Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dylta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meningsutbyte i frågan. Bestämmelserna om dödsstraff för de
svåraste statsbrotten rönte intet motstånd, enär dessa
ansågos dikterade af en politisk nödvändighet. Men
striden gällde huruvida dödsstraff skulle stadgas
äfven för mord. Presteståndet och bondeståndet
uttalade sig för dödsstraffets bibehållande,
ridderskapet och adeln samt borgareståndet för
dess afskaffande. Vid sammanjämkningen af ståndens
beslut blef dödsstraffet bibehållet. För vanligt mord
stadgas det endast alternativt med lifstids tukthus,
för flertalet af de politiska brott, vid hvilka detta
straff förekommer (mord eller viljadråp å kejsaren och
storfursten o. s. v.), deremot absolut. »Dödsstraff
verkställes genom halshuggning å häktets gård eller
sluten plats i närheten af häktet» (angående det
verktyg, hvarmed halshuggningen skall ske, finnes
intet bestämdt). Någon tillämpning af dödsstraffet hår
dock ej förekommit under den nya lagens tid
(Rådstufvurätten i Helsingfors har en gång dömt
till dödsstraff för mord å maka, men i de högre
instanserna bestämdes straffet för brottet till
lifstids tukthus), utan gäller det fortfarande,
att ingen afrättning egt rum i Finland (utom ibland
den i landet förlagda ryska militären) sedan 1826. —
Af Olivecronas arbete »Om dödsstraffet» utkom en ny
upplaga 1891. J. H–r.
Dödstalet, stat. Se Dödlighet. Suppl.
Död vigt. 1. Kapplöpn., all vigt, som hästen bär utom
ryttaren och hvad till hans drägt hör. — 2. Skeppsb.,
det antal tons, som ett fartyg kan intaga i last
utom sin egen vigt för att blifva nedsänkt till sitt
maximum-djupgående (lägsta vattenlinjen).
*Döfstumundervisningen är i Sverige ordnad genom lag
af d. 31 Maj 1889. Landet är för ändamålet indeladt
i 7 skoldistrikt med skolor å Manilla vid Stockholm
(1:sta distriktet), i Vexiö (2:dra d:o), Lund och
Karlskrona (3:dje d:o), Vänersborg (4:de d:o),
Örebro och Gumpetan (5:te d:o), Gefle (6:te d:o;
fr. o. m. sommaren 1897, då de två andra skolorna
inom distriktet, i Bollnäs och Upsala, indragas) och
i Hernösand (7:de distriktet). Hvart skoldistrikt
har att föranstalta om och bekosta de i distriktet
befintliga döfstumma barnens uppfostran. Dertill
lemnar staten bidrag med 250 kr. om året för
hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad
åtnjuter underhåll, hvarjämte de till hvarje distrikt
hörande landsting eller stadsfullmäktige i städer,
som i landsting ej deltaga, ega för hvarje till
landstingsområdet eller staden hörande, i dess
döfstumskola intaget barn bestämma viss årlig afgift,
med hvilken föräldrar och målsmän böra bidraga till
en del af barnets kosthåll vid skolan. För hvarje
distrikt fins en skolstyrelse, hvars ledamöter utses
af vederbörande landsting och stadsfullmäktige
och som har beslutanderätten i samtliga frågor
rörande undervisningen. Dock skola de beslut, som
angå anskaffande af skollokaler eller skolas årliga
utgiftsstat, underställas vederbörande landstings och
stadsfullmäktiges pröfning. Döfstumundervisningen
är obligatorisk från och med det år, under hvilket
barnet fyller sju år, och skolgången får i regeln ej
uppskjutas längre än till det år, under hvilket barnet
fyller nio år. Skoltiden är i regeln åttaårig. Vid
undervisningen kunna tre metoder
följas, nämligen talmetoden, som i främsta rummet
skall användas, skrifmetoden, för de barn, som ej
lämpligen kunna undervisas enligt talmetoden, och
teckenmetoden, för de svagast begåfvade. Undervisningen
skall i regeln fortgå under 40 veckor om året
och under omkr. 5 timmar om dagen. Läroämnena
äro desamma som i folkskolan (naturligtvis med
undantag af sång). Lärareutbildning ombesörjes
af staten vid ett med 1:sta distriktets skola å
Manilla förenadt seminarium (se vidare Allmänna
institutet för döfstumma och blinda. Suppl.). För
inträde i detta seminarium fordras att med goda
vitsord hafva aflagt afgångsexamen vid något statens
folkskolelärare- eller lärarinneseminarium. Efter
ett års kurs vid döfstumlärareseminariet och ettårig
profårskurs vid döfstumskola aflägges afgångsexamen å
seminariet. Inspektion öfver döfstumskolorna utöfvas
af person, som förordnas af K. M:t.
Om döfstumundervisningen i Finland jfr O. Wichmann:
»Drag ur döfstumundervisningens historia» (i »Finsk
tidskr.», 1893).
Döglingolja, döglingtran, zool. farmak. Se
Näbbhvalolja. Suppl. Jfr äfven Hyperoodon och
Kaskeloter. C. G. S.
Döllinger, Ignaz, tysk anatom och fysiolog,
f. 1770 i Bamberg, d. 1841, blef 1794 med. doktor,
1796 professor i fysiologi och allmän patologi i
Bamberg samt professor i anatomi och fysiologi
1803 i Würzburg, 1823 i Landshut och 1826 i
München. D. var en synnerligen framstående lärare
och inlade såsom vetenskaplig forskare betydande
förtjenster särskildt genom sina undersökningar om
blodomloppet, om afsöndringsprocesserna och om
fostrets utveckling. Han var fader till teologen
J. J. I. Döllinger. R. T–dt.
*Döllinger, J. J. I. von, utgaf vidare
bl. a. Akademische vorträge (3 bd, 1888–91),
Geschichte der moralstreitigkeiten in der
römisch-katholischen kirche seit dem 16. jahrhundert
(i förening med Reusch, 2 bd, 1888). Han dog i München
d. 10 Jan. 1890.
*Dömestorp eges nu af led. af riksdagens Första kammare
A. P. von Möller.
*Dönhoff. 1. S. J. F. v. D., f. 1768, afled d. 28
Jan. 1834.
*Dörarp, socken, 6,773 har. 604 innev. (1895)
D. omfattar till alla delar Hallsjö, som ock utgått
ur benämningen.
*Dörby, socken. 3,188 har. 1,110 innev. (1895).
Dörfflinger. Se Derfflinger (äfven i Suppl.).
Dörj, fisket., i Bohuslän benämning på ett
krokfiskeredskap liknande »snöret» och liksom detta
försedt med sänke af bly af oval eller annan form
och två tämligen långa tafsar (»känsor»), den ena
fäst vid snörets ände, den andra något längre upp på
snöret ofvan sänket. Det gifves flere slag af dörj:
ränndörj, för fångst af makrill, användes från med
frisk vind seglande båt, bottendörj, för torsk och
andra fiskarter, sänkes till bottnen på måttligt djupt
vatten samt sladörj, som är försedd med lättare sänke
och ej nedsänkes mera än till omkr. halfva djupet.
R. L.
Dörpfeld [-fält], Wilhelm, tysk arkeolog, f. 1853 i
Barmen, utbildade sig i Berlin till arkitekt, deltog
1877–81 i utgräfningarna i Olympia, hvilkas tekniska
ledning han hade från 1878, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
