- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
489-490

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenar, ädla stenar (T. edelsteine, Fr. pierres précieuses, Eng. precious stones), mineral, som utmärka sig genom färglöshet eller vacker färg, genomskinlighet, glans och »eld», betydande hårdhet och förmåga att antaga polityr samt derför användas som smycken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne underdelen (la culasse). Det gifves flere
olika slipningsformer. Briljantformen lämpar sig
bäst för sådana stensorter, hvilka såsom diamanten af
naturen hafva en oktaedrisk gestalt, emedan vid dess
anbringande ej så mycket af den råa stenen behöfver
bortklyfvas. Denna form ger derjämte hos genomskinliga
stenar den vackraste ljuseffekten. Öfverdelen och
underdelen begränsas af med rundisten parallella ytor
(taffel och kalett), och såväl paviljong som culasse
äro mer eller mindre rikt facetterade, beroende på den
råa diamantens storlek och skönhet. Facetterna, som
gränsa till rundisten, kallas tvärfacetter; de, som
gränsa till toppytan (taffeln), kallas stjernfacetter
och äro alltid trianglar. Alla bättre stenar hafva

illustration placeholder
Tredubbel briljantform

sedd uppifrån nedifrån


på öfverdelen tre rader facetter, således i allt
minst 58 sidor, på stora stenar ytterligare 16,
i det tvärfacetterna halfverats. Former af denna
art ega den franska statsjuvelen »Regenten»
och den engelska kronans »Kohinoor». En vigtig
illustration placeholder
Stjernsnitt.

nyhet i briljantslipningen infördes af Caire, det
s. k. stjernsnittet (taille à l’étoile), som fordrar
stor höjd af culasse och paviljong. Taffeln
är mycket liten och regelbundet
6-kantig. Underdelen har tre facettrader i
sicksack. Denna slipning utmärker sig såväl för
ett mycket fördelaktigt färgspel som för ringa
illustration placeholder
Modern 8-sidig briljant

materialförlust (endast 33 proc., mot 45 vid lägre
briljanter), men fordrar ett mycket sorgfälligt
utförande för att göra effekt. Amsterdamsfaktorierna
undvika likaledes nu för den stora ämnesförlusten
den äldre lägre briljantformen och
göra liksom Caire öfverdelen högre. Medan
öfverdelens höjd hos briljanter från förra hälften
af 19:de årh. var 4/18 af oktaederns hela höjd, är
öfverdelen nu 6/18. Vidare är taffeln mycket mindre,
förr 4/9, nu blott 3/9 af rundistens diameter, och
bildar liksom rundisten en regelbunden åttahörning;
alla mellanfacetterna äro lika. Genom denna
illustration placeholder
Briljanterad taffelsten

anordning är det möjligt att framställa briljanter
af fullständigt symmetrisk form, med öfvermåttan
liflig eld, utan att mer än 40 proc. af den råa
stenen bortgår. I briljantform slipas icke blott
diamanter, utan äfven alla öfriga genomskinliga
smyckestenar, zirkon, phenakit, topas, t. o. m. qvarts
och imitationer af strass. Tunna rubiner och safirer
få vanligen taffelsnitt, då öfver- och underdelen
äro begränsade af stora ytor; öfverdelen har 8,
12, 16 godtyckliga, men symmetriskt
liggande tvär- och stjernfacetter, underdelen 4–6
breda facetter eller en rundad yta. Med tjocka,
färgade stenar når man den gynsammaste verkan genom
trappsnitt, vid hvilket den egendomliga anordningen
illustration placeholder
Taffelsten med förlängda briljantfasetter.

af facetterna underdelen understödjer ljusets
återstrålning. Alla facetterna äro
anbragta trappformigt,
alltmera trubbigt, från rundisten längda mot
taffeln och kaletten.
Antalet facettrader är upptill 2, nedtill
4–5. På vackert färgade och dock klart genomskinliga
stenar (rubiner. safirer) kombineras med
illustration placeholder
Enkel rosenstein.

fördel briljant- och trappslipning. Rosenstenar
(rosetter) sluta nedtill med en bred taffel och
hafva endast öfverdelen facetterad i två
rader facetter, af
hvilka de öfre, som
sammanlöpa i en spets, bilda kronan. Den enkla rosen har 6
+ 12, den brabantska 6 + 18, den tredubbla franska
12 + 24 facetter. De stora diamanter, som fordom
slipades i Indien, hafva en genom kombinerad ros- och
illustration placeholder
Brabantsk ros.

trappslipning bildad form (Stormogul, Orlov). Sådan
form gifves numera aldrig åt större diamanter,
endast undantagsvis pendeloquesform, som har hvarken
taffel eller kalett och derför liknar tvänne
vid grundytan förenade rosenstenar. De stora
diamanter, som först (1470) slipades i Europa,
t. ex. Florentinaren, hafva denna för färgspelet
fördelaktiga slipningsform. Den djupt färgade
pyropen och granaten, som i infattningens botten
hafva ett glänsande metallfolium, slipas ofta
i rosettform. Ogenomskinliga smyckestenar med
naturligt färgspel få konvexa ytor (mussleform),
antingen på både öfver- och undersidan, eller
öfversidan konvex och undersidan plan eller
konkav. Den hvälfda öfverytan har mången gång
facetter kring rundisten. Alltefter stenens natur får
hvälfningen olika höjd: ju svagare det naturliga
färgspelet, dess större hvälfning. Opaler med
liflig färgvandling slipas derför mycket platta,
rubiner och safirer mycket konvexa. Alla dessa
stenar vända den konvexa sidan åt åskådaren;
endast half-ädelstenar eller för vissa ändamål
använda smyckestenar, t. ex. sigillringstenar, hafva
öfverdelen plan och underdelen konvex. Ädelstenar
slipas i nästan alla land; de mest betydande
diamantsliperierna finner man dock i Amsterdam,
London och Antwerpen. — De s. k. halfädelstenarna,
som mest användas till galanteriarbeten,
facetteras icke, utan erhålla former, som
motsvara deras blifvande användning. Bearbetning
af råmaterialet sker enligt samma metod som vid
slipning af verkliga ädelstenar. I allmänhet begagnas
slipskifvor af hård sten i st. f. af metall, utom vid
urhålkningar. I större skala bedrifna sliperier äro
agatsliperierna vid Oberstein och Idar i Oldenburg
samt Waldkirch i Schwarzwald, der äfven mycket
ädelstenar (fantasistenar) slipas, sliperierna vid
Jekaterinenburg för topas, qvarts och andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free