Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bodega ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckta resor återkom han omkr. 1650 till
fädernestaden, men flyttade efter 1668 till Paris. I
afseende på ämnen och behandlingssätt står han Fyt
nära, men är mera vanlig i föredraget, dock utan
slapphet, och är i koloriten kyligare. Af hans hand
finnas ett stilleben i Lilles museum och ett annat med
en svan och jaktredskap i Rotterdam, bägge signerade
med hela namnet. För öfrigt har han med sina initialer
märkt fyra taflor i Madrids museum samt en åsna med
kökssaker (i Kassels galleri). Dessutom finnas taflor
af honom i München, Frankfurt a. M. och Schwerin.
C. R. N.
Boendale [boun-], Jan van, holländsk
medeltidsskald. Se Holländska literaturen, sp. 1421.
Boëresco, Basile, rumansk politiker, född i Bukarest
1830, död i Paris 1883, studerade juridik i Paris,
blef 1858 professor i handelsrätt i Bukarest, 1859
deputerad och tillhörde sedan 1860 ministèren,
1879–81 såsom utrikesminister. Hån arbetade for
Donaufurstendömenas förening samt genomdref judarnas
emancipation och makternas erkännande af Rumaniens
suveränitet. B. utgaf åtskilliga statsrättsliga och
juridiska arbeten.
*Boers [bours], Holl., »bönder», efterkommande
af forna holländska kolonister i Syd-Afrika, nu
väsentligen boende i Syd-afrikanska republiken
(Transvaal, se d. o.) och Oranjeflodsrepubliken,
till mindre del i Kapkolonien. Holländarna hade
i förra hälften af 1600-talet eröfrat sydspetsen
af Afrika, och holländska ostindiska kompaniet
ditförde kolonister dels från Java, dels från
moderlandet, hvilka 1652 anlade Kapstaden. Fjerran
från verldslifvet och rönande föga inflytande
af de mot århundradets slut till Kap inflyttade
franske hugenotterna, fasthöllo de med förvånansvärd
seghet vid sitt hemlands språk och fäderneärfda
seder. Hällre än att underkasta sig engelsmännen,
hvilka 1795 blefvo herrar i Kaplandet, drogo
de sig efter 1814 in åt landet på andra siden
Oranjefloden, der de under hårda strider med
kaffrarna bildade de båda ofvannämnda republikerna,
som ock, ehuru först efter mycken blodsutgjutelse,
erkänts af engelsmännen. Boers äro företrädesvis
boskapsuppfödare; får och nötkreatur bilda kärnan
i deras förmögenhet, och enär de för sina hjordar
behöfva stort utrymme, äro boers i allmänhet stora
jorddrottar, men låta jordbruksarbetet utföras
af infödingar, hvilka de behandla öfvermodigt och
strängt. Boers’ dagliga arbete består i att sörja
för boskapen, som drifves ut om morgonen och åter
hem om aftonen. Kött utgör ock i allmänhet deras
vigtigaste näring. Boers veta ej af någon lyx,
någon beqvämlighet, men ej häller någon fara. Till
karakteren äro de mycket rättframma och naturliga och,
ehuru regeringsformen är republikansk, i allmänhet
konservativa i sin tankegång. På mod och tapperhet
hafva de aflagt många bevis i sina strider mot kaffrer
och engelsmän, som oftast dukat under för deras säkra
skott. I hela Syd-Afrika finnas inga bättre ryttare
och säkrare skyttar än boers. Bostäderna äro mycket
enkla, byggda af bräder och torftigt möblerade. På
yttre renlighet slösas ej mycket, och boers sofva
ofta om natten i sina
gångkläder, som bestå af blå byxor, tätt åtsittande
kort jacka, bastskor och, utomhus, halmhatt. I
religiöst afseende äro de stränga kalvinister, och
lifvet är prägladt af nyktert allvar; äfven öfver de
större festligheterna, konfirmationer, förlofningar,
bröllop, hvilar en oändligt prosaisk stämning. Att
boers ega förmåga af politisk verksamhet, hafva de
visat genom grundläggandet och utbildandet af de
båda syd-afrikanska republikerna. För öfrigt hafva
genom engelsmännens civilisatoriska inflytande
de under skilda statsförhållanden lefvande boers
småningom undergått förändringar i lefnadssätt och
äfven i karakter. Mindre oböjlighet, större förmåga
att underordna sig en mera utvecklad statsbildnings
fordringar visa boers i Kaplandet: i Oranjefristaten
möter man en hög grad af bildning och välmåga;
kärfvast, ja ofta ytterst envisa visa sig boers
i Transvaal gent emot den invandrade europeiska
befolkningens kraf. Boers sakna industriella anlag:
den industri och företagsamhet, som finnas inom
deras land, äro framkallade af invandrade européer
(uitlanders). Mycket karakteristiskt är att folket
såväl n. som s. om Vaal så länge som möjligt satt
sig emot byggandet af jernvägar i sitt för sådana
synnerligen lämpliga land. Först afundsjuka mot
Natal och den omsider vaknande insigten om egen
fördel förmådde efter upptäckten af guldfälten
Transvaals folk att gripa sig an med byggandet
af en jernväg, från Pretoria till Delagoaviken,
och att samtycka till jernvägens fortsättning
från Bloemfontein öfver Vaalfloden. Om den
historiska utvecklingen af boersstaterna se Natal,
Oranjeflodsrepubliken och Transvaal.
Boesen, Johannes, dansk målare, född d. 5 Aug. 1847
i Köpenhamn, vardt 1863 elev vid konstakademien
derstädes och åtnjöt jämväl handledning af
landskapsmålaren P. C. Skovgaard. B. har deltagit
i utställningarna sedan 1868 och vunnit namn
såsom en af den yngre skolans intelligentaste
landskapsmålare. 1869 och 1875 vann han
den Neuhausenska premien, 1886 innehade han
akademiens reseunderstöd, och 1894 vann han dess
årsmedalj. Han återgirver med förkärlek det danska
sommarlandskapet. Ph. W.
Boestra, fordom stad. Se Bostra.
*1. Boëthius, J. Uppgiften att B. i sin predikan
fällt orden »Ve det land, hvars konung ett barn är»
finnes ej i några samtida källor och ingår ej häller i
anklagelsen, som rör hans skrifter. Jfr L. Petersson:
»Prosten i Mora Jakob Boëthius» (1878).
4. Boëthius, Simon Johannes, historiker,
universitetslärare, politiker, sonsons sonsons
son af den bekante prosten B. i Mora (se B. 1),
är son af prosten i Ål Daniel Edvard B. (född
d. 15 Maj 1807, död d. 21 Febr. 1877) och föddes
i Sälsnäs församling, Kopparbergs län, d. 6 Mars
1850. Han blef 1869 student i Upsala, der han 1875
aflade filos. licentiatexamen och efter att hafva
försvarat afhandlingen Om svenska högadeln under
konung Sigismunds regering I (införd i »Hist. bibl.»,
IV; belönt med Geijerska priset) 1877 promoverades
till filos. doktor. S. å, kallades han till docent
i historia vid Upsala universitet och utnämndes
1879 derjämte till lektor i historia, geografi och
modersmålet vid Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
