Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edam-ost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den efter förnyad restauration 1808 och 1814. Nu
är den fullständigt förfallen.
Edam-ost (Edamer-ost). Se Edam och Ost. sp. 441.
Edan, Arab. Se Mueddin.
Eday [idē], en af Orken-öarna (se
d. o.).
*Edda. 1. Frågan om de i den äldre eddan
förekommande sångernas ursprungliga hemvist är för
närvarande en den mest brännande. Allmän enighet
råder visserligen numera derom att de icke hafva det
minsta att skaffa med vare sig Danmark eller Sverige,
hvadan de icke längre kunna sägas handla om »vår
hedna forntids gudar och hjeltar» eller framställa
»våra förfäders gudatro», ehuruväl det forntida
Sverige torde hafva egt andra, nu förlorade sånger
af delvis likartadt innehåll. Eddasångerna deremot
förskrifva sig samtliga från Norge och dess kolonier
vesterut, men meningarna äro ännu så länge ytterst
delade om hvilka sånger som möjligen författats
redan i moderlandet, och hvilka som tillkommit på
Island, Grönland eller i de många vikinganästena på
de britiska öarna. Rörande en eddadikt (Atlamál)
står det emellertid fast, att den författats på
Grönland. Beträffande eddasångernas ålder är man nu
ense om, att de allra äldsta icke kunna vara äldre än
från slutet af 800-talet. De flesta tillhöra 900-,
några 1000-talet, och ett par torde till och med
vara författade först i slutet af 1100-talet. Deras
versmått är visserligen oftast fornyrdislag (så, icke
»fornyrdalag»), men många äro affattade i ljódaháttr
och ett par i málaháttr. — Den förnämsta upplagan
är numera den 1891 af L. Wimmer och F. Jönsson
fototypiskt utgifna. Moderna handupplagor äro
utgifna af B. Sijmons (1888, under utgifning) och
F. Jónsson (1888–89). Bland öfversättningar må
ytterligare nämnas de tyska af bröderna Grimm, af
W. Jordan och af H. Gering (1892) — bäst af alla öfver
hufvud. Illustrerade äro K. Gjellerups danska (1893
ff.) och F. Sanders svenska (1893) öfversättningar.
2. Den yngre eddan utgafs af Arnemagneanska
kommissionen i 3 bd 1848, 1852 och 1880–87; de
grammatiska afhandlingarna särskildt af Samfund
til udgivelse af gammel Nordisk literatur 1884–86.
Ad. N–n.
*Edebo, socken. 13,707 har. 2,164 innev. (1895).
Edefors. 1. Socken i Norrbottens län, Öfver-Luleå
tingslag. 1,631 qvkm. 2,285 innev. (1895). E. är en år
1890 från Öfver-Luleå utbruten socken, som utgör ett
eget regalt pastorat, Hernösands stift, Vesterbottens
Tredje kontrakt. — 2. Vattenfall i Lule-elf, i nämnda
socken, kan i höjd ej mäta sig med en del andra
norrländska forsar, men är en af de vattenrikaste. Det
har 1896 inköpts af d:r G. de Laval för hans
anläggningar för jernmalmers extraktion medelst
elektricitet, och från E. skall bibana anläggas
till stationen Lakaträsk å Luleå–Gellivara-banan. I
närheten ligga hotell och gästgifvaregård, och en
ståtlig stålbro har nyligen bygts öfver elfven.
*Edelcrantz. Det var ej hans 1782 hållna tal,
som gaf anledning till E:s kallande till Stockholm,
men väl skaffade det honom sedermera, efter Kellgrens
recension af detsamma, konungens ynnest.
*Edelfelt, A. G. A. Bland hans arbeten efter 1880 må
följande nämnas: Gudstjenst i
nyländska skärgården (1881, Luxembourg-galleriet i Paris),
På hafvet (1883, Fürstenbergs galleri i Göteborg),
Lördagsqvällen (1885, k. galleriet i Köpenhamn),
Ruokolaks-gummor på kyrkbacken (1887, tillhör
finska staten), Julmorgonen (1889), Kristus
och Magdalena (efter en gammal finsk folkdikt,
1890, Finska konstför:s galleri i Helsingfors),
Björneborgarnas marsch (1892), Herdarnas tillbedjan
(1893–94, altartafla till Vasa kyrka) och Sorg
(allmogescen, 1894). I dessa bilder har E. fortgått
i den realistiska riktning, som han inslog redan
med »Ett barns likfärd», ehuru i de senare utförda
en större betoning lagts på motivets innebörd och
känslouttrycket. Förutom sådana taflor i en manligt
sträng stil har E. målat en stor mängd eleganta
genrestycken, t. ex. I barnkammaren (1885), hvilket,
jämte flere andra af E:s dukar, befinner sig i den
ryska kejsarefamiljens ego; andra hafva blifvit sålda
i utlandet, särskildt Amerika.
Hvilket anseende E. åtnjuter såsom porträttmålare
bevisas bl. a. af de många beställningar han fått
mottaga från regerande familjer och de högsta
societeterna i olika land. Redan vintern 1881–82
målade han porträttgrupper af kejsar Alexander
III:s och storfursten Vladimirs barn. Bland senare
porträtt af detta slag må nämnas furstinnan
Demidov-San Donato (1885), danska ministern
i Paris grefve L. Moltke-Hvitfeldt (1890),
prins Carl (1891, tillh. konung Oskar II), danske
länsgrefven Fr. Moltke-Bregentved (1893), prinsessan
Maria af Danmark (1894) och kejsar Nikolaus II
(1896). Af hans förnämsta porträttmålningar må
dessutom nämnas porträttet af konstnärens moder
(1884), af L. Pasteur (1885, Sorbonne i Paris), af
Z. Topelius (1888–89, universitetet i Helsingfors),
af finska borgareståndets talman J. Kurtén (1889,
ständerhuset i Helsingfors), af Viktor Rydberg
(1892 o. 1893, Nationalmuseet i Stockholm),
af difteriserums upptäckare doktor Roux i
Paris (1895) och af professorn vid Stockholms
högskola M. G. Mittag-Leffler (1896). Det är en
porträttkonst af historisk hållning och monumental
karakteristik. Såsom illustratör har E. uppträdt
med teckningar till »Finland i 19:de seklet» (1893),
Snoilskys »Svenska bilder» (1894) och Runebergs »Kung
Fjalar» (1895). På uppdrag af ryska konstakademien
vistades E. jämte några ryska målare i Moskva vid
Nikolaus II:s kröning (1896) för utförande af bilder
till ett illustreradt praktverk öfver kröningen. Bland
framtida arbeten, på hvilka E. mottagit beställning,
må nämnas: Åbo akademis grundläggning (väggmålning
för det finska universitetets solennitetssal).
Ingen annan finsk konstnärs bana har varit
så glänsande och rik på framgångar som E:s. Han
belönades 1882 i Paris med 2:dra guldmedalj och 1889,
med anledning af verldsexpositionen, med »grand prix
d’honneur». Bland öfriga utmärkelser må nämnas endast,
att han 1884 kallades till ledamot af konstakademierna
i Stockholm och Köpenhamn samt 1893 till aktiv ledamot
af akademien i Petersburg. Oaktadt E. förvärfvat
sin sällsynta teknik i fransk skola, är han dock
finne i grunden af sin konst, likasom han äfven med
förkärlek från hemlandet valt ämnena till sina flesta
och förnämsta bilder. J. J. T–n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
