Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonspegel, oftalmoskop, ett instrument för hvilket verlden har att tacka Helmholtz - Ögonsten. Se Öga - Ögontröst. Se Euphrasia officinalis - Ögontänder. Se Tänder, sp. 1196 - Ögonvar, folkspråkets benämning för det gulaktiga slem - Ögonvatten, benämning på lösningar, som användas till omslag å ögonen - Ögonvidd, ögonens afstånd från hvarandra - Ögonvinkel. Se Öga - Öhlenslæger (Oehlenschläger), Adam Gottlob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hvilket verlden har att tacka Helmholtz (se
denne), och med hvilket år 1851 med ens inträdde ett
nytt tidehvarf för oftalmologien. Helmholtz lärde
oss att med full tydlighet se in i ögat, under lifvet
upptäcka de minsta detaljer af ögats hittills fördolda
inre delar: glaskroppen, kärl- och näthinnan, ja
äfven börjande fördunklingar i linsen. Och än mera:
man kan nu genom studiet af förändringarna i ögats
botten leda sig till kännedomen af en del sjukdomar
längre in, i synnerven, i hjernan, i ryggmärgen,
ja vissa allmänna rubbningar i kroppens helsa. Man
kan med ögonspegelns till-hjelp äfven med största
noggranhet bestämma ögats ljusbrytningsförmåga, om
närsynthet, långsynthet eller andra oregelmässigheter
deri förekomma. Man kan se ögonbottnen på två sätt:
i omvänd bild, då förstoringen blir mindre, men
större del deraf synes på en gång, eller i upprätt
bild, då förstoringen blir vida större och bedömandet
mycket noggrannare. Det förra är lättare, det andra
mera vetenskapligt. De förbättringar, som efter hand
vidtagits i detta instruments anordningar, äro utan
tvifvel värderika, men hedern af dess tillkomst är
den store fysiologens. Att man före dess uppfinning
kunnat vara ögonläkare förefaller numera hardt nära
obegripligt.
Ögonsten. Se Öga.
Ögontröst. Se Euphrasia officinalis.
Ögontänder. Se Tänder, sp. 1196.
Ögonvar, folkspråkets benämning för det gulaktiga
slem, som, afsöndradt af bindehinnan, samlar sig i
inre ögonvinkeln, när ögonlocken en längre tid varit
slutna, såsom under nattens sömn.
Ögonvatten, benämning på lösningar, som användas
till omslag å ögonen. Den så allmänt omtyckta
sammansättningen af lika delar blyvatten
och rosenvatten bör aldrig användas, förr än
man erhållit visshet om att intet hornhinnesår
föreligger, enär blyet på sådana kan verka skadligt
(jfr Ögoninflammation).
Ögonvidd, ögonens afstånd från hvarandra, mätt från
pupillens medelpunkt. Den varierar från 50 till 75
mm. och håller sig i allmänhet omkr. 60–65 mm. hos
fullvuxna.
Ögonvinkel. Se Öga.
Öhlenslaeger (Oehlenschläger), Adam Gottlob, dansk
skald, föddes d. 14 Nov. 1779 i Köpenhamns förstad
Vesterbro. Hans fader, Joakim Frederik Ö. (f. 1748,
d. 1827), var vid sonens födelse organist och blef
sedermera förvaltare vid Frederiksbergs slott. Den
undervisning Ö. under sin uppväxt erhöll var
tämligen planlös, men han fick rikt tillfälle att
studera skönliteratur och försökte sig t. o. m. såsom
skådespelare i älskarefacket på k. teatern 1797–99,
ehuru utan framgång. Redan 1799 började han skrifva
vers med Wessel och Baggesen såsom mönster, och
vid ett festligt samqväm hos bröderna A. S. och
H. K. Örsted, af hvilkas umgänge han rönte ett för
hans utveckling välgörande inflytande, fällde han det
bekanta yttrandet, som i sjelfva verket visade sig
vara en sann spådom: »vel er den danske poesi sunken,
men den skal, fanden gale mig, rejse
sig igjen». Ö. blef student 1800 och egnade sig
först åt juridiska studier, men fann derjämte tid
att 1801 besvara universitetets estetiska prisfråga,
hvarvid han framhöll den stora vigten för Danmarks
literatur af att söka sina ämnen i den nordiska
i stället för den grekiska mytologien, på samma
gång han, i motsats till »upplysningstidens» nyktra
uppfattning af poesien, häfdade fantasiens rätt och
definierade skaldekonsten såsom konsten att kläda
det öfversinliga i en skön, sinlig form. Sjöslaget
på Köpenhamns redd d. 2 April 1801, som verkade
så väckande på den danska folkandan, grep honom
djupt, och i enstaka qväden från 1802 spåras redan
hans stora lyriska begåfning. Men af ännu större
betydelse var sammanträffandet med H. Steffens,
hvilken 1802 återkom från Tyskland som en vältalig
tolk för romantiken och Göthes skaldekonst. Efter ett
samtal med Steffens, som varade i 16 timmar, skref
Ö. dikten Guldhornene, som betecknar genombrottet i
hans andliga lif. Han förkastade derefter det mesta af
en diktsamling, som redan låg i pressen, och skref en
annan dylik, Digte, som utkom i Dec. 1802, ehuru den
bär årtalet 1803, och hvilken gjorde epok i danska
literaturen. Framförallt tjusar Sankt Hansaften
spil med sin ungdomsfriska lyrik och sitt gäckeri
med upplysningstidens andefattiga och resonnerande
uppfattning af lifvet och skaldekonsten. Följande år
skref Ö. Første sang af Edda (planläggningen omfattar
24 sånger), hvilken innehåller uppslaget till »Nordens
guder», och sin första prosaberättelse, Vaulundurs
saga samt utgaf 1805 Poetiske skrifter (2 bd),
hvilka helsades med stort bifall, i synnerhet från
ungdomens sida. Af deras rika, men brokiga innehåll
må nämnas det burleska sångspelet Frejas alter,
en samling ypperliga romanser, två lyriska cykler,
nämligen Langelandsrejsen och Jesu Christi gjentagne
liv i den aarlige natur, samt Vaulundurs saga och det
romantiska dramat Aladdin, en skön omdiktning af den
österländska sagan i »Tusen och en natt». Sommaren
1805 reste skalden med statsunderstöd utomlands, först
till Tyskland, der han trädde i beröring med sådana
andens stormän som Schleiermacher, Göthe och Tieck,
och sedan, i Okt. 1806, till Paris, hvarest han
tillbragte ett och ett halft år, derunder flitigt
besökande teatrarna och en lång tid i dagligt
umgänge med J. Baggesen, som längre fram skulle
blifva hans bittre motståndare. På våren 1808 for
han till Schweiz, der han under vintern uppehöll
sig hos fru Staël v. Holstein, och 1809 till Rom,
hvarest han bodde tillsammans med Thorvaldsen. Under
sin bortovaro från hemlandet skref Ö. några af sina
yppersta arbeten, sorgspelen Hakon Jarl (i Halle),
Baldur hin gode (Weimar), Palnatoke och Axel og
Valborg (Paris) samt Thors rejse til Jotunheim
(fem sånger), hvilken sedan blef inledning till
»Nordens guder» och tillsammans med »Hakon Jarl» och
»Baldur hin gode» utkom under titeln Nordiske digte
(1807). Icke nöjd med den lycka hans arbeten gjorde
i hans fädernesland, öfversatte skalden flere af dem
på tyska och skref i Rom t. o. m. sorgspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
