Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arngrimssönernas fall för denne och hans fosterbroder
Örvar-Odd vid holmgången å Samsö se Hjalmar och
Örvar-Odd. Ad. N–n.
*Arnheim, nederländsk stad, hade 52,582 innev. 1893. I
A. hölls friherre G. H. von Görtz fången Febr.–Juli
1717.
Arnheim, Fritz Heinrich, tysk historiker, född i
Berlin d. 29 Mars 1866, studerade vid Berlins och
Halles universitet och blef 1887 filos. doktor på
sistnämnda ställe. Han har flitigt för sina studier
besökt Sverige. A. har behandlat företrädesvis
ämnen ur Sveriges och Preussens historia under
senare hälften af 1700-talet, såsom i arbetena Die
memoiren der königin von Schweden Ulrike Luise
(1888), Beiträge zur geschichte der nordischen
frage in der 2. hälfte des 18. jahrhunderts (i
»Deutsche zeitschrift für geschichtswissenschaft»,
1889, 1891–92) och Das zerwürfniss Gustafs III von
Schweden mit seiner mutter Luise Ulrike (i förening
med H. Hüffer, 1893) samt i åtskilliga artiklar i
»Forschungen zur Brandenburgischen und Preussischen
geschichte» (1889, 90, 92–94). Dessutom har han
i Sybels »Historische zeitschrift» skrifvit König
Erich XIV von Schweden als politiker (1890) och
derstädes samt på andra håll, t. ex. i »Hist. tidskr.»,
egnat svensk historisk literatur en förtjenstfull
och sympatisk granskning. I den tyska pressen
(»Nationalzeitung») har han med sakkunskap lemnat
redogörelser för Skandinaviens och Finlands
politiska förhållanden. Synnerligen förtrogen
med svenska språket, har han dels uppträdt såsom
författare på detsamma, dels derifrån öfversatt
bl. a. N. Edéns skrift »Kieler-freden och unionen»
(1894), hvilken öfversättning han försett med en
orienterande inledning. 1892 fick A. i uppdrag att
ombesörja utgifningen af den afdelning af »Urkunden
und actenstücke zur geschichte des Kurfürsten
Friedrich Wilhelm von Brandenburg», som handlar om
de svensk-brandenburgska förbindelserna.
Arnhem. Se Arnheim äfven i Suppl.
Arnhems land, fordom benämning på nordöstra delen
af Nord-Australien mellan Carpentariaviken och
Arafurasjön. Nordöstligaste spetsen bildar Kap Arnhem;
på norra kusten skär Arnhemsviken in. Båda bära
namn efter upptäckaren holländaren Arnhem (1623).
*Arnica. Om skadligheten af arnica-tinkturens
användning. Se Tinktur.
*Arnim. 1. J. (H.) G. von A. föddes enligt nyare
forskningar 1583 (ej 1581). Om honom se för öfrigt
G. Irmer: »H. G. von Arnim» (1894). — 8. Harry von
A. dömdes 1876 med anledning af sin skrift »Pro
nihilo» såsom landsförrädare in contumaciam till 5
års tukthus. Död i Nizza d. 19 Maj 1881.
Arnold, Gottfried, tysk kyrkohistoriker, f. 1666
i Annaberg (Sachsen), d, 1714 såsom kyrkoherde i
Perleberg (Preussen), åtnjöt som informator i Dresden
den ryktbare Speners vänskap och rönte afgörande
intryck af dennes pietism. A. var 1697–98 professor
i historia vid Giessens universitet och utnämndes
1702 af Preussens konung till historiograf. Hans
märkligaste arbete, Unpartheyische kirchen- und
ketzer-historie (2 stora dubbelspaltiga foliobd,
1699–1700; flere uppl.),
skrifvet i en period af hans lif, då han var hemfallen
åt en mystisk-separatistisk riktning, är i grunden en
partiskrift, inspirerad af förtrytelse öfver kyrkans
urartning och särskildt den stelnade lutherska
ortodoxiens trostvång, medan det å andra sidan
tager i försvar alla kättare, sekter och mystiker,
hvilka han bedömer efter deras egna skrifter och ej
efter motståndarnas, samt vill häfda, att endast hos
dem kristendomens anda lefvat i sin renhet. Arbetet
är grundadt på vidsträckta källstudier och utgör
trots sin lidelsefulla ensidighet den första tyska
historieframställning, som höjer sig öfver krönikans
ståndpunkt; för den kyrkohistoriska vetenskapen
vardt det epokgörande. Det framkallade en sådan
flod af stridsskrifter, att dessa i arbetets nya
upplaga 1740–42 fylla ett 3:dje foliobd om 1,100
sidor. A. författade sammanlagdt ett femtiotal
arbeten, bland hvilka uppbyggelseskrifter och vackra,
trosvarma psalmer (utg. af A. Knapp, 1845), som
ännu sjungas.
*Arnold, Matthew, dog d. 15 April 1888 i
Liverpool. Bland hans utgifna arbeten må ytterligare
nämnas Culture and anarchy (1870; 4:de uppl. 1889),
Last essays on church and religion (1877) och Irish
essays and others. (1882). A. lösgjorde sig efter hand
från den statskyrkliga ortodoxien och omfattade allt
radikalare åsigter. Af hans dikter utgafs 5:te uppl.
1890. A. kallades till hedersdoktor i Edinburgh 1869,
i Oxford 1870 och i Cambridge 1883. Sin professur i
Oxford innehade han 1857–67.
Arnold, Christian Friedrich, tysk arkitekt, f. 1823 i
Drebach, Sachsen, studerade i Dresden under Sempers
ledning och utbildade sig, sedan han fått pris och
resestipendium, vidare 1850–52 på resor i Italien,
Frankrike och Belgien samt var 1861–85 professor i
byggnadskonst vid akademien i Dresden. Utom flere
landskyrkor i Sachsen byggde han Villa Souchay
vid Elbe (1858–60), Kreuzschule och ett gymnasium i
Dresden samt ombyggde 1865–69 Sofiakyrkan i samma stad
i gotisk stil. A. utgaf ett praktverk öfver hertigliga
palatset i Urbino (1856–57). Död i Dresden 1890.
Arnold, Karl Johann, tysk målare, f. 1829 i Berlin,
studerade vid akademien i Kassel, begaf sig sedan
till Antwerpen och slutligen tillbaka till Berlin,
der han blef Menzels lärjunge, men vände sig till en
ämneskrets, som för mästaren var främmande, nämligen
djurmåleriet. Han framställer hälst hundars och andra
husdjurs glada och sorgliga öden, framställda med
en något tung färg. För öfrigt har han äfven målat
scener ur samtidens lif, såsom Kejsar Vilhelm I på
promenad, Afskedsbankett för Berlinkongressen
i Hvita salen, som vunnit erkännande för god ock
naturlig uppfattning.
Arnold [ārnöld]. 1. Sir Edwin A., engelsk skald och
orientalist, f. 1832, gjorde sig tidigt bemärkt
för poetisk förmåga, erhöll filos. grad i Oxford
1854 och var derefter till 1861 föreståndare för
sanskritkollegiet i Puna, Indien, samt gjorde der
regeringen goda tjenster under och efter det stora
upproret. Derefter ingick A. i redaktionen af den
ryssfientliga London-tidningen »Daily Telegraph». Det
var på hans initiativ samt efter hans anordningar
som denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
