Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beringskjeld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterbarn 609,000 mk; 4,984 föräldralösa barn
vårdades på stadens bekostnad; 436 barn underhöllos
i tvångsuppfostringsanstalter. I stadens 3 sjukhus
(Friedrichshain, Moabit, am Urban) voro d. 31
Mars 1892 intagna 3,481 och i de öfriga sjukhusen
1,673 pers.; sammanlagda kostnaden under 1892–93
för de sjukes vård och underhåll steg till 3,78
mill. mk. Stadens nattasyl vid Prenzlau-thor mottog
1892–93 335,436 pers., hvarjämte 4,405 familjer
och enskilda pers. (10,653 pers.) der erhöllo vård
en längre tid. Dessutom finnes en mängd anstalter,
som underhållas af franska, katolska och judiska
församlingar samt af privatföreningar, bl. a. en stor
privatasyl för hemlösa och 15 folkkök. Vigtigast
af de privata välgörenhetsföreningarna är »Verein
gegen verarmung und bettelei» (1893: 10,586
medl.). Stadens dårvårdsanstalt i Dalldorf (som plägar
hafva omkr. 1,300 sjuka) är numera otillräcklig; en
annan vid Lichtenberg öppnades 1893 och en anstalt
för epileptiska vid Biesdorf öppnades 1894. B. är
sedan 1887 ett vigtigt »soolbad».
Stadens inkomster för finansåret 1892–93 stego till
84 mill. mk, utgifterna till nära 80 mill, oberäknadt
staterna för stadens verk (gasverk, vattenledning,
kloakledning, kreatursstallar, slagthus, saluhallar
m. m.), hvilka hade en inkomst af 61,4 och en utgift
af 51,2 mill. mk. Stadens skulder utgjorde d. 1 April
1893 266,7 mill. mk, dess tillgångar 539 mill. —
Stadens vapen (sedan 1709) är en klufven sköld, med
preussiska örnen i högra och brandenburgska örnen
i venstra fältet, båda fälten i silfver; nedtill
i en mindre sköld (hvilken äfven föres ensam såsom
B:s lilla vapen) i silfverfält en svart björn under
en murkrona.
B. har efter det Tyska rikets bildande och
starka maktställning varit en medelpunkt för det
storpolitiska lifvet. Der hafva hållits bland andra
internationella sammankomster kongressen 1878
(se Berlinkongressen. Suppl.), konferensen 1880
(se Berlinkonferensen. Suppl.), Kongokonferensen
(se d. o. Suppl.) 1884–85 och den första
arbetareskyddskonferensen (se d. o. Suppl.) 1890.
*Berlin, Nils Johan, erhöll på derom gjord ansökning
1883 afsked från generaldirektörsämbetet och afled
i Stockholm d. 27 Dec. 1891. Jfr nekrolog af Almén
(i »Hygiea», 1892, 1).
Berlinare kallas nu stundom en lätt fyrhjulig vagn,
liknande en landå, men hvars sufllett, försedd med
stora glas, ej kan nedfällas; täckvagn från 18:de
årh. med i S-formiga fjädrar upphängd vagnskorg,
anbragt högt öfver underredet, kallades ock berlinare.
Berliner tageblatt (»Berlins dagblad»), en 1872
uppsatt, i Berlin utkommande tidning, organ
för det tysk-frisinnade partiet och särskildt
för den i judiska kretsar rådande liberalismens
åskådningssätt. Den utgifves 2 gånger dagligen
(söndagen 1 gång) i en upplaga af omkr. 65,000
exemplar. Förläggare är Rud. Mosse, redaktör
Arthur Lewysohn. Tidningen har såsom bilaga
bl. a. skämtbladet »Ulk».
Berlin-generalakten af d. 26 Febr. 1885. Se
Kongo-konferensen. Suppl.
*Berlingske tidende redigerades 1866–73 af
Fr. Knudsen. Under E. Manicus’ redaktion,
alltsedan 1873, och särskildt under den häftiga politiska
striden efter 1880, har tidningen uppgifvit sin
förra tillbakadragna hållning och t. o. m. öppnat
sina spalter för de mest våldsamma angrepp på
vensterpartiet samt de djerfväste lagförtolkningar,
signerade med märket Z. E. Ebg.
Berlin-konferensen, en sommaren 1880 i Berlin
hållen konferens af fullmäktige for stormakterna
för att reglera den turkisk-grekiska gränsen,
sedan förhandlingarna mellan Grekland och Turkiet
rörande Greklands gränsutvidgning ej ledt till något
resultat. De sistnämnda staternas fullmäktige mottogos
ej af konferensen, hvilket gaf Turkiet anledning
förklara, att det ej kunde anse konferensbesluten
bindande för sig. Dock öfverlemnade grekiska ombudet
Brailas en promemoria, i hvilken en ny motiverad
gränslinie var föreslagen. Den af Frankrike föreslagna
gränsen, som gick från mynningen af floden Mavrolongos
till floden Kalamas’ mynning, antogs af fullmäktige,
och d. 1 Juli undertecknades slutakten, sedan man
kommit öfverens om en kollektivnot till de turkiska
och grekiska regeringarna.
Berlin-kongressen, den från d. 13 Juni till d. 13 Juli
1878 i Berlin hållna kongress af representanter för
de sex stormakterna och Turkiet rörande den mellan
Ryssland och Turkiet d. 3 Mars 1878 slutna freden
i S. Stefano. Denna fred hade icke tillfredsställt
England och Österrike. Sistnämnda makt föreslog
derför sammankallandet af en europeisk kongress,
hvartill äfven England förklarade sig beredt,
sedan det förut öfverenskommit med Ryssland
om hufvudtvistepunkterna. Derpå inbjöd furst
Bismarck de makter, som undertecknat fördragen af
1856 och 1871, att sända fullmäktige till Berlin,
der kongressen öppnades i rikskanslerspalatset d. 13
Juni 1878. Fullmäktige voro: för Tyska riket furst
Bismarck, som valdes till ordförande, statsministern
v. Bülow och furst von Hohenlohe-Schillingsfürst,
för Österrike-Ungern grefve Andrássy, grefve Károlyi
och baron Haymerle, för Frankrike Waddington
och grefve de Saint-Vallier, för Storbritannien
lord Beaconsfield, marquis of Salisbury och
lord Odo Russell, för Italien grefve Corti och
grefve de Launay, för Ryssland furst Gortjakov,
grefve Sjuvalov och baron Oubril, för Turkiet
Karatheodori pasja, Muhammed Ali pasja och Sadullah
bej. Dessutom infunno sig för Grekland ministern
Delijannis, för Rumanien ministrarna Bratianu och
Cogalniceanu, för Serbien ministern Ristič, för
Montenegro senatspresidenten Bozo Petrovitj samt
armeniska biskopar och persiska sändebudet Malcom
kan. Representanterna för dessa mindre stater fingo
tillträde till endast de sessioner, som afhandlade
deras lands angelägenheter. Svårast att lösa voro den
bulgariska och den armeniska frågan. Kongressen beslöt
Bulgariens delning i två delar, ett sjelfständigt,
men tributpligtigt furstendöme Bulgarien och en under
sultanens öfverhöghet stående provins Östrumilien,
som skulle förvaltas af en med stormakternas bifall
utnämnd guvernör. Den armeniska frågan reglerades på
det sätt, att Turkiet skulle afträda till Ryssland
städerna Kars, Ardahan och Batum med områden och till
Persien staden Kotur med område samt förpligtade sig
att utan dröjsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
