Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamot af Lukasgillet. Han målade landskap med
djur. De finnas ganska talrikt i Tyskland, såsom
i Braunschweigs, Schwerins och Schleissheims
gallerier. I sjelfva Holland kan man studera
honom endast i Rotterdam, som eger en tafla af
hans hand, under det att Nationalmuseum i Stockholm
har två signerade bilder och en studie samt Upsala
universitets museum två smärre taflor af honom.
C. R. N.
Carreño [-rēnjå], Teresa, syd-amerikansk pianist,
f. 1853 i Caracas i Venezuela, elev af Moritz
Gottschalk, konserterade redan på 1860-talet i Europa,
der hennes egentliga rykte dock daterar sig från
hennes återuppträdande sedan 1889. Sverige besökte
hon 1891, 93 och 96. C. har uppträdt som sångerska,
tonsättarinna (bl. a. af Venezuelas nationalhymn),
till och med såsom operaföreståndarinna och dirigent,
men är egentligen pianovirtuos och såsom sådan en
af samtidens främsta. Hvad uttrycket i hennes spel
beträffar, synes hon ega den tropiska naturens både
eld och flegma, hvadan hon ena gången kan hänföra
åhöraren, andra gången lemna honom kall, och hvadan
äfven omdömena om henne varit olika. F. n. åtnjuter
hon emellertid obestridt anseende i Tyskland,
der hon bosatt sig och 1892 med tonsättaren och
pianisten Eugène d’Albert ingick ett äktenskap,
som redan 1895 upplöstes, hvarpå mannen genast
ingick en ny förbindelse (den tredje i ordningen)
med operasångerskan Hermine Fink. A. L.
Carreño de Miranda [-rēnjå], Don Juan, spansk målare,
f. i Aviléz i Asturien 1614, d. i Madrid 1685, var
lärjunge af Pedro de las Cuevas och tillhörde skolan
i Madrid, der han under ett fjerdedels sekel efter
Velasquez’ död var det spanska hofvets förnämste
porträttmålare. Hans hufvuduppgift var att måla Karl
II. Två identiska porträtt i helfigur af denne konung
finnas i Madrid, ett tredje, dateradt 1673, i Berlins
museum, som eger ännu ett annat porträtt af konungen
i bröstbild. Dessutom ses i Madrid en bild af Filip
IV:s andra gemål, ett af ryske gesandten Potemkin
samt dessutom af en dvärginna och af en gycklare. I
dessa porträtt har han tagit intryck af sin gynnare
Velasquez och af Van Dyck. Religiösa taflor af honom
förekomma i museer mera sällan: i Madrids museum
ses en vacker S. Sebastian, i Madrids akademi en
berömd Magdalena, i Petersburg Kristi dop. Deremot
finnas många i Kastiliens kyrkor; dock sakna de
den personliga prägel, som utmärker hans porträtt.
C. R. N.
Carrera, R., president i Guatemala (se d. o.).
Carrera, Valentino, italiensk dramatiker,
f. 1834 i Turin, var tjensteman i tullstyrelsen till
1878 och har sedan dess lefvat ett tillbakadraget
literärt lif. Med stor komisk kraft och förtrogen
kännedom om de lägre klassernas språk förenar C. en
vidsträckt literär bildning och vaken känsla af
teaterförfattarens moraliska ansvar, hvadan han
lyckats att lyfta den italienska folkkomedien
upp i en vitter sfer. Sedan han 1859 debuterat
med skådespelet Il lotto och 1861 utgifvit den
friska alplifsskildringen Per laghi ed alpi,
peregrinazioni di uno zingaro, egnade han från 1862
sin penna uteslutande åt teatern och skref ytterligare
åtta pjeser, innan han skördade sin första verkliga
framgång med det mästerliga florentinska folkdramat
La quaderna di Nanni (1870). Bland hans följande
pjeser må framhållas den roliga parodien La guardia
borghese fiamminga, den sociala folkdramen Capitale
e mano d’opera (1871), den bitande satirkomedien Un
avvocato dell’ avvenire (1874), Galateo nuovissimo
(1875), det fina stycket Gli ultimi giorni di Goldoni
(1881), den framgångsrika rörande dramen La mamma del
vescovo (1884) och den intagande komedien La filosofia
di Giannina (1885). C:s samlade dramatiska arbeten
utgåfvos i 4 bd 1887 o. följ., med inledning och
anmärkningar af författaren sjelf. — Hans broder
Quintino C., f. 1842, juris doktor och kommunal
tjensteman i Turin, har vunnit ett namn såsom
författare af trefliga teaterpjeser på piemontesiskt
landsmål.
Carrick-on-Shannon [ånn sja’nnön], hufvudort i
grefskapet Leitrim (se d. o.).
*Carrier de Belleuse (icke Belleuze), A. E., vanligen
kallad Carrier-Belleuse, dog i Sèvres 1887. Han
visade i sina arbeten flere olika egenskaper,
ty ibland äro de yppiga i formen, men själlösa i
utförandet, ibland behagfullt komponerade, men icke
utan koketteri samt i allmänhet starkt måleriska i
uppfattning och rörelse. Sådana äro Angelica (1866,
efter Ariostos »Orlando furioso»), Madonnan med
barnet, något teatralisk, Psyche, Kyssen, grupp
i terracotta, Hebe slumrande i skuggan af örnen,
ansedt för hans bästa verk (nu i Museum Luxembourg)
m. fl. För öfrigt märkas Molières stod (i gips,
till utställningen 1878), karyatidor till Tribunal
de Commerce, dekorationsstoder till kyrkan
S. Augustin och porträtt.
C. R. N.
*Carriere (ej Carrière), M., afled i München d. 19
Jan. 1895. Hans Gesammelte werke utgåfvos 1886–91 i
13 bd.
Carrizal Alto. Se Carrizal Bajo. Suppl.
Carrizal Bajo, hamnplats i chilenska prov. Atacama
med kopparhyttor och export af koppar och silfvermalm
från Cerro Blanco, vid Yerbabuena, dit jernväg
bygts. På senare tid har orten, som förser de
inre vattenfattiga orterna med dricksvatten
(destilleradt af hafsvatten), genom kopparprisets
fall gått tillbaka och hade 1885 med det närbelägna
C. Alto endast omkr. 2,500 innev.
Carrodus, John Tiplady, engelsk violinist och
kompositör, f. 1836, d. 1895, elev af Moligne,
var länge ledare af Covent Gardens orkester och de
filharmoniska konserterna.
Carruthers [-rūthörs], William, skotsk botanist,
paleontolog, född i Moffat d. 29 Maj 1830, erhöll
sin vetenskapliga utbildning i Edinburgh, der han
först studerade teologi men sedermera naturvetenskap,
blef 1859 botanisk assistent och 1871 intendent för
botaniska afdelningen af British Museum i London, från
hvilken befattning han erhöll afsked 1895. C. var
1886–90 president i Linnean Society of London. Han
egnade sig till en början åt Moffat-områdets
geologi, och hans första arbeten i slutet af 1850-
och början af 1860-talet angå denna samt de i områdets
silurlager så vigtiga graptoliterna. Ännu så sent som
1868 offentliggjorde han A revision of the british
graptolites. Men redan i början af 1860-talet
publicerade han flere botaniska uppsatser om alger
och mossor m. m., särskildt angående nomenklaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
