Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagerortspiggar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullfrågor insatte honom som ledamot i
Bevillningsutskottet vid riksdagarna 1884–88. Han
afled i Stockholm d. 7 Mars 1888. D. var i 10
år ledamot af sitt läns landsting och främjade
kraftigt tillkomsten af
Kristianstad–Sölvesborg-jernvägen. För öfrigt gjorde han sig i det offentliga
bemärkt såsom en af de oförtrutnaste och kunnigaste
i den först lilla, men år efter år växande
protektionistiska falang, som upptog striden mot
frihandelsgrundsatserna i Sverige. I denna strid
vann D. den första segern, i det han vid 1879 års
riksdag genomdref, att amerikanskt läder belades med
tull. Hans uppträdande föranledde 1880 regeringen
att insätta några tullskyddsvänner och bland dem
D. sjelf i den stora tullkomitén 1880–82, som eljest
bestod af frihandlare. 1880 stiftade D. en förening
af tullvänner under namnet Det svenska arbetets
vänner, och han redigerade dess organ »Tidskrift
för svenska näringarna» (1880). Såsom talare var
han ganska framstående. D. utgaf i tryck Handbok i
galvanoplastik (1852) samt under märket D l flere
skrifter till förmån för tullskydd: Hvad vilja våra
protektionister? (1879), Grafiska tabeller öfver
Sveriges utrikes handel under halfseklet 1829–1879
(1882), Svenska industriens vittnesbörd om sig sjelf
(1883), Tullskyddets betydelse för den folkliga
hushållningen (1884) och Sveriges handelspolitik
(1885). — I afseende på skolfrågan ville D. göra
undervisningen mer gagnelig för det praktiska
lifvet och ansåg latinet öfverflödigt äfven för
vetenskapsidkare. Hans egna universitetsstudier hade
varit delade mellan klassiska språk och de exakta
vetenskaperna.
*Dahl, Ludvig Vilhelm, afled i Kristiania d. 2
Nov. 1890. Bland hans senare skrifter må nämnas den
af Folkeoplysningsselskabet utgifna Den ofentlige
sundhedspleje med hensyn til norske forhold (1879).
Dahl, Hans, dansk språkrensare, född d. 31 Aug. 1830
i Hilleröd, blef student 1849, teol. kandidat 1855
och kateket i Svendborg 1865. Han utnämndes till
kyrkoherde i en församling nära Silkeborg 1873
och på Möen 1889. D. har i synnerhet gjort sig
känd genom sitt outtröttliga nit för modersmålets
renhet och för främmande ords ersättande med ord
af nordisk rot. Han har verkat för detta mål genom
en mängd tidningsuppsatser och de särskildt utgifna
större skrifterna Dansk hjælpeordbog (1875), Vårt
kirkemaal (1888) samt Alvor- og morskabslæsning om
modersmaalet (1891) m. m. I dessa arbeten har han ur
äldre och nyare källor sammanfört ett rikt material
till språkets föryngring. E. Ebg.
Dahl, Balduin Christian Florus, dansk
musiker, f. 1834, d. 1891, anförde sedan 1872
såsom H. C. Lnmbyes efterträdare de populära
Tivolikonserterna i Köpenhamn och vann derigenom
förtjent anseende. Han konserterade med sin orkester
äfven i Norge och Hamburg samt i Stockholm (1890),
der hans trupp berömdes för välljudande instrument
och en betydlig disciplin. Hans kompositioner bestå
mest i dansmusik. A. L.
*Dahl, F. G. A., blef 1883 v. professor
vid akademiens läroverk och 1886 intendent i
Öfverintendentsämbetet. Han har under senare åren
byggt flere kyrkor, såsom Sofiakyrkan i Jönköping
(1884–88) samt andra allmänna byggnader.
Dahl. 1. Walter Scott D., norsk politiker och
författare, f. i Melhus prestgård i S. Trondhjems
amt d. 21 Febr. 1839, blef juris kand. 1859 och
höjesteretsadvokat 1866, hvarefter han bosatte sig
i Vestnes (Romsdalen), der han hade flere kommunala
förtroendeuppdrag. 1874–79 var han stortingsman för
Romsdals amt, undanbad sig återval för den följande
perioden, men kom att som suppleant taga plats
på tinget 1883 och 1885. Sedan odelstinget 1883
hade beslutit riksrättsåtal mot ministèren Selmer,
valdes D. till aktör vid riksrätten (i förening
med H. Bentsen och O. Blehr). 1885 utnämndes
han till sorenskriver i N. Gudbrandsdalen och
valdes till stortingsman för perioden 1886–88. Vid
rekonstruktionen af den Sverdrupska ministèren i Mars
1888 blef han justitieminister, afgick med ministèren
i Juli 1889 och utnämndes till lagman i Gulating. Han
har deltagit mycket i den politiska diskussionen i
pressen, utgifvit en mycket använd kommunal handbok
(Landdistrikternes kommunalforfatning, 1878;
3:dje uppl. 1894), handböcker i ekonomirätt (Norges
landnæringsret, 1882, och Den norske vasdragsret,
1888) samt försökt sig som populär-historisk
författare med skrifterna Ejnar Thambarskelver, et
stykke norsk historie (1884), Biskop Nikolas Arnessön,
en kritisk historisk fremstilling (s. å.) och Haakon
Ladejarl (1887). — 2. Konrad Neumann Hjelm D.,norsk
författare, den förres broder, född i Melhus d. 24
Juni 1843, blef teol. kandidat 1866 och utnämndes
1868 till kateket och föreståndare för borgareskolan i
Hammerfest, 1873 till fängelsepredikant i Bergen och
1885 till prest vid Akershus straffanstalt. Han har
skrifvit en följd berättelser och noveller, hvilka
skildra lifvet på den norska och lappska kusten
med lifligt deltagande och allt det allvar, som
kännetecknar detsamma. Af dem må nämnas Finnegutten
(1873), »Löven» (1874, 2:dra uppl. 1877), Eda Mansika
(1875), Ishavsskipperen (1878), Glimt (1882), Et slör
(1884), Ly (1885), Ensomme folk (1889), Venner
(1892). Som fängelsepredikant har han studerat
förbrytareverlden med den varmaste medkänsla, som
funnit ett tilltalande uttryck i hans 1894 utgifna
bok Arne Livaag. En forbryders livsroman.
*Dahlak (Arab. Zalegh). Ögruppen, som ligger midt emot
Masaua och tillhör italienska kolonien Eritrea, består
af hufvudön D. el-Kebir l. Stora D. (52 km. lång,
30 km. bred) och de mindre Nohra och Nokra jämte flere
klippor, med sammanlagdt omkr. 1,500 innev., hvilka,
ursprungligen kristna invandrare från Abessinien,
senare omvändes till islam af araber och blandade sig
med dem och tala tigré. Öarna äro icke vulkaniska,
utan bestå af sönderklyftad madreporakalk, med en
torftig vegetation, som ger foder åt en mängd getter
och kameler samt några åsnor. Något sköldpadd-
och perlfiske idkas, men det sistnämnda är nu en
obetydlighet mot hvad det var på romarnas tid, då
hufvudön hade en stor folkmängd och var medelpunkt
för ett mycket gifvande perlfiske.
*Dahlander, G. R., förordnades 1890 till föreståndare
för Tekniska högskolan (efter K. Styffe) och blef
medlem i den s. å. tillsatta komitén för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
