Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beauxit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är medlem af Nord. oldskrift-selskab i Köpenhamn
och har för detsamma öfversatt ett stort antal
afhandlingar i »Mémoires de la société des
antiquaires du Nord». Han har varit vicepresident
vid flere amerikanistkongresser och i sessionernas
»Comptes rendus», i »Revue de l’histoire des
religions», »Revue des questions historiques»
m. fl. tidskrifter skrifvit afhandlingar om det
förkolumbiska Amerika. Som finnolog har han publicerat
Études sur la race nordaltaique (i »Revue orientale
et américaine», 1863–64) och Magie chez les finnois
(1881–83). Hans hufvudarbete är Histoire légendaire
des Francs et des Bourgondes aux 3:e et 4:e siècles
(1867), hvari han på ett djerft sätt söker finna
den historiska kärnan i sagorna om valsungar och
niflungar. B. har varit medarbetare i »Nouvelle
biographie universelle», för hvilket han skref
åtskilliga biografier, företrädesvis om skandinaver,
och äfven i »La grande encyclopédie» skrifver han
biografier om skandinaver.
Beauxit [båsīt], en stundom förekommande, mindre
riktig form för bauxit (se d. o. Suppl.).
Beaver [bīvörr] och beaverteen [bivörtin], Eng. (af
beaver, bäfver), T. biber, benämnas vissa sorter
tjockt och starkt ruggadt bomullstyg med utseende
af långhårigt kläde, hvilka utgöra imitation
af kalmuck och nyttjas till starka och billiga
vinterkläder. Sådant tyg är lika på bägge sidor;
varpen är fin och starkt tvinnad, men inslaget groft
och löst. Tygsorterna tillverkas hufvudsakligen i
Norwich och Manchester samt i Österrike och Tyskland.
Beaver Falls [bīvör fåls], stad i nord-amerikanska
staten Pennsylvania, vid floden Beaver, 6,5 km. från
dess förening med Ohio. 9,735 innev. (1890). Jern-,
glas- och lergodsindustri.
Beaver-river [bīvör ri’vör]. Se Churchill, flod.
Beavis [bīvis], Richard, engelsk målare, f. 1824
i Exmouth, Devonshire, visade tidiga anlag, men
hans önskan att blifva målare väckte motstånd,
tills han äntligen 1846 lyckades komma till London
och under ledning af Alfred Stevens (d. 1875). Han
gjorde framsteg, men nödvändigheten att hjelpa sig
sjelf tvang honom att från 1850 i 13 år arbeta hos
en dekoratör, under hvilken tid han dock äfven lärde
sig måla i aqvarell och olja. Han började utställa
1862 och med framgång, men först 1865 framträdde han
med ett arbete ur den ämnessfer, inom hvilken han
vunnit rykte, nämligen skildringar af menniskors
och djurs lif vid kusten, med scener från ön Jersey,
i Boulogne och vid Hollands kust, såsom Uppdragande af
en fiskarebåt (1871), Vrak på franska kusten m. fl. Han
gjorde 1875 för helsans skull en resa till Kairo och
Palestina och medförde derifrån flere stora taflor,
såsom Beduinkaravan, Pilgrimer på väg till Mekka
o. a.
Bébé, Fr., litet barn.
Bebeerin [bibirin] l. bibirin. Se Bebeeru-bark. Suppl.
Bebeeru-bark [bibiru-] l. bibirubark, cortex Bebeeru,
engelsmännens »greenhart-bark», farmak. Se
Nectandra. Denna drogs moderväxt heter Nectandra
Rodiae Schomb. (ej N. rodidi). Dess smak är bitter,
härrörande från alkaloiden bebeerin, som uppgifves
vara identisk med buxinet
i buxbom samt med pelosinet i den brasilianska
drogen Radix Pareirae bravae. Bebeerinet, ett
amorft, hvitt, bittert pulver, nästan olösligt
i vatten, ger med syror icke-kristalliserande
salter, af hvilka särskildt det svafvelsyrade
bebeerinet, liksom alkaloiden sjelf, försökts
såsom ersättningsmedel för kinin, hvars
egenskaper det i vissa riktningar besitter,
dock, enligt uppgift, utan synnerlig framgång.
C. G. S.
Bebel (latiniser. Bebelius), Heinrich, tysk humanist,
f. 1472 i ett fattigt bondehem i Würtemberg,
blef 1497 lärare i poesi och vältalighet vid
Tübingens universitet och afled omkr. 1518. Han
stod i vänskapsförhållande till Erasmus och Reuchlin
samt gällde för sin tids lärdaste latinare. Kejsar
Maximilian utnämnde honom 1501 till poeta
laureatus. Såsom lärare och författare invigde
B. de vetgirige i klassicitetens anda och lade an
på stilens renhet, men vardt en nagel i ögat på det
gamlas anhängare genom sina fritänkareåsigter och den
bitande qvicka form, i hvilken han klädde dem. Bland
hans arbeten märkas Ars versificandi samt Facetiae
(1506; med hvassa angrepp på presterskapet och delvis
betänkligt »vågade» berättelser), Triumphus Veneris
(6 böcker på hexameter, 1508; en skarp satir på
tidens sedeförderf) och Proverbia germanica (s. å.;
ny bearbetn. 1879).
*Bebel, F. A., har äfven senare blifvit flere gånger
ådömd fängelsestraff, men har derigenom endast fått
ökadt anseende inom sitt parti, som 1881 valde honom
till ledamot äfven af sachsiska landtdagen. Sedan
1890 är han bosatt i Berlin. Med en ljudlig stämma
förenar han en ovanlig förmåga att uttrycka sig ledigt
och träffande, och hans skrifter och tidningsartiklar
vittna om en ovanlig beläsenhet, Af de förra må nämnas
Der deutsche bauernkrieg mit berücksichtigung
der hauptsächlichsten socialen bewegungen des
mittelalters (1876), Christentum und socialismus
(18:de uppl. 1893), Die frau in der vergangenheit,
gegenwart und zukunft (1883; »Kvinnan i forntiden,
nutiden och framtiden», 1885) och Die sonntagsarbeit
(1888), Die lage der arbeiter in den bäckereien
(1890).
Bécard [bekār]. Fr. Se Lax-slägtet, sp. 928.
Beccafumi, Domenico, egentl. Domenico di Jacopo
di Pace, med tillnamnet Mecarino l. Meccherino,
italiensk målare, född sannolikt 1486 i Siena,
död derstädes 1551, var först påverkad af Perugino,
som 1508–09 vistades i Siena, men begaf sig 1510 till
Rom for att studera Rafael och Michelangelo. Sodomas
allt mera stigande rykte lockade honom emellertid
tillbaka till Siena, der han sedermera lefde. Märkena
af dessa inflytelser spåras i hans verk. I sina
ungdomsarbeten är han ofta förvillande lik Perugino
och hans skola. I sin andra och bästa period står
han Sodoma mycket nära, såsom i en altartafla,
Madonnan uppenbarande sig för flere helgon (i Sienas
akademi), och i hans stort hållna fresker i Oratorio
di S. Bernardino, Marias förmälning och Marias död
(1518). I sina senare lefnadsdagar förföll han till
den romerska skolans falska virtuositet och manierism:
så i takbilder ur gammal-romerska och grekiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
