Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bhar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionskrigen, hvarunder han avancerade till
fältmarskalklöjtnant och förde vid invasionen i
Frankrike 1814 befäl öfver österrikiska sydarméns
högra flygel. 1815 skickades han till Italien mot
Murat och slog denne d. 2 och 3 Maj vid Tolentino i
grund, afslöt d. 20 s. m. i Casalanza en konvention
om bourbonernas återinsättande på Neapels tron och
inryckte derpå i Neapel, men fick i Juni order att
återvända till Frankrike. Konung Ferdinand af Neapel
upphöjde honom till hertig af Casalanza. Efter andra
Parisfreden (1815) inkallades han i hofkrigsrådet,
pensionerades 1824 och afled 1855.
Bianchi [-ki], Nicomede, italiensk historiker,
född i Reggio 1818, studerade en tid medicin, var
1848 medlem af den provisoriska regeringen i Modena
och Reggio, men flyttade 1849 efter reaktionen öfver
till Sardinien, der han en tid var lärare i historia i
Nizza och Turin. 1864 utnämndes till sekreterare vid
undervisningsministeriet och 1871 till chef för det
piemontesiska statsarkivet. 1881 blef han senator. Död
1886. Hans förnämsta verk äro Storia documentata della
diplomazia europea in Italia dal 1814 al 1861 (8 bd,
1865–72) och det ofullbordade Storia della monarchia
piemontese dal 1773 al 1861 (4 bd, 1877–84).
Bianco, Baccio del Bartolomeo, italiensk
arkitekt från förra hälften af 1600-talet, född i
Como, död omkr. 1656, lefde i Genua och tillhör med
sin verksamhet barocktiden. Men i det han följde
det af Galeazzo Alessi under senrenaissancen
gifna uppslaget att på Genuas ojämna och trånga
byggnadstomter i stället för palatsgårdar anordna
förhallar och trappuppgångar till perspektiviskt
arkitektoniska konstverk, lyfte han detta lyckligt
funna motiv till en ännu högre och ädlare form
i sitt mästerverk, jesuitkollegiet, numera
universitetspalatset (börjadt 1623). Fasaden är
i ganska starkt urartad stil; men inkommen genom
portalen möter man ett uppåtstigande gårdsrum med
trappor, afsatser, bågar och kolonner samt med de
mångfaldigaste genom blickar, som sist förlora
sig uppe i höjden. »Fantasien kan knappt tänka
sig detta rum rikare eller skönare» (Burckhardt).
C. R. N.
Biandrata, G., italiensk läkare, Se Blandrata.
*Biard (Biart), A. F., född 1798 (ej 1800), afled i
Les Plâtreries vid Fontainebleau 1882.
Biart [biār], Lucien, fransk författare,
f. 1829, kom helt ung till Amerika, sysslade med
zoologi samt skickade hem samlingar af foglar och
insekter till naturhistoriska museet i Paris. Han
eröfrade med. doktorsdiplom i Puebla och insattes
i mejikanska kommissionen under kejsar Maximilians
regering. Efter tjugo år återvände B. till hemlandet
och offentliggjorde i »Revue des deux mondes»
m. fl. tidskrifter intressanta reseskildringar och
romaner. Han tecknar med inträngande uppfattning,
åskådligt och ej sällan mästerligt, en yppigt
vild urskogsnatur och främmande seder. Bland
hans många arbeten må nämnas Les mexicaines
(dikter, 1853), La terre chaude (1862), La
terre tempérée (1866). Benito Vasquez (1868;
svensk öfvers. s. å.), Aventures d’un jemte
naturaliste (1869; illustr.), Les elientes du
Docteur Bernagius (1873: »Doktor
Bernagius’ skyddslingar», 1882), À travers
l’Amérique (1876; prisbelönt af Franska akademien),
Les explorations inconnues (3 bd. 1882–84), Les
aztéques (1885) m. fl.
Bi-bana. Se Jernvägar.
Bibelforskaren, en af O. F. Myrberg (se denne)
utgifven teologisk tidskrift.
*Bibelhandskrifter. Af Nya testamentet äro nu kända
65 »uncial»- och öfver 1,000 »minuskel»-handskrifter,
de senare från 9:de till 16:de årh.
Bibelkommissionen utgaf 1877 en ny proföfversättning af Nya test.,
hvilken i motsats mot 1873 års öfversättning i
hög grad slöt sig till den gamla kyrkobibeln,
t. o. m. genom återinförande af gammalsvenska ord
och ordformer, såsom »omak», »gack», »hvi», »ho»
o. s. v. Året derpå utkom en ny proföfversättning af
Gamla test. Kyrkomötet 1878 hade dock åtskilligt
att anmärka mot de båda öfversättningarna och
begärde en revision af dem. Hösten 1879 nedsattes
derför af K. Mit för revision af Nya test. en
kommission, bestående af ärkebiskop A. N. Sundberg,
domprosten C. A. Torén och professor M. Johansson,
hvarjämte en granskningsnämnd tillsattes, bestående
af biskoparna G. D. Björck och P. Sjöbring
samt professor Kr. Cavallin i Lund. 1882 utgaf
kommissionen en proföfversättning af Nya test.,
som af 1883 års kyrkomöte förordades, dock med
vissa ändringar, och af K. M:t förklarades, med
iakttagande af dessa ändringar, antagen till bruk
vid undervisningen i skola och kyrka; dock skulle, i
enlighet med kyrkomötets hemställan, de i handboken
och evangeliiboken förekommande nytestamentliga
skriftställena vid de liturgiska handlingarna
föreläsas oförändrade, till dess revisionen af Gamla
test. blefve fullbordad. Samma år utgaf kommissionen
på grund häraf en s. k. »normalupplaga» af Nya
test. Från olika håll halva likväl anmärkningar
framstälts mot denna öfversättning, nämligen
dels mot den deri följda grundtextprincipen, i
det att »textus receptus» hufvudsakligen lagts
till grund för densamma, dels mot ett alltför
slafviskt återgifvande af det grekiska språkidiomets
uttryckssätt o. s. v. Detta föranledde biskop Rodhe
m. fl. att vid följande kyrkomöte (1888) väcka en
motion (som dock af slogs) om att den dåvarande
bibelkommissionen måtte bemyndigas »att i den år
1883 af kyrkomötet godkända öfversättningen af Nya
testamentet föreslå vissa ändringar». Hösten 1884
hade nämligen för revisionen af Gamla test. nedsatts
en ny bibelkommission, bestående ät professorerna
M. Johansson och W. Rudin i Upsala samt Es. Tegnér i
Lund under ärkebiskopens ordförandeskap. Samtidigt
tillsattes en ny granskningsnämnd, bestående af
biskoparna P. Sjöbring och L. Landgren samt pastor
primarius F. Fehr. Redan följande vår 1885 begärde
prof. Johansson entledigande från uppdraget att vara
ledamot i kommissionen, hvarefter i hans ställe
insattes lektor J. Personne i Stockholm. Samma år
begärde också biskop Landgren entledigande från
ledamotskapet i granskningsnämnden, hvarefter biskop
C. H. Rundgren blef i hans ställe förordnad. 1887
utgaf kommissionen en öfversättning af psaltaren i 2
upplagor, nämligen en med och en annan utan fristående
versled. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
