Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erinaceus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Erslev, Kristian Sofus August, dansk
historiker, brorsson till Edvard E., född i
Köpenhamn d. 28 Dec. 1852, blef 1870 student
och tog 1876 »magisterkonferensen» i historia
samt 1879 doktorsgraden. 1883 blef han professor
vid universitetet. Redan innan han blef student,
fick han i uppdrag att utarbeta en beskrifvande
förteckning öfver K. J. Thomsens samling af
medeltidsmynt (1873–76). Hans gradualafhandling,
Konge og lensmand i 16:de aarh. Studier over
statsomvæltningen i 1536, og dens fölger for
kongemagt og adelsvælde, kastade ett nytt ljus öfver
en af de vigtigaste tilldragelserna i Danmarks inre
historia. Samtidigt (1879) utgaf han det material,
på hvilket han byggt: Danmarks len og lensmænd
i det sextende aarhundrede (1513–96), fortsatt i
Danmark-Norges len og lensmænd 1596–1660 (1885). I
Dronning Margrethe og Kalmarunionens grundlæggelse
(1882) underskattar han väl Margaretas storverk,
de nordiska rikenas förening, men lemnar vigtiga
bidrag till en klar uppfattning af hennes politik och
personlighet. En följd af specialafhandlingar öfver
vigtiga tilldragelser i Danmarks medeltidshistoria
bär vittne om E:s både skarpsinne och sällsynta
förmåga att framhålla nya synpunkter vid ämnenas
behandling, så att de stundom framträda i en
alldeles ny belysning. Dit höra hans undersökningar
om Unionsbrevet fra Kalmarmödet 1397 (1889,
1891) och hans försvar för Erik af Pommern. Stort
värde eger ock hans utveckling af grunderna för
källskriftkritiken. Mera omfattande år hans Oversigt
över middelalderens historie (1–3, 1891–95), som
hufvudsakligen behandlar samfundsutvecklingen. E. har
vidare utgifvit »Frederik I:s danske registranter»
(1879) och »Danske kancelliregistranter 1535–60»
(1881–82), båda dessa tillsammans med W. Mollerup,
samt »Aktstykker og oplysninger til rigsraadets og
stændermödernes historie i Kristian IV:s tid»
(3 bd, 1883–90). Under utgifning är Repertorium
diplomaticum regni Danici mediaevalis (förteckning
öfver Danmarks bref från medeltiden med utdrag
ur de hittills otryckta), hvaraf utkommit bd I
och II: 1 (1895–96), omfattande tiden 1085–1382.
E. Ebg.
*Ersta. Om Diakonissanstalten se Diakonissa (äfven
i Suppl.).
*Erstavik. 1. Kapellförsamlingen har upphört. Se
under Nacka.
Erszébetváros [ersebetvaråsj], det magyariska namnet
på Elisabethstadt (se d. o.).
Ersättningsanordning, förv. Se Förskott.
Ertog. Se Örtug.
Eruptionsmetamorfos, geol. Se Metamorfism.
Eruptionsstadium, med., kallas det stadium af en
infektionssjukdom, under hvilket de första symtomen
framträda: allmänt illamående, feber, utslag på
kroppen o. s. v. J. E. J–n.
*Ervalla, socken. 7,013 har. 1,673 innev. (1895).
Erytem (Grek. erythema, rodnad), med., rodnad i
huden, beroende på en utvidgning af hudens kärl. Detta
tillstånd framkallas på flere sätt: genom mekaniska
eller kemiska retmedel, genom inverkan af värme
eller i sammanhang med vissa själstillstånd, såsom
blygsel, glädje o. s. v. En del former anses bero på
en infektion. I dessa
fall inställer sig utom kärlutvidgning äfven utträde
af vätska ur kärlen, hvilket ger sig tillkänna genom
uppkomsten af papler, blåsor, knölar i huden. Då dessa
förändringar gå tillbaka, efterlemna de vanligen för
någon tid en mörkare färgning i huden. Vissa former,
särskildt erytem på fingrarna, visa benägenhet att
återkomma. J. E. J–n.
Erythema solare. Se Solbad.
Erythraea, italiensk koloni. Se Eritrea. Suppl.
Erythronium, kem. Se Vanadin.
Erytrin, miner. Se Koboltblomma.
Erytrodextrin, kem. Se Dextrin. Suppl.
Erytropsin (af Grek. erythros, röd, och ops, öga),
kem., benämnes det föga kända röda färgämnet i
ögats retina. P. T. C.
Erytrozym, ett ferment. Se Krapprot.
*Erzer. Se vidare Syrjäner.
*Esarp, socken i endast Bara härad. 1,398 har. 785
innev. (1895).
*Esbern Snare var ej tvillingbroder till
ärkebiskop Absalon, utan ett år äldre än denne,
född omkr. 1127. Han dog 1204. E. Ebg.
*Esbjerg. Hamnen har 1878–81, 1886–88 och på de
senare åren utvidgats och förbättrats. Den har
regelbunden ångbåtsfart till London, Parkestone,
Hull och Newcastle samt är nu en af Danmarks största
exporthamnar, i synnerhet för nötboskap, fläsk,
smör, fisk och ägg till England. Antalet in- och
utgående fartyg är årligen mer än 450, hvaraf två
tredjedelar ångbåtar. E. eger 68 fartyg, om 2,074
tons. En icke obetydlig industri har utvecklat sig i
E., och innevånareantalet har vuxit med en i Danmark
ovanlig snabbhet: från 1,500 år 1880 till 12,350
år 1896. E. har dock ännu ej fått kommunal styrelse
som stad.
Esbjörn, Lars Paul, svensk-amerikansk prest,
grundläggare af den svensk-lutherska kyrkan i
Nord-Amerika i 19:de årh., föddes d. 16 Okt. 1808 i
Delsbo i Helsingland, blef student i Upsala 1828 och
prestvigdes 1832 (ej 1830). Han tjenstgjorde, kraftigt
verkande i nykterhetens intresse, såsom pastorsadjunkt
i Öster-Våla och som brukspredikant vid Oslättfors och
skollärare i Hille till 1849, då han såsom predikant
medföljde ett stort antal familjer (tills. 140
pers.) från Gestrikland och södra Helsingland till
Nord-Amerika. Han blef redan s. å. pastor för de
svenska nybyggena Andover, Galesburg, Berlin och
Rock Island i Illinois, hvarjämte han, då de voro för
fattiga att ensamma underhålla honom, verkade såsom
det amerikanska hemmissionssällskapets missionär. Den
första församlingen bildades i Andover i Mars 1850,
men kyrkan, till hvilken E. under vidsträckta resor
insamlade medel, kunde invigas först i Dec. 1854
(den användes nu som skolhus). 1856 antog han
kallelse till församlingsföreståndare i Princeton,
och 1858 tillträdde han den skandinaviska professuren
vid Illinois’ statsuniversitet i Springfield, men
tog redan 1860 afsked och flyttade till Chicago
samt kallades vid Augustanasynodens organisation
s. å. till föreståndare för dess läroverk Augustana
seminarium, der hän undervisade i geometri, algebra,
trigonometri och aritmetik samt i alla teologiska
ämnen, dels på svenska, dels på engelska. 1862
gjorde han ett besök i Sverige samt erhöll
kyrkoherdebefattningen i Öster-Våla regala pastorat,
som han tillträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
