Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afsöndring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Förvaltn. Afvittringsförrättningarna äro afslutade
i Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands
och Jämtlands län samt återstå i Vesterbottens
län ofvan odlingsgränsen och i Norbottens läns
lappmarker. Genom k. br. d. 13 Dec. 1867 bestämdes,
att ofvan odlingsgränsen — som utstakas i sammanhang
med afvittringen och fastställes af K. M:t i
hvarje särskildt fall — finge inga nya hemman
utläggas, men till de hemman, som före nämnda tid
anlagts ofvan odlingsgränsen i Vesterbottens län,
får enl. k. br. d. 18 Nov. 1892 kronomark genom
afvittring tillläggas.
*Afvägning kallas äfven nivellering.
*6. Afzelius, F. G., afgick från sin
adjunktsbefattning vid 1893 års slut.
8. Afzelius, Johan Fredrik Ivar, justitieråd,
universitetslärare, juridisk författare, son af A. 6,
föddes i Upsala d. 15 Okt. 1848, blef 1867 student
derstädes och aflade 1873 juris kandidatexamen. Under
åren 1874–75 vistades han för juridiska studier vid
Leipzigs och Göttingens universitet. 1877 kallades han
till docent i svensk allmän lagfarenhet och romersk
rätt vid Upsala universitet. Samma år aflade han
juris licentiatexamen och promoverades till juris
doktor. Efter att hafva bestridt domareförordnanden
utnämndes han till vice häradshöfding 1878 och
utnämndes 1879 till e. o. professor i processrätt.
1880 förordnades han att biträda Nya lagberedningen
vid dess behandling af förslaget till ny
rättegångsordning, och 1882 blef han ledamot af
Sjölagskomitén. I dennas arbeten inlade A. stor kraft
och har särskildt förtjensten af det sätt, hvarpå
den 1891 antagna sjölagen blifvit redigerad. 1886
utnämndes han till revisionssekreterare och
ingick 1887 såsom ledamot af Nya lagberedningen
och Förstärkta lagberedningen. Sedan 1891 är
han ledamot af konungens högsta domstol. Utom
uppsatser i Naumanns »Tidskrift för lagstiftning»
etc., Holms »Nytt jur. arkiv» och »Centralblatt
für rechtswissenschaft» har han författat Om
cession af fordringar enligt svensk rätt (1877),
Om parts ed såsom processuelt institut (1879),
Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål
(1882; ny uppl. 1886) samt utgifvit »Sjölagen jämte
viktigare författningar rörande sjöfarten» (2 bd,
1891–92) och »Sjölagen med förklaringar» (1891).
*Aga, jur. Kroppslig aga må, enl. Sjölagen af d. 12
Juni 1891, befälhafvare ej tilldela någon.
Agada, detsamma som Hagada (se d. o.).
Agag, titel på amalekiternas (se d. o.) konung.
Agam (af Grek. nekande a och gamos, gifte),
bot., kallas en sådan växt, hos hvilken ingen
fortplantning på könlig väg finnes. Detta är fallet
hos en del mycket lågt stående växter, såsom de
blågröna algerna och bakterierna. Äfven några andra
växter, såsom en del högre svampar (ascomyceter och
basidiomyceter), äro agama. Hos dem har förmågan till
sexuel fortplantning helt säkert en gång funnits,
men under en regressiv metamorfos nästan helt och
hållet eller alldeles fullständigt gått förlorad.
G. A.
Agamidae, zool., familj inom ordn. Sauria (ödlor)
och kl. Reptilia. Det mest utmärkande kännetecknet
för de till denna familj hörande ödlorna är att tänderna
äro akrodonta. Oftast kan man skilja på fram-, hörn- och
kindtänder; de sistnämnda äro mer eller mindre sammantryckta
från sida till sida, Gomtänder saknas. Tungan är tjock och
fastvuxen (åtminstone till större delen). Hufvudet
är nedtryckt och saknar hudförbeningar, hvilka äro
vanliga hos andra ödlor. Extremiteterna äro alltid
väl utvecklade inom denna grupp. De stora körtlar,
som finnas å lårets insida hos flertalet andra ödlor,
saknas vanligen hos A. Kroppsformen står i påtagligt
förhållande till lefnadssättet: de på marken lefvande
arterna hafva kroppen nedtryckt, platt, de i träd
lefvande hoptryckt. Liksom flertalet ödlor äro ock de
flesta agamider insektätare; dock lifnära sig några
hithörande former (Uromastix, Liolepis, Lophura) af
gräs och frukter; några Agama-arter föra en blandad
diet. Agamiderna äro kosmopoliter; de saknas blott
i norra och mellersta Europa, på Madagaskar och Nya
Zeeland. De mest bekanta hithörande slägtena äro:
Draco, Lophura, Chlamydos, Calotes (se Kaloten),
Agama, Uromastix och Moloch (se Moloken).
L–e.
Aga Muhammed, persisk herskare. Se Persien, sp. 1100.
Agan, zool. Se Paddslägtet.
*Agaña ligger på vestra kusten af ön Guajan.
Aganippiska brunnssällskapet, en glad literär
förening, som stiftades i Stockholm på senhösten
1839 af humoristen-skalden K. F. Dahlgren och
fortlefde i närmare ett års tid. Man samlades
en gång hvar annan vecka i Dahlgrens gästfria
hem till sammankomst, hvarvid den mytologiska,
skaldegåfva förlänande källan Aganippe (se d. o),
efter hvilken sällskapet uppkallats, representerades
af tékannan och punschbålen, medan dock värdens
flödande skämtsamhet utgjorde det mest lifvande
elementet. »Brunnsintendent» var Dahlgren sjelf.
Bland medlemmarna funnos K. J. L. Almquist,
A. I. Arwidsson, A. Blanche, J. G. Carlén, fru Emilie
Flygare (inom kort fru Carlén), O. Fryxell, Emilie
Holmberg, G. Ingelman, J. A. Kiellman-Göranson,
G. H. Mellin, K. F. Ridderstad, J. V. Snellman,
O. P. Sturzen-Becker m. fl. Vid sammankomsterna
förekommo uppläsning och kritik af inlemnade literära
alster samt till omvexling sång och musik, tal,
konversation och redigering af en satirisk tidning,
»Den helikonska vattenskopan», af hvilken endast fyra
handskrifna nummer blefvo färdiga.
*d’Agar, Jacob (ej Jacques), föddes 1642 och dog 1715
i Köpenhamn.
Agar, konstnärsnamn för den franska skådespelerskan
Florence Léonide Charvin, som föddes 1836, fick
en god uppfostran och gaf musiklektioner i Paris,
tills hon 1858 började uppträda som kafésångerska
der. Hennes djupa röstklang och majestätiska skönhet
väckte uppmärksamhet, och hon följde kännares råd att
öfvergå till teatern och egna sig åt m:lle Rachels
tragiska rollfack. Till yttermera visso antog hon
likaledes ett bibliskt namn (Hagar, Fr. Agar). De
första åren af 1860-talet spelade hon med framgång
Phèdre, Médée m. fl. klassiska och äfven moderna
roller på Odéon-teatern samt uppträdde en tid på
Porte-Saint-Martin-teatern och Théâtre français. Då
hon ej gjorde lycka der, återgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
