Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dasjkov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ämbetsmannapröfningar. I Cleasby-Vigfússons
storartade isländsk-engelska ordbok har D. skrifvit
inledningen med biografi öfver Cleasby. Död i Juni
1896.
Dasjkov. Se Daschkov.
Das junge Deutschland [döjtsj-], T., »Unga Tyskland»,
— 1. En politisk förening. Se Unga Europa. — 2. En
literär riktning. Se Tyska literaturen, sp. 1099–1100.
Dassareter. Se Tsintsarer.
Dasymeter, fys. Se Vågmanometer.
Dasypodina, zool. Se Gördeldjur.
Dasypodius, Conrad. Se Petrus Astronomus.
Dasypus tricinctus, zool. Se Kulgördeldjuret.
Datija, vasallstat i Bundelkund. Se Duttia.
*Datura, farmak. De i Sverige officinella fröna
af spikklubban, semina stramonii, samt den på dessa
beredda tinctura stramonii komma sannolikt att
utgå ur Sv. farmakopén. Bladen, folia stramonii,
användas föga. C. G. S
*Daturin, kem. farmak., anses numera af de
fleste identiskt med atropin. Jämte sistnämnda
alkaloid uppgifves Datura stramonium innehålla
äfven den eljest för bolmört (Hyoscyamus niger)
karakteristiska alkaloiden hyoscyamin. Dessa och
närstående alkaloiders kemi är särdeles svårutredd,
och bearbetningen af detta kapitel inom drogkemien
kan ännu icke anses definitivt afslutad. C. G. S.
*Dauban, C. A., afled 1876.
2. Dauban [dåba’ne], Jules Joseph, fransk målare,
den föregåendes broder, f. i Paris 1822, var
lärjunge af August Debay, målare och skulptör,
uppträdde först 1861, men blef bemärkt 1864, då han
utställde Upptagande af en främling bland trappisterna
(nu i Luxembourgs museum). Till samma ämneskrets
höra Trappister, som gifva hvarandra fredskyssen
före nattvarden (1865, nu i museum i Angers) och
Trappistens död (1867). D. hade tidigt slagit sig
ned i Angers, der han blef direktör för museet och
målareskolan samt dekorerade åtskilliga kyrkor och
offentliga byggnader.
*Daubigny, C. F. — Hans son Charles Pierre D., f. 1846
i Paris, d. 1886, njöt undervisning af sin fader
och målade landskap, i synnerhet strandbilder, som
berömmas för natursanning, ehuru de äro något tunga i
färgen och, icke gå upp emot faderns taflor. Exempel
äro Återkomst från fiske vid Trouville, Thames vid
Chelsea, Pourvilles dal i Normandie, Sikfiske vid
franska kusten.
*Daubrée, G. A., afgick 1884 från
generalinspektörsbefattningen öfver de franska
bergverken, hvilken han tillträdt, 1872. Död 1896
i Paris. Hans stora arbete Études synthétiques
de géologie comparée utgafs 1879 och Les eaux
souterraines 1888. Han invaldes 1861 i Institutet
och 1892 i svenska Vetenskapsakademien.
*Daudet 1. Ernest D. vardt efter 1876 direktör
för tidningen »Petit moniteur». Han har gjort sig
bemärkt äfven såsom flitig historisk skriftställare,
med Histoire des conspirations royalistes du Midi
pendant la revolution (1881) och Histoire de
l’emigration (3 bd, 1886–89; om franska »emigranterna»
under revolutionen, särskildt
konung Ludvig XVI:s bröder i boken Coblentz 1789–1793)
o. a. arbeten. — 2. Alphonso D. har i sina senare
romaner ej åter uppnått samma konstnärliga harmoni
som i »Fromont jeune et Risler aîné». Hans första
större försök i realistisk nutidsskildring var »Le
petit chose» (1868; »Lilla parfvelns historia», 1879;
»Tummeliten», s. å.). I de förut nämnda »Le nabab»
(»Naboben», 1877) och äfven »Les rois en exil»
(ej »L’exile des rois»; svensk öfvers., »Konungar
i landsflykt», 1879) använder han anekdoter för
dagen och anspelningar på personer i framskjuten
ställning, så ock i Numa Roumestan (1880; svensk
öfvers. 1881), en politisk satir, i hvilken han
gisslar den sydfranska storordigheten, som berusar
sig med fraser. Äfven i sina kostliga berättelser
»Les aventures merveilleuses (ej »prodigieuses»)
de Tartarin de Tarascon» (»Tartarin från Tarascon»,
1881), Tartarin sur les Alpes (1886) och Port-Tarascon
(1890; »Nya Tarascon», 1891) satiriserar han en typ
af sina landsmän sydfransmannen, hvilken är på en
gång lättrogen och skeptisk, spefullt utmanande
och feg, kitslig och godsint, inkonseqvent,
storpratare. L’évangéliste (1883; »Jagten efter
själar», s. å.) brännmärker det pietistiska
omvändelsenitet, Sapho (1884; »Sappho», s. å.) är
en skakande, naturalistisk skildring af den sinliga
passionens makt. I Limmortel (1888; »En odödlig»,
s. å.) drifver D. ett genomgående, obarmhertigt skämt
med Franska akademien, till hvilken han dermed stängde
inträdet för sig. Vidare märkas hans mästerliga
skisser Les femmes d’artistes (1885), en berättelse
for ungdom, La belle nivernaise (1886; »Historien om
en båt» etc., 1890; »Vackra nivernesiskan», s. å.),
och romanerna La petite paroisse (1887; »Det lilla
annexet», 1895), Soutien de famille (1892) samt Rose
et Ninette (1892; »Rose och Ninette», s. å.). Äfven af
D:s smärre berättelser äro två samlingar öfversatta
till svenska (1877 och 1883). Lefnadsminnen har
han tecknat i Souvenirs d’un homme de lettres (1888)
och Trente ans de Paris (s. å.). Nästan alla D:s
romaner hafva af honom, med eller utan medverkan
af andra, dramatiserats. Hans med L’Épine skrifna,
fina enaktskomedi »L’oeillet blanc» uppfördes i
Stockholm 1865 (»Den hvita nejlikan»). Hans verkligt
poetiska, och ej tillräckligt uppskattade skådespel
L’arlésienne (1872; »Flickan från Arles», 1891)
hemtar sitt förnämsta intresse af Bizets dertill
skrifna, snillrika musik. I dramat Lobstacle (1890)
bekämpar D. lifsåskådningen i Ibsens »Gengangere». —
D:s hustru Julia D., född Allard, f. i Paris 1857,
är en finkänslig skriftställarinna, och han har om
henne, i likhet med Jonas Lie om sin hustru, betygat,
att hans böcker till väsentlig del äro frukter af
hennes mogna urskillning. Deras son Léon D. (en tid
gift med Victor Hugos besjungna sondotter Jeanne)
är en lefvande författaretalang.
*Daudputra. Jfr Bahavalpr (äfven i Suppl.).
*Daug, H. T., dog i Upsala d. 23 Mars 1888. Af
hans Differential- och integralkalkylens användning
etc. utkom senare delen 1894.
Daulés metod [dålēs]. Se Stereotypi.
Daumas [dåma’], Louis Joseph, fransk bildhuggare,
född i Toulon 1801, död derstädes 1887,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
