Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episkopalism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tendenser och hade plats i bankoutskottet (1870)
och statsutskottet (1872–75). Sedan han derefter
en tid inskränkt sin verksamhet till det län,
der han var bosatt, och der beklädt åtskilliga
förtroendeposter, bl. a. ordförandeskapet i dess
norra hushållningssällskap (1870–83), valdes han 1881
till en af länets representanter i Första kammaren,
i hvilken han ej kom att spela någon rol och som
han lemnade 1886. År 1883 hade han, som med tiden
betydligt modifierat sina politiska åsigter, utnämnts
till landshöfding i Jämtlands län. Sedan 1883 var han
ordf. i länets hushållningssällskap. Vid Majriksdagen
1887 var han valkretsen Östersund-Hudiksvalls ombud
i Andra kammaren. 1888–93 var han landstingets
ordförande. E. utnämndes till ledamot 1882 af
komitén för omorganisationen af landtbruksskolorna
och 1895 af lappkomitén. Sedan 1888 var han ledamot
af Landtbruksakademien. Han afled i Östersund d. 25
Sept. 1895.
4. Ericson, Karl Vilhelm, militär, den föregåendes
broder, född på Åker d. 28 Sept. 1840, blef
underlöjtnant vid Vestgöta regemente 1858, tjenade
med utmärkelse i ett zuavregemente i kriget i Mejico
1863–64, avancerade vid förstnämnda regemente
till öfverste och chef 1887 (1879–81 tillhörde
han dock såsom major och bataljonschef Gotlands
nationalbeväring) och utnämndes 1893 till generalmajor
samt 1896 till chef för Tredje fördelningen. E. var
1876–78 samt vid urtima riksdagen 1892 och riksdagen
1893 ledamot af Andra kammaren. Han var ledamot af
vägkomitén 1876, af landtförsvarskomitén 1881 och
exercis-reglementskomitén 1885. Sedan 1888 är han
ledamot af Skaraborgs läns landsting. 1881 blef han
medlem af Krigsvet.-akad.
Ericsson, Lars Magnus, mekaniker, telefontekniker,
född i Värmskogs socken, Värmland, d. 5 Maj 1846,
hade åtskilliga år sysselsättning å mindre verkstäder
i sin hemtrakt, men arbetade 1866–72 i Stockholm
på Öller & Co:s denna tid högt ansedda verkstad
för tillverkning af telegrafapparater och andra
finare instrument. Han anträdde derefter för vidare
utbildning en utrikes resa, hvarunder han två gånger
erhöll stipendium af statsmedel, återvände, efter
tre års värdefull praktik vid de förnämsta fabriker
i branschen, särskildt i Tyskland och Schweiz, och
uppsatte i Stockholm 1876 en mindre verkstad afsedd
för tillverkning af matematiska och fysikaliska
instrument m. m. Kort derefter började behofvet
af telefonapparater göra sig gällande, och E., som
förutsåg den stora betydelse denna artikel skulle få,
tillverkade redan 1877 apparater af detta slag. Det
var dock först 1881, sedan han konstruerat sin allmänt
kända och omtyckta väggapparat, som denna tillverkning
började taga fart, och den har nu så utvecklat sig,
att 500 arbetare äro sysselsatta i fabriken. Utom
den nämnda väggapparaten har E. konstruerat äfven en
beqväm och prydlig bordsapparat samt ännu flere typer
af telefonapparater, och hans tillverkningar hafva
blifvit så begärliga äfven utom Sveriges gränser, att
afsättningen till utlandet f. n. (1897) uppgår till
ej mindre än 85 proc. af fabrikens produktion. Hans
apparater hafva vunnit spridning så godt som öfver
hela jorden: från
Ryssland och England m. fl. europeiska land
till Brasilien, Australien, Kapkolonien, Indien,
Kina och Japan. E:s fabriker, som 1896 öfverlätos
till ett bolag, tillverka, utom en mängd af honom
konstruerade eller förbättrade telefonvexelbord och
öfriga telefoninstrument samt telegrafapparater,
brandtelegrafer m. m., omkr. 500 telefonapparater i
veckan, och E. har sålunda, jämte den stora förtjenst
han inlagt om Sveriges höga ståndpunkt i telefoniskt
hänseende, genom sin verksamhet åstadkommit äfven en
ej oväsentlig ökning af landets export.
Ericulus, zool., ett slägte af borstigelkottarna
(se d. o. Suppl.).
Ericus Nicolai. teolog. Se Nicolai, E.
*Erie. 1. Sjön är högst 37 m. djup. — 2. Staden hade
40,634 innev. 1890.
*Erik, svenska konungar. — 9. E. af Pommern flyttade
1449 (ej 1459) från Visborg till Pommern, der han
dog 1459.
*Erik, danska konungar. — 2. E. Eje god deltog ej
i försvaret för Knut den helige i S:t Albani kyrka
i Odense 1086. — 6. E. Glipping. Tillnamnet Glipping
bör rättare skrifvas Klipping (»klippt fårskinn»). I
källskrifterna skrifves ordet Clipping, hvilket genom
felläsning blifvit Glipping. — 7. E. Menved. Menved,
medeltidsform menwet, förklaras af A. D. Jörgensen
som men-vätte (jfr Vättar), d. v. s. ond menniska.
Erik Axelsson (Tott). Se Axelssönerna.
Erik-janssonismen, Erik-jansare, religiös sekt. Se
Jansson, Erik.
Erik Karlsson, rikshöfvitsman. Se Vasa-ätten, sp. 335.
Erik Nilsson till Djursholm, riksråd. Se Oxenstierna
5.
*Eriksberg. 1. Efter frih. Karl Jedvard Bondes död
(d. 24 Dec. 1895) är hans son, öfverceremonimästaren
frih. Karl Karlsson Bonde, innehafvare af
fideikommisset. Frih. Karl Jedvard B. samlade på
E. ett dyrbart arkiv, som näst Skoklosters är det
största enskilda i riket och innehåller bl. a. den
forna Stenbockska samlingen på Torsjö i Skåne
(G. O. och M. Stenbocks samt en del af B. Oxenstiernas
papper m. m.), grefve M. Anckarsvärds papper,
en mängd handlingar från Crusenstolpeska samlingen
(Tessinska och Sparreska papper från Åkerö), drottning
Charlottas egenhändiga dagboksanteckningar 1775–1817
och andra hennes efterlemnade papper, Bondefamiljens
papper och en i sitt slag betydande autografsamling. —
2. Socken. 2,966 har. 575 innev. (1895).
Eriksen, Andreas Emil. Se Erichsen. Suppl.
*Eriksgata. Nya åsigter om hennes ursprung
och betydelse hafva framstälts af R. Kjellén i
»Om Eriksgatan» (1889). Jfr E. Hildebrands och
K. Key-Åbergs uppsatser med anledning deraf i
»Hist. tidskr.», bd 10, 1890.
Eriksholm. Se Trolleholm.
Eriksson, Jakob, botanist, landtbruksvetenskaplig
författare, född i Hyllie socken, Lunds stitt, d. 30
Sept. 1848, blef student i Lund 1867, filos. kandidat
1872, filos. doktor 1874 och sistnämnda år docent
i botanik vid nämnda stads universitet. E. egnade
sig derefter åt lärarebanan och förordnades 1875
till adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm,
med hvilken befattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
