Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödenburg. Se Oedenburg - Ödenäs, socken i Elfsborgs län - Öder. Se Od, mytol. - Öder, G. Kr. Se Oeder - Ödeshemman, kamer., sådana hemman, som, efter det de af åbon eller egaren blifvit öfvergifna, lemnats utan bruk och skötsel - Ödeshög, socken i Östergötlands län - Ödeslägenhet. Se Ödeshemman - Ödesmål, kamer. En egendom säges ligga i ödesmål, när densamma, efter att hafva blifvit öfvergifven af åbon eller egaren, lemnats utan bruk och skötsel. Jfr Vanhäfd och Ödeshemman - Ödestuga, socken i Jönköpings län - Ödgrim, biskop - Ödhumla, Nord. mytol. Se Mytologi, sp. 645, och Yme - Ödla, A. S. Se Ödell - Ödlor, Sauria, zool., är en ordning inom kräldjurens klass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ödenburg. Se Oedenburg.
Ödenäs, socken i Elfsborgs län, Kullings härad.
Areal 3,937 har. 724 innev. (1892). Annex till Alingsås stad,
Skara stift, Kullings kontrakt.
Öder. Se Od, mytol.
Öder, G. Kr. Se Oeder.
Ödeshemman, kamer., sådana hemman, som, efter det de
af åbon eller egaren blifvit öfvergifna, lemnats utan
bruk och skötsel. Med den ringa utveckling landets
jordbruk hade ännu under 1700-talet förekom det
synnerligen ofta, att hemman föllo i ödesmål. År
1711 voro sålunda i Skåne af 7,859 hemman 12 à
13 hundra öde. Derigenom vållades naturligen
stor minskning i kronans påräknade inkomster
och meddelades förnämligast med anledning deraf
många föreskrifter dels om den tillsyn, som till
förekommande af ödesmål borde hållas öfver hemmanens
häfd och vidmakthållande, dels ock om de åtgärder,
som, när något hemman det oaktadt fallit i ödesmål,
borde vidtagas till dess upprättande. Numera äro
ödeshemmanen till antalet helt få, och då det sällan
torde inträffa, att något hemman hädanefter faller
i ödesmål, har ifrågavarande lagstiftning förlorat
större delen af sin betydelse. Dock åligger det ännu
landtmätaren vid laga skifte, om anledning yppar sig
att ödeshemman finnes inom skifteslaget och detsamma
ej undergått faststäldt storskifte, att derom göra
anmälan hos K. M:ts befallningshafvande, som,
i den ordning k. br. d. 18 Okt. 1780 föreskrifver,
föranstaltar om undersökning för utrönande huruvida
hemmanets förut innehafda egor kunna återfinnas. I
detta fall skall utbrytning genast verkställas,
under det eljest hemmanet såsom obefintligt afföres ur
jordeboken. Fortfarande äro vissa förmåner tillerkända
den, som först anmäler sig till upptagande af ett
ödeshemman, nämligen rättighet att komma i besittning
deraf samt att åtnjuta vissa frihetsår. Om ett
skattehemman legat öde under tre år, ansågs det förr
såsom skattevrak och öfverfördes till kronotitel,
men denna regel upphäfdes genom k. förordn. d. 21
Febr. 1789. Beträffande ödefrälsehemman innehåller
k. br. d. 6 Jan. 1806, att sådana lemnas uppodlaren
mot erläggande till kronan af 20 års räntor, hvarefter
de böra anses som frälsehemman och utgöra ränta i
likhet med dylika hemman. I fråga om upptagande af
ödekronohemman i de sex norra länen torde numera de om
krononybyggen meddelade bestämmelser tillämpas. G. T.
Ödeshög, socken i Östergötlands län, Lysings
härad. Areal 9,914 har. 2,609 innev. (1892). Annex
till Stora Åby, Linköpings stift, Lysings kontrakt.
Ödeslägenhet. Se Ödeshemman.
Ödesmål, kamer. En egendom säges ligga i ödesmål,
när densamma, efter att hafva blifvit öfvergifven af
åbon eller egaren, lemnats utan bruk och skötsel. Jfr
Vanhäfd och Ödeshemman.
Ödestuga, socken i Jönköpings län, Vestra härad. Areal
9,393 har. 1,091 innev. (1892). Annex till Malmbäck,
Vexiö stift, Vestra härads kontrakt.
Ödgrim, biskop, efterträdde omkr. 1130 Storbjörn å
Skara biskopsstol och är minnesvärd såsom den der
bragte Skara domkyrkas byggnad till fullbordan. Han
flyttade dômen från Husaby, der den varit alltifrån
Olof Skötkonungs dagar. Ö. lär hafva dött omkr. 1157
och ligger begrafven i Skara domkyrka.
Ödhumla, Nord. mytol. Se Mytologi, sp, 645, och Yme.
Ödla, A. S. Se Ödell.
Ödlor, Sauria, zool., är en ordning inom kräldjurens
(se d. o.) klass. Alla ödlor hafva en mer eller mindre
långsträckt, sällan kortare, nedplattad kroppsform
och en vanligen lång svans. Flertalet är försedt
med fyra väl utvecklade extremiteter, hvilka dock
i regeln äro för svaga eller för långt aflägsnade
från hvarandra för att fullständigt kunna uppbära
kroppen. Stundom är tårnas antal förminskadt, och
ej sällan förekomma inom samma familj, ja t. o. m,
inom samma slägte arter, som fullständigt sakna
extremiteter, medan andra ega jämförelsevis väl
utbildade sådana. Somliga ödlor hafva endast små
bakre extremiteter (Pseudopus, Ophiodes); mera
sällan finnas endast förkrympta främre extremiteter
(Chirotes). Skuldergördel och bäcken saknas aldrig
fullständigt, och derigenom skilja sig äfven de
fotlösa ödlorna från ormarna. En annan skiljaktighet
mellan ormar och ödlor består deruti att hos de senare
ansigtsbenen ej äro på samma sätt förskjutbara som
hos de förra och att de båda underkäksgrenarna,
hvilka hos ormarna genom ett elastiskt band äro
rörligt förenade med hvarandra, hos ödlorna äro fast
och orörligt förbundna. Huden är vanligen försedd
med fjäll och plåtar, liknande dem, som förekomma på
foglarnas fötter. Ödlornas hud är synerligea fattig
på körtlar. Dock finnas hos många former hudkörtlar,
som genom regelbundna por-rader mynna ut på lårens
insida; måhända, kunna dessa betraktas som ett slags
taljkörtlar. Af ögonlocken är vanligen det nedre
mest utveckladt; hos somliga (gecko-ödlorna, se
d. o.) är detsamma genomskinligt och sammanväxt med
det öfre, så att hos dessa djur liksom hos ormarna
ett slutet rum finnes framför ögat. Hos flertalet
finnas trumhåla och trumhinna. Tänderna äro af olika
form ej blott hos olika slägten, utan ock stundom
hos en och samma art (olika efter deras olika läge i
käkarna). Vanligen äro tänderna enkla, kägelformiga,
stundom i spetsen taggade eller knappformigt ansvällda
o. s. v. Ytterst sällan sitta de i alveoler; vanligen
äro de omedelbart sammanväxta med benen antingen så,
att de sitta å käkarnas fria rand (Acrodonter),
eller så, att de äro fastväxta vid deras inre sida
(Pleurodonter). Hos somliga ödlor finnas tänder ej
blott på käkarna, utan ock å gommen. Tungans form är
mycket olika hos skilda grupper: än är den kort och
kan ej eller endast högst obetydligt sträckas ut ur
munnen; än är den lång, tunn, klufven i spetsen och
mycket utsträckbar samt då innesluten i en särskild
skida, än masklik medför tjockad spets. Egendomligt
för de flesta ödlor är att svansen mycket lätt
afbrytes, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
