Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örnfelt, Jonas Fredrik - Örnhiälm, Klas (Claudius Arrhenius-Örnhiälm) - Örnpapegojor, Dasyptilus, zool. - Örnrockor, Mlyiobatidæ, zool., en fiskfamilj bland rockorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyckligt och väl konvojerade han äfven en
transportflotta från Trieste uppför Po med Mantua
och Cremona som mål. Hemkommen 1704, blef han
öfverlöjtnant, men gjorde s. å. kaptenstjenst på
Anckarstiernas eskader i Nyenska farvattnen samt
deltog i anfallet på Retusaari. 1705–08 kryssade han
som befälhafvare på ett holländskt 50 kanonskepp
i Medelhafvet under flere strider med kapare och
kryssare. Hetast var hans strid med »amiralen af
Algier, som förde 2 50-kanonskepp», en kamp, som
räckte från kl. 1 middagen till mörkrets inbrott,
då de algeriska skeppen, illa tilltygade, nödgades
söka skydd i närmaste hamn. Efter krigets utbrott
med Danmark 1709 befalldes Ö. hem och deltog de
tre närmast följande åren såsom kapten i alla den
svenska hufvudflottans expeditioner och vigtigare
strider. 1712 utnämndes han till schoutbynacht,
fick 1716 befälet öfver Stockholmseskadern och
vardt s. å. vice amiral med bibehållande af nämnda
befäl. 1719 blef han amiral och friherre. 1732
utnämndes han till landshöfding i Nyköpings län. Han
dog i Nyköping d. 23 Sept. 1733 och ligger begrafven
i Toresunds kyrka. A. H–ld.
Örnhiälm, Klas (Claudius
Arrhenius-Örnhiälm), kyrkohistoriker, född i Linköping
d. 22 Dec. 1627, var son af handelsmannen i nämnda
stad Arvid Kapfelman, af tyskt ursprung, och tog
sig, liksom de fleste af hans bröder (bland dem
psalmdiktaren Jakob Arrhenius), namnet Arrhenius
(af Grek. arrhen, öfvers. af slutstafvelsen i
fädernenamnet). Han blef 1650 student i Upsala och
studerade der teologi, österländska språk och historia
med mycken ifver. En lång tid »konditionerade» han,
bl. a. såsom lärare för Gabriel Oxenstiernas son
Gabriel, och gjorde med denne en treårig utländsk
resa (1664–67), under hvilken han i Heidelberg
1665 afskref Hugo Grotius’ bref till Camerarius
(afskriften förvaras nu i Upsala bibliotek). Efter
hemkomsten anställdes han, då fyratio år gammal,
såsom docent vid Upsala universitet, men utnämndes
redan året derpå, 1668, till professor i historia
derstädes. Arrhenius blef derjämte 1669 assessor i
Antiqvitetskollegiet och 1679 rikshistoriograf. 1684
upphöjdes han i adligt stånd med namnet Ö. Han tog
1687 afsked från sin professur, då han nämndes till
universitetsbibliotekarie. 1689 blef han censor
librorum. Död i Stockholm d. 19 Maj 1695. Hans
historiska föreläsningar, som rörde sig än om tiden
före syndafloden, än om de förnämsta riken, som
derefter uppstodo, än om Roms, än om fäderneslandets
häfder, voro mycket besökta, emedan hans framställning
utmärkte sig ej endast för omfattande forskning,
utan äfven för glänsande form. Hans tryckta arbeten
utgöras, utom af ett 50-tal akademiska disputationer
m. m., af Historia sveonum gothorumq’ eccleslastica
(4 »böcker», 1689), som omfattar tiden till konung
Sverker Karlsson, Vita illustris herois Ponti De
la Gardie (Leipzig, 1690) samt början af texten
till »Sueciae-verket» (se d. o.). I handskrift
efterlemnade han storartade bevis på sitt forskare-
och samlarenit, bl. a. ett »bullarium» (samling af
påfvebullor rör. Sverige, nu
förvarad i Vitt. hist. o. ant. akad:s arkiv),
som varit bl. a. von Celse och Reuterdahl till
utomordentlig hjelp vid deras arbeten. I förening med
S. Leijonmarck, A. Engberg och J. Peringer utarbetade
han 1691 på kungl. befallning »Relation, med bijlagde
Documenter, om Biskops-, Canonie-, Prebende- samt
Kyrckie- och Klostergods, och deras Reduction,
med hwad dherwijd hänger, ifrån begynnelsen af
Glorwyrdigst i Åminnelse K. Gustaff den Förstes,
in till Dråtning Christinae Regements Tijd»,
hvartill Ö. fogade en inledning om de andliga
godsen under tiden före Gustaf I (allt tryckt i
»Handl. rör. Skand:s hist.», 21:sta och 22:dra del.,
1836–37). Ö. utgaf 1677 Rimberts »Vita Anscharii»
(efter Lambecius’ text) jämte en gammal från Nådendals
arkiv härstammande svensk öfvers. samt Corbei-munken
Gualdos latinska versifierade parafras af Rimberts
verk.
Örnpapegojor, Dasyptilus, zool., ett slägte,
som tillhör familjen papegojor och ordningen
klätterfoglar inom foglarnas klass. Till det
yttre likna de något örnfoglarna och hafva mycket
förlängd, sammantryckt näbb. Hufvudet och halsens
öfversta del äro nakna. Vingarna äro trubbiga,
stjerten stor och rundad. D. Pequetii, som har
glänsande svarta fjädrar, lefver på Nya Guinea.
L–e.
Örnrockor, Myliobatidae, zool., en fiskfamilj bland
rockorna (se d. o.), skild från spjutrockorna och de
egentliga rockorna bl. a. derigenom att bröstfenorna
icke såsom hos dessa sträcka sig öfver sidorna af
hufvudet. På stjerten finnes liksom hos spjutrockorna
en stor, bakåtriktad, sågtandad tagg. De äro
tämligen storvuxna fiskar och tillhöra egentligen varmare
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
