Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anukis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apalacherna älskade jagt och krig; de voro i
allmänhet resliga och välväxta, med regelbundna
drag. Creekspråket har behandlats af H. F. Buckner
(Marion, Ala. 1860) samt af Brinton i »Contributions
to a grammar of the Muskokee» (Filad. 1870).
Apatin, köping i ungerska komitatet Bács-Bodrog,
vid Donau. 12,818 innev. (1890), de fleste tyskar.
*Apatit. Halten af fosforsyra uppgår i den apatit, som
innehåller fluorkalcium, till 42,26 proc. och i den,
som håller klorkalcium, till 40,92 proc. Apatiten
förekommer antingen kristalliserad i vanligen
prismatiska kristaller af ljusgrön, ljusblå eller
violett, ljusröd eller grå, stundom äfven hvit färg,
eller ock i korn, insprängda i någon bergart eller
samlade i större partier. Den repas lätt med en
knif och fräser ej vid begjutning med en syra;
somliga varieteter lysa med ett fosforescerande
ljus, då de upphettas. Apatiten anträffas i gneis,
glimmerskiffer, kalksten, gabbrobergarter och
i somliga jernmalmer. Den har en mycket stor
teknisk betydelse, dels såsom råämne för beredning
af artificiella gödningsämnen (superfosfat),
dels inom metallurgien. Alla jernmalmer, i hvilka
apatit förekommer, ansågos förr såsom dåliga, enär
fosforhalten meddelade det af dessa malmer framställda
jernet oarten kallbräcka (se d. o.). Sedan
emellertid de basiska jernberedningsprocesserna
numera utvecklats, äro malmer med en fosforhalt af
1,6–2,5 proc., ja större proc. fosfor eftersökta;
vid jernberedning af sådana malmer efter den basiska
bessemermetoden erhålles såsom biprodukt den såsom
gödningsämne eftersökta s. k. thomasslaggen. Malmer
med en fosforhalt af några tiondedels proc. fosfor
äro ännu ej väl ansedda.
I Norge har vid Arendal, Snarum och Kragerö
apatit länge utgjort föremål för en mycket lönande
grufdrift. I Sverige anträffas apatit vid, bland andra
ställen, Grängesberget, i Kopparbergs och Örebro
län, samt vid Gellivare och trakten deromkring, i
Norrbottens län. Apatitförekomsten i Norrbotten har
på senare tid låtit mycket tala om sig. Mycket länge
har det varit kändt, att detta mineral förekommer
tillsammans med och insprängdt i jernmalmen å
Gellivare. Genom de undersökningar, som 1875 utfördes
genom »Sveriges geologiska undersökning» öfver sagda
jernmalms förekomster, erhöllos vigtiga upplysningar
äfven om apatiten. Och när sedermera bergsingeniören
H. von Post anträffade apatit å berget Dundret vid
Gellivara, samt dervarande bergart efter undersökning
af Brögger befanns vara jämförlig med den bergart,
hvari de värdefulla norska apatitfyndigheterna
förekomma, började man fästa stor uppmärksamhet
vid mineralets förekomst inom Norrbotten. En
framstående bergsman ansåg, att Gellivare malmberg
kunde få större värde genom apatiten än genom
jernmalmen. Regeringens och riksdagens uppmärksamhet
fästes härpå och, då kronan är egare af den mark,
der apatit anträffats, blefvo på kronans bekostnad
af en särskild kommission vidlyftiga undersökningar
rörande apatiten utförda åren 1889–92. Tillvaron af
några i och för sig brytvärda tillgångar af apatit
konstaterades emellertid icke, men väl kom man till
insigt om att i jernmalmen å Gellivare fanns,
inom vissa lager, apatit i stor mängd insprängd,
som dock måste tillgodogöras tillsammans med
malmen. Kommissionen egnade ej så mycket arbete
åt förekomsten å Dundret, men von Post har på
efterforskningarna efter apatit såväl å Dundret som
å bergen Luspavara och Siäkevare nedlagt betydande
arbete och kostnad. Han har fått af riksdagen och
regeringen beviljadt medgifvande att å dessa berg
anställa undersökningar och i händelse af framgång mot
viss afgäld tillgodogöra sig apatiten. Några positiva
resultat hafva emellertid ej häller af honom ännu
vunnits. I afseende å Gellivare malmberg har apatiten
i malmen en viss betydelse, då den apatitrikaste
malmen numera kan med fördel säljas till jernverk,
der den basiska metoden användes, hvadan således äfven
de förut såsom svårsålda ansedda Gellivare-malmerna
nu vunnit efterfrågan och användning. Th. N–m.
Apatjerna. Se Apacherna. Suppl.
*Apel, bot. Se vidare Pyrus och Äpple.
Apella, folkförsamlingen i Sparta (se d. o., sp. 195).
Apensten. Se Opensten.
Apepsi (Grek. apepsia, af nekande a och pepsis,
matsmältning), störing i matsmältningen; frånvaro af
pepsin i magsaften. Jfr Dyspepsi.
Aperçu [-sȳ], Fr., hastig öfverblick; kortfattad
framställning af hufvudinnehållet.
Apex, Lat., spets; de fornromerske presternas
spetsiga mössa; spetsen på en kägla. — 1. Herald. Se
Hjelmprydnad. — 2. Astron., den punkt af
himmelssferen, der tangenten till jordens bana
kring solen träffar himmelssferen. Utdragen åt
andra hållet träffar samma tangent den s. k.
anti-apex. Detta begrepp är infördt af Sciaparelli
och spelar en rol i hans teori för stjernfallen
(se d. o.).
2. K. B.
Aphanizomenon Morren., bot., algslägte inom
nat. fam. Nostocaceae. Särskildt den hithörande
arten A. flos aquae Ktz (jämte arter tillhörande
slägtena Anabaena Bory och Clathrocystis Henfrey)
är orsaken till det fenomen, som benämnes »vattnets
blomning» (se d. o.). Växten består af ett antal
till en tunn tråd (0,003–0,005 mm. tjock) förenade
celler. Dylika trådar äro oftast i stort antal
hopfiltade, understundom t. o. m. till sådan mängd,
att det ser ut, som om hela vattenytan vore täckt
af ett tjockt slemlager. Vatten, i hvilket denna
växt rikligen förekommer, är tydligtvis odugligt
till dricksvatten och lär t. o. m. kunna förorsaka
att fisk, som uppträder i detsamma, massvis dör.
G. A.
Aphidiphaga, zool., bladlössätare. Se d. o. och
Nyckelpiga.
Aphodius, zool. Se Dyngbillar.
Aphomia sociella, zool., humlemalen. Se Vaxmal.
Aphrodisiaca. Se Afrodisiaka. Suppl.
Aphronitrum, Lat. Se Mursalt.
Aphrophora spumaria, zool. Se Stritar 4.
Aphthae (Grek. afthai, elakartadt utslag i
munnen). 1. Med. Se Munsjukdomar. — 2.
Veterin. (Aphthae epizooticae). Se Mul- och klöfsjuka.
Api, en af Nya Hebriderna, 507 qvkm., 7–8 tusen innev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
