Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demogeronter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Demogeronter. Se vidare Efor.
Demologi (af Grek. demos, folk, och logos, lära),
en af Ad. Noreen föreslagen term i st. f. den
från engelskan oförmedladt i andra språk upptagna
benämningen folklore (se d. o. Suppl).
Demont [dömå’ng]. 1. Adrien Louis D., fransk
målare, f. i Douai 1851, fick 1873 plats i Émile
Bretons atelier och debuterade redan 1875 såsom
landskapsmålare, hvarefter han ifrigt utställt och
vunnit utmärkelse. Bland hans taflor må nämnas Gata
i Douai (1876), Augusti i Nord-Frankrike (1880,
nu i Luxembourg), Qvarn (1882, likaledes), Natt
(1884, likaledes), Vinter i Flandern (1888) m. fl. —
2. Virginie D.-Breton, fransk målarinna, den förres
hustru, f. 1859, dotter till den berömde målaren
Jules Breton, studerade under sin faders ledning
och uppträdde första gången 1880 med två taflor,
Källan och Aprilblommor. Hon har sedan utställt
Fiskarehustru, som badat sina barn (1881),
Första steget (1885, belönad i Amsterdam, nu i
Douais museum), Kustparti (1883. nu i Luxernbourg),
Sjöbjörnar (1885), Mormor (1889), Messias och Giotto
(1891) m. fl.
*Demontera. Om demonterbatteri se Fästningskrig,
sp. 635.
Demopsykologi (af Grek. demos, folk, psyche, själ,
och logos, lära), en föreslagen annan benämning
på vetenskapen folklore (se d. o. Suppl.). Jfr
Demologi. Suppl.
*Denar. Af denarer hade till 1893 i Skandinavien
gjorts 119 fynd, med 5,540 mynt (hufvudsakligen från
tiden 54–211),af hvilka 86 fynd, med 4,477 mynt komma
på Sverige (3,748 på Gotland ensamt).
Denarius beati Petri, Lat. Se Peterspenningen.
Denaturera (af Lat. de, från, och natura, natur),
upphäfva naturen hos något, göra något (för
beskattningens skull) odugligt för vissa ändamål,
t. ex. bränvin såsom njutningsmedel genom träsprit,
ättika m. m. Jfr Bränvinslagstiftning. Suppl.
*Denbigh. 1. Grefskapets areal är enligt officiella
uppgifter 1,720 qvkm. (enl. Strelbitsky 1,602),
med 117,872 innev. (1891). — 2. Hufvudstaden hade
s. å. 6,412 innev.
*Dendera. Berömdt bland Tentyris’ (Egypt. Tantarer)
ruiner är i synnerhet ett åt Hathor helgadt 81,5
m. långt och 34 m. bredt tempel, hvars väggar
och pelare äro alldeles täckta med skulpturer. Jfr
Mariette: »D., description générale du grand temple»
(6 bd, 1870–76).
*Dendermonde. I D. fanns förr ett birgittinkloster,
Thronus Mariae.
Dendrocitta, zool. Se Trädskateslägtet.
Dendronessa arcuata, zool. Se Nunneanden.
*Denga. Dengi präglas sedan 1867 i brons.
Dengremont [dangrömå’ng], Maurice, violinist,
f. i Rio de Janeiro 1866, elev af Leonard, väckte
såsom underbarn flerstädes mycket uppseende, men
den fullvuxne artisten höll ej fullt hvad barnet
lofvade. Död i Buenos Aires 1893. I Stockholm
konserterade han 1878, 1880 och 1885. A. L.
Denham [dä’näm], Dixon, engelsk Afrikaresande,
f. 1786, deltog i Spanien och
Nederländerna i kriget mot Napoleon och förenade sig 1821
med Clappertons och Oudneys Nigerexpedition. De
resande bröto upp från Tripolis i Mars 1822, färdades
förbi Mursuk och nådde Tsadsjön i Nov. D. deltog i
sultanens af Bornu fälttåg mot fulbe, blef derunder
tillfångatagen, men lyckades fly och nådde med
spillrorna af hären Bornu. Knappt återställd från
sina sår, företog han en resa uppfor Sjarifloden,
som mynnar ut på södra sidan af Tsadsjön, men kom
ej långt. Han förenade sig derefter med Clapperton,
besökte jämte honom Sokoto och återvände i April 1824
öfver Tripolis till England. 1826 utnämndes han till
öfverstelöjtnant och senare till guvernör i Sierra
Leone. Död i Freetown 1828.
Denhardt, Klemens och Gustav, tyska Afrikaresande,
bördiga från Zeitz, foro 1878–79 med läkaren
G. A. Fischer uppför Osifloden, derefter uppför
Tana till Massa och återvände sedermera till
Europa för att samla medel, hvarigenom det
af dem undersökta landet kunde vinnas för den
tyska handeln. 1882 lyckades Klemens D. bilda
Tanakomitén, som jämte Vetenskapsakademien i
Berlin bekostade en ny expedition 1884 till Vitu,
af hvars sultan, som ställde sig under tyskt skydd,
Klemens förvärfvade ett område med omkr. 60 km. kust
jämte alla höghetsrättigheter. Han återvände derefter
till Tyskland och sålde 25 qvkm. af sin besittning
för 200,000 mk till det af medlemmar af Tyska
kolonialföreningen bildade Tyska Vitu-sällskapet,
medan Gustav D. dref plantageodling i det öfriga
territoriet. Genom öfverenskommelse d. 1 Juli 1890
öfverlät Tyskland protektoratet öfver Vitu till
England mot erhållande af Helgoland.
Denia, stad i spanska prov. Alicante vid
hafvet och jernvägen till Carcagente på linien
Alicante–Barcelona. 11,590 innev. (1887). Hamn och
export af russin, drufvor och sydfrukter. D. var
en koloni frän Massilia, kallad Artemisium, senare
Dianium.
Denia, markis af. Se Lerma.
Denifle, Friedrich Heinrich Suso, österrikisk
kyrkohistoriker och arkivman, f. 1844 i Imst,
Tyrolen, studerade i Brixen, inträdde uti Gratz
1861 i dominikanorden samt prestvigdes 1866. Sedan
han ett par år fortsatt sina studier, bl. a. i Rom,
återvände han till Graz 1870, hvarest han i tio
års tid var lärare i teologi vid dominikanklostret
samt äfven förvärfvade sig rykte såsom framstående
predikant. Han kallades 1880 till Rom samt blef
1883 anställd vid Vatikanska arkivet, hvarest han
fortfarande är arkivarie (custode). D. har utgifvit
åtskilliga arbeten och aktpublikationer, af hvilka
här må nämnas Das geistliche leben. Eine blumenlese
aus den deutschen mystikern des XIV:ten Jahrhunderts
(1873; 3:dje uppl. 1890), Der gottesfreund im
Oberland oder Nikolaus von Basel (1875), Das buch von
der geistlichen armut (1876), Taulers bekehrung
(1879), Die universitäten des mittelalteers bis 1400
(del I, 1885), Die päpstlichen registerbände des
13. Jahrhunderts und das inventar derselben von
1339 (i »Archiv f. litt. u. kirchengeschichte»,
3, 1886), Specimina palaeographica regestorum
romanorum pontificum ab Innocentio III ad Urbanum V
(1888). Tillsammans med pater Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
