Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Ras Daschan, 4,620 m., Buahit, 4,510 m.). Mot
s. fortsättes det abessinska höglandet i berglandet
Kaffa, med en medelhöjd af 2–3 tusen m. De sparsamma
undersökningarna omedelbart s. om Kaffa synas
konstatera att utlöpare derifrån sträcka sig
till trakten af Rudolfsjön och sammanhänga med
bergen kring de stora sjöarna. Äfven mot ö., vid
Somal-halföns nordrand, fortsätter höglandet i en
tämligen betydlig höjd bort mot Kap Guardafui. Norr
om det abessinska höglandet längs Röda hafvets kust
sträcker sig ända mot deltat ett af djupa klyftor och
torra flodbäddar genomskuret randberg, hvars högsta
topp är Dj. Soturba (2,100 m.) under 22° n. br.
Geognostiska förhållanden. Sjelfva
grundstommen af A. utgöres af de till urformationen
hörande kristalliniskt skiffriga bergarterna
gneis, glimmerskiffer, hornblendeskiffer
o. dyl. Öfver urformationen ligga på många ställen
aflagringar af paleozoiska bergarter (devoniska
l. siluriska): skiffer, qvartsit, kalksten, sandsten
i södra Marokko, Sahara, Senegambien, Nil-landen. I
Syd-Afrika kunna de massvis uppträdande sandstenarna
icke säkert infogas i ofvannämnda system. Man kallar
dem endast »kapformationen». Öfver densamma lagrar
sig karrooformationen, likaledes af okänd ålder,
måhända tillhörande trias. Den är mycket utbredd och
betäcker en stor del af Central-Afrika, nästan hela
Kongobäckenet, mellersta Syd-Afrika och stora sträckor
af Öst-Afrika. Den är näst urberget den mest utbredda
formationen i A. och uppträder nästan blott i form af
grå och röda sandstenar. Dessa äro mest horisontalt
lagrade och betinga derigenom slättens form i hela
mellersta och södra A. En mängd eruptiv, diabas,
melafyr genombryta den i s. och bilda i Kaplandet
till följd af sin större hårdhet de högre topparna.
Juraformationen är företrädd endast i Atlas och
Abessinien, kritformationen i östra Sahara och
på enstaka ställen vid kusterna. Tertiärsystemet
är sällsynt (i Atlas, i nedre Egypten och vid
kusterna), alluvium träffas vid flodmynningarna
och vid mellersta Kongo och mellersta Kilen. Mycket
utbredd är laterit, en tegelröd, porös jordart,
en förvittringsprodukt af gneis och äldre
skiffrar. Guldförande sand finnes särskildt i
Senegambien, vid Niger och på Guineakusten samt i
Kaffa. Den vulkaniska verksamheten är inskränkt till
delar af Guineakusten, särskildt Kamerunområdet,
och till östra delen af landet. Öfver Abessinien
är utbredt ett väldigt täcke af eruptiv (basalt),
verksamma vulkaner och varma källor finnas ännu
vid dess östra rand; äfven Öst-Afrika har många
slocknade vulkaner mellan Victoria Njansa och kusten;
den största af dem är Kilima Ndsjaro (6,130 m.). — På
nyttiga och värdefulla mineral är norra och centrala
A. mycket fattigt. Utom jernmalmer, som bearbetas af
njamnjam, fan, balunda o. a., äfvensom kopparmalm
i Katanga är salt den vigtigaste produkten, ehuru
långt ifrån allmän. Vid Ambriz på vestkusten n. om
Loanda finnes kopparmalm; distriktet Cazengo i Angola
eger rika jernmalmslager, som infödingar bearbeta på
portugisiska regeringens bekostnad. I Stora Namalandet
har anträffats tenn, bly, jern och koppar samt guld,
men hittills ej i brytningsvärda mängder; deremot
äro koppargrufvorna i Lilla Namalandet
i Kapkolonien utomordentligt rika. Jern vinnes
nästan öfverallt och nästan alla stammar förstå
att bearbeta det. Vid nedre Sambesi intog guldet
förr främsta platsen bland mineralen; dock har
guldutförseln från trakten af Tete betydligt minskats;
men i det sydligare Masjonalandet och Matabeles
rike har Mauch 1871 uppvisat tillvaron af stora
guldförekomster, hvilka det engelska sydafrikanska
sällskapet 1890 skyndat att i storartad skala
bearbeta. Det egentliga guldlandet, jämförligt med
Kalifornien, är dock Transvaal. I Kapkolonien vid
Kimberley fann man 1867 de första diamanterna, och
sedan hafva dervarande diamantgrufvor hört till de
rikaste på jorden. Dessutom hyser Transvaal jern-
och kopparmalmer och Natal betydande stenkolslager.
Sjöar och floder i A. äro mycket ojämnt fördelade. Den
n. om eqvatorn belägna delen har endast få insjöar
att uppvisa, nämligen utom schotten i Atlaslanden och
Fajjum i Egypten den grunda, till stor del träsklika
Tsadsjön i Sudan, hvilken upptager Sjari och Komaduga
(Waube) och saknar aflopp, men likväl har sött vatten;
den mycket mindre Fitrisjön, i hvilken Batha mynnar
ut; s. om Tsad det af Vogel upptäckta mellan Sjari
och Binuë belägna Tuburiträsket, som under regntiden
sväller ut till sjö; Tsana l. Tana i Abessinien på
1,755 m. höjd, genomfluten af Abai l. Blå Nilen; Assal
l. Abhebaddsjön v. om Tadsjuraviken och Alalebadsjön
nära Röda hafvet i en vulkanisk omgifning. Söder
om Kaffa ligga Rudolfsjön och Stefaniesjön,
båda utan aflopp. Nilkällorna äro Victoriasjön,
Albert Edvardsjön och Albertsjön. Till Kongos
system höra Tanganjika, Bangveolo, Moero, Upemba,
Kissale, Landsji, Leopold II:s sjö och Mantumbasjön
m. fl. Njassasjön sänder Sjire till Sambesi. Nära
dess sydände ligger Sjirvasjön. I Syd-Afrika är
Ngamisjön (930 m. höjd) den enda nämnvärda återstoden
af ett större vattenbäcken. Utom denna och några
saltsjöar har Syd-A. ytterst få och högst obetydliga,
stillastående vatten.
Till följd af regnets fördelning upprinna nästan
alla större floder i bältet mellan 15° n. och 15°
s. br., såsom Senegal, Gambia, Niger, Kongo, Kuanza,
Kunene, Sambesi, Nilen m. fl. mindre. Utanför detta
bälte gifva endast de högre och derför nederbörden
befordrande bergen, såsom Drakbergen i s. ö. och
Atlasbergen i n. v., upphof till ansenligare
vattendrag. Gemensamt för många af A:s större floder
är att deras mellersta lopp är segelbart och deras
nedre afbrutet af katarakter, der de måste genombryta
platålandets randberg. Denna egenskap försvårar i hög
grad inträngandet i kontinenten; dock hindrar den ej
fullständigt samfärdseln, emedan floderna å ena sidan
i sitt nedersta lopp bilda naturliga utfartsvägar, å
andra sidan genom de farbara sträckorna mellan fallen
underlätta samfärdseln i det inre af kontinenten. —
De mellan tropikerna upprinnande floderna svälla
starkt på bestämda tider, motsvarande regnperioderna,
en företeelse, för hvilken Nilen varit bekant sedan
forntiden. Många af de afrikanska flodbäddarna
hafva intet vatten under den torra årstiden eller
fyllas endast tillfälligt genom häftiga regn. Dylika
regnbäddar träffar man icke endast i Sahara, Kalahari
och öfriga torra landsdelar, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
