Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burman, Erik Olof, universitetslärare och filosofisk skriftställare från Yttertafle by, Umeå landsförsamling - Burmann (Burman), Johannes, brevvän med Linné. - Burmannlaceæ, en liten växtfamilj i tropiska Asien och Amerika. - Burmeister, H., afled i Buenos Aires 1892. - Burmeister & Wain, mekanisk verkstad och skeppsbyggeri i Köpenhamn. - Burne-Jones, Sir Edward, engelsk målare. - Burnell, Arthur Coke, engelsk ämbetsman, indolog. - Burnes, Alex., af samma slägt som Robert B. - Burnett, Frances, engelsk-amerikansk författarinna. Född Hodgson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verldsåskådning. Sitt största intresse har han egnat de
kunskapsteoretiska och metafysiska frågorna. I sina
historiska undersökningar har han företrädesvis
sysselsatt sig med den Fichte-Schelling-Hegelska
filosofien, öfver hvilken han vid universitetet hållit
en rad värderika föreläsningar.
*Burmann (bättre Burman), Johannes, död 1779
(ej 1780), utgaf Thesaurus Zeylanicus 1737 och
Rariorum (ej Rariarum) africanarum plantarum
ad vivum delineatanun X decades 1738–39. Linnés
brefvexling med B. och hans son Nikolaas Laurens
B. (f. 1734, på besök i Upsala 1760, professor i
botanik i Amsterdam 1769, d. 1793) utgafs i Groningen
1830.
Burmanniaceae, bot., en liten i tropiska Asien och
Amerika uppträdande växtfamilj, bestående af omkr. 60
enåriga, parasitiskt eller saprofytiskt lefvande
arter. Familjen är viktig i systematiskt afseende
såsom bildande öfvergång mellan orchidéerna och
liljeväxterna (särskildt Amaryllidaceae). Den har 6–3
ståndare, 6-bladigt hylle, som ofta är regelbundet,
men hos några arter oregelbundet. Förvantskapen
med orchidéerna visar sig i synnerhet i fröämnenas
beskaffenhet och embryots ofullständiga utveckling.
G. A.
*Burmeister, H., afled i Buenos Aires 1892.
*Burmeister & Wain [vēn]. Firmans mekaniska verkstad och
skeppsbyggeri i Köpenhamn, Danmarks största
industriella anläggning, upprättades 1846 på
Kristianshavn såsom en maskinfabrik i tämligen
liten skala af H. Baumgarten från Holstein
(f. 1806, d. 1875) och K. K. Burmeister (f. 1821),
men kom efter hand att omfatta äfven byggandet af
jernfartyg. 1865–72 drefs verkstaden af Burmeister
i förening med engelsmannen W. Wain (f. 1819,
d. 1882), men öfvergick 1872 till ett aktiebolag
(kapital 5 mill. kr.). Kort derpå inköptes Refshaleön
(en nybildad ö framför hamnen), och der inrättades
stora varf. Bolaget har der 3 upphalningsbäddar
och en stor docka och sysselsatte vid 1895 års
slut 1,945 arbetare. Årliga tillverkningsvärdet är
omkr. 5 1/2 mill. kr. Utom byggnad och reparation
af jernfartyg (bl. a. ångfärjan emellan Malmö och
Köpenhamn 1894) tillverkas alla slags kraft- och
arbetsmaskiner (under åren 1881–89 exempelvis 400
centrifugalmaskiner för mejerierna). Burmeister
afgick från ledningen 1891. Sedan 1895 är
K. G. J. Nielsen bolagets verkställande direktör. —
Om den af fabrikens arbetare bildade bostadsföreningen
se Arbetarebostäder. Suppl. E. Ebg.
Burne-Jones [börn-djåns], Sir Edward, engelsk
målare, f. 1833 i Birmingham, var student i Oxford,
då han 1856 beslöt egna sig åt målarekonsten. Han
trädde i förbindelse med Rossetti och målade
strängt stiliserade bilder i Botticellis anda,
genom hvilka han tillförde den prerafaelitiska
riktningen i England ny kraft. På utställningen i
Grosvenor-galleriet 1877 var det förnämligast han,
som intresserade nationen för denna riktning. B.-J:s
oljemålningar Venus’ spegel, Bebådelsen, Merlin och
Viviana, Pygmalion och Galatea, Den gyllene trappan,
Klagosång, Persevs-sagan, Det sofvande slottet
m. fl. utmärka sig för ädel och förandligad, men
något maniererad teckning samt äro till innehållet
fyllda af mystiska anspelningar och känslofullt
patos. Bland hans akvareller märkas De sex skapelsedagarna (af
många hållet för B:s förnämsta arbete) och De fyra
årstiderna m. fl. allegoriska bilder. Han har inlagt
synnerlig förtjenst om glasmåleriet och de dekorativa
konsterna. B. har efter hand vunnit erkännande och
allt större inflytande, så att han bildat skola.
På verldsutställningen i Paris 1889 belönades
han med guldmedalj. En utställning af hans flesta
arbeten anordnades 1893 i New gallery i London. Han
kallades till hedersdoktor i Oxford 1881 och upphöjdes
1894 till baronet. 1885 invaldes han i engelska
konstakademien, men afsade sig ledamotskapet 1893.
Burnell [bö’rn-], Arthur Coke, engelsk ämbetsman,
indolog, f. 1840 i S:t Briavel i grefsk. Gloucester,
erhöll sin vetenskapliga uppfostran vid King’s College
i London, der bland andra dansken Fausböll inledde
honom i studiet af indiska språk (hufvudsakligen
sanskrit). 1860 blef B. civilämbetsman i Madras och
skötte domareämbete i olika trakter af Indien samt
var till sist öfverdomare i Tandjur. 1868–69 gjorde
han resor i Arabien, Egypten, Nubien m. fl. land samt
1876 på Java för studium af resterna af den derstädes
en gång förefintliga indiska kulturen. Försvagad
helsa nödgade honom att 1881 återvända till England,
der han dog 1882, i West Stratton, Hampshire. B. var
en af de mest begåfvade engelska indologer, som
funnits. Bland hans vigtigaste skrifter framhållas
Elements of South Indian palaeography (1874), On the
Aindra school of Sanskrit grammarians (1875). Inom
den indiska literaturen sysselsatte han sig mest
med Brahmana till Samaveda, af hvilka han utgaf
»Vaṁça-brāhmaṇa», »Dēvatā-dhyāya-brāhmaṇa» och
»Sāmavidhāna-brāhmaṇa» (1873), »Ārshēya-brāhmaṇa»
(1876; Jāiminiya-red. 1878), »Saṁhitōpanishad-brāhmaṇa»
(1877) m. fl. Dessutom skref han en mängd
smärre uppsatser (mest i »Indian Antiquary»)
öfver indiska inskrifter samt dialekter i
Syd-indien (mest dravidiska). På den indiska
rättsliteraturens område har B. utgifvit vigtiga
arbeten, t. ex. »Dāyadaçaçlōkī, summary of the
Hindu law of inheritance» (sanskr. och engelsk
öfvers., 1875) samt framförallt en efter hans död
af E. W. Hopkins utgifven öfversättning af »Mānava
dharmaçāstra. The ordinances of Manu» (1884). Rent af
banbrytare på den indiska literaturhistoriens område
blef B. genom sin Classified index to the sanskrit
manuscripts in the palace at Tanjore (3 bd, 1879–80).
K. F. J.
*Burnes, Alex., var af samma slägt som Robert Burns,
i det hans farfarsfar och skaldens far voro bröder.
Burnett [bö’rn-J, Frances, engelsk-amerikansk
författarinna, född Hodgson, f. 1849 i Manchester i
England, fick der sin uppfostran och vardt förtrogen
med Lancashires dialekt och folklynne. 1865 följde
hon sina föräldrar, då de emigrerade till Amerika och
bosatte sig i Tennessee. 1867 började hon skrifva
berättelser i tidskrifter, bl. a. Pretty Polly
Pemberton (»Vackra Polly Pemberton», 1880), och 1872
utgaf hon dialektnovellen Surly Tim’s trouble. Sedan
hon 1873 trädt i äktenskap med doktor Luan B. och
blifvit bofast i Washington, fortsatte hon sitt
författareskap, hvars alster blefvo mycket omtyckta,
bl. a. That lass o Lowrie’s (1877), Louisiana
(1880; svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
