Den 51
km. långa Unionkanalen förenar densamma vid Falkirk
med Edinburgh. — Öfver fjorden går vid Queensferry en
dubbelspårig jernvägsbro, ett af de yppersta arbeten
af nutida ingeniörskonst, uppförd efter B. Bakers
och Sir John Fowlers plan 1882–89 för en kostnad af
omkr. 45 mill. kr. och öppnad för trafik d. 4 Mars
1890. Brons totala längd, om de båda viadukterna
vid dess ändar inberäknas, utgör 2,528 m., men
utom dessa 1,630 m. De båda stora brospannen öfver
hafsviken mäta hvardera 521,2 m. eller 35 m. mer än
midtspannet å hängbron öfver East river vid New York,
hvilket dittills varit det längsta. Den egentliga
brokonstruktionen utom viadukterna utgöres af tre
s. k. kantiliver- eller häfstångs-bjelkar med
en längd af 461,7 m. för de båda yttre och 493,8
för den mellersta, som är byggd på klippan Inch
Garvie. Brobalkarna hafva en längd af 207,26 m.,
så att för gallerverksspannen dem emellan återstå
endast 106,7 m.; de sistnämndas underkanter ligga på
45,8 m. höjd öfver fjordens högvattensyta. Balkens
höjd är 109,7 m. vid stöden och 15,24 m. på midten
af spännvidden. De tre hufvudpelarna, som uppbära
kantiliverbalken, utgöras hvardera af en grupp
af 4 runda pelare af 15,2 m. diameter, grundlagda
dels på klippbotten, dels medelst kassuner på hård
lerbotten. Kassunerna äro cylindriska, uppåt något
afsmalnande och försedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
