Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galitsin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den i form af bref till kardinal Orsini redigerade
Discorso sul flusso e reflusso del mare. Utgången
af processen innebar en maning för G. att hålla
sig stilla någon tid. Snart ansåg han sig dock
skyldig att bryta tystnaden för att bemöta en af
jesuiten Grassi utgifven skrift om kometerna, i
hvilken Galileis åsigter skarpt kritiserades, och han
författade nu Il saggiatore (1623), ett mästerstycke
i polemik, om också några mindre riktiga uppgifter
der förekomma. Emellertid hade G:s forne gynnare
kardinal Maffeo Barberini uppstigit på påfvestolen
under namn af Urban VIII; och i förhoppning att
det gamla beslutet mot Copernicus’ lära ej vidare
skulle tillämpas, fullbordade och utgaf G. nu den
sedan längre tid tillbaka påbörjade Dialogo intorno
ai due massimi sistemi del mondo (1632), närmast
riktad mot en skrift af Francesco Ingoli. Den
för G. så skickelsedigra följden häraf är redan
ofvan omnämnd; men ännu under sin förvisning egnade
han sig flitigt åt vetenskapliga forskningar. Så
förbättrade han metoden för longitudbestämning
medelst iakttagelser af Jupiter-månarnas förmörkelser
och fullbordade det redan i Padua började arbetet
Dialoghi delle scienze nuove (utgifvet 1638). Äfven
sedan han blifvit fullständigt blind, fortsatte han
sina undersökningar, och från denna tid härröra hans
afhandlingar om månljuset, om månens libration (af
G. kallad »titubazione») och om pendelns användning
såsom drifkraft vid urverk.
Både genom sin personlighet och sitt stora
vetenskapliga anseende drog G. till sig ett
stort antal lärjungar, bland hvilka må särskildt
anföras Castelli, Torricelli, Viviani, Guiducci,
Cavalieri och Renieri. Äfven från aflägsna land
infunno sig många för att åhöra hans föreläsningar;
bland dessa nämnes också en svensk prins Gustaf
(antagligen Gustaf Vasas dotterson prins Gustaf
af Sachsen-Engern-Westfalen), hvilken sedermera
i vederbörligen utbroderade legender blifvit
identifierad med Gustaf II Adolf (jfr G. Eneström:
»La leggenda sulla dimora del re svedese Gustavo
Adolfo II in Padova» i »Atti e memorie dell’
Accademia delle scienze di Padova», II, 1885–86). —
Under de sista åren af sin lefnad hade G. för afsigt
att utgifva en samling af sina många arbeten, men
inqvisitionstribunalet i Rom lade hinder i vägen
derför. Först 1655–56 utkom i Bologna en sådan
(ny uppl. Florens 1718), der dock den förbjudna
dialogen saknades; denna inrycktes för första gången
i den nya upplagan af 1744. Senare upplagor af G:s
samlade arbeten utgåfvos i Milano 1808–11 och 1832,
båda mycket ofullständiga, samt i Florens 1842–56
i 16 band af E. Albèri. Sedan 1890 utgifves under
redaktion af A. Favaro och på italienska statens
bekostnad en »Edizione nazionale», af hvilken hittills
(Juli 1894) fyra band utkommit. — Biografier öfver
G. hafva blifvit utgifna i hundratal, men endast några
få grunda sig på sjelfständiga undersökningar. Af
stort intresse äro de på personlig bekantskap grundade
lefnadsteckningarna af Viviani (utgifven först 1717)
och Gherardini (utgifven först 1780) samt
Nellis »Vita e commercio letterario di Galileo
Galilei» (1793) äfvensom Frisis »Elogio di Galileo»
(1778). Bland nyare arbeten förtjenar anföras
Martins »Galilée, les droits de la science et la
méthode des sciences physiques» (1868). Bland de
många monografierna må nämnas »Galileo Galilei e lo
studio di Padova» af A. Favaro (1883) och »Urbano
VIII e Galileo Galilei» af Pieralisi (1875). Sjelfva
processen mot G. har blifvit utförligt behandlad af
Berti (»Il processo originale di Galileo Galilei»,
1878), L’Épinois (»Les pièces du procès de Galilée»,
1877), Reusch (»Der Process Galilei’s und die
Jesuiten», 1879) och Gebler (»Galileo Galilei und die
römische Curie», 1876). A. Favaro.
Galitsin. 4. Dmitrij Vladimirovitj, dog 1844 i Paris.
Gallon. Rad 7 står 1/16 qvarter bör vara 1/64 quarter.
Gamla Upsala. Sp. 863, r. 29–30 uppifr. står Jarlinus
bör vara Jarlerius.
Gandamak. Rad 3 står 1878 bör vara 1879.
Garibaldi. Sp. 892, r. 19–20 nedifr. Gaëta
kapitulerade först i Febr. 1861.
Gastromalasi. Bör vara Gastromalaci.
Gazette de France. Rad 7 står Pancoucke läs
Parickoucke.
Geefs. Joseph G. (sp. 966) föddes 1808 och dog 1865.
Geistinger, Marie. Födelseåret bör vara 1836.
Gerhardt, Paul. Sp, 1095, r. 7 uppifr. står Lybeck
bör vara Lübben.
Germaner. Sp. 1100, r. 1 nedifr. står död 17
e. Kr. bör vara förjagad 19 e. Kr.
Get-apel. Rad 1 läs cathartica.
Gide-elfven går från Lappland in i Ångermanland (ej
Vesterbotten) och mynnar inom detta landskap ut i
Bottniska viken.
Giers, N. von. Rad 6 står Rigas läs Karvas.
Giftstadga. Sp. 1174, r. 1 nedifr. står förändringar
bör vara förordningar.
Gikt. Sp. 1181, r. 1 nedifr. står svartnar bör vara
svullnar.
Gil Vicente dog 1557.
Gioberti, V. Sp. 1201, r. 9 uppifr. läs Lamennais.
1. Gjörwell. Rad 12 från art:s slut står 1773 bör
vara 1774.
Glinka. Rad 4 nedifr. står Scrov läs Serov.
Globicephalus bör vara Globiocephalus.
Gottman, L. Sp. 1405, r. 5 bör lyda: Simeons lofsång
(1736), i Katarina kyrka . . .
Graham, G. Rostpendeln uppfanns ej af G., utan af
J. Harrison (jfr Kompensationspendel).
Greenwich. Rad 5 nedifr. står 10’ bör vara 20’.
Grefve. Sp. 1490, r. 11 uppifr. står Maj bör vara Aug.
Grekiska literaturen. Sp. 1512, r. 22 uppifr. står
408 bör vara 424; r. 23 nedifr. står 472 bör vara 471.
Grekland. Sp. 1523, r. 7–6 nedifr. rättas sålunda:
Pagaseiska viken (nu Volo-viken), på östkusten,
Maliska viken (nu Lamia l. Zituni-viken). — Sp. 1548,
r. 1 uppifr. står Miapulis bör vara Miaulis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
