Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheter äro svåra att lagbinda eller godtycket
skulle kunna ingripa, är fastställandet af
åldersgräns nödvändigt. Största betydelsen har
densamma inom krigsmakten, der de högsta anspråken
ställas på personernas tjenstbarhet. Tyska armén
känner inga åldersgränser, men med der rådande
grundsatser kan ingen qvarstå i trupptjenst
längre, än han dertill är fullt duglig. I de
flesta öfriga arméer hafva åldersgränser blifvit
stadgade, för subalternofficerare och kaptener
vid 50–53 år, regementsofficerare 55–60 (för
öfverstar i Sverige 63) år, generalspersoner
60–65 (i Sverige 68) år. Se för öfrigt Pension.
C. O. N.
Ålderspresident. Se Riksdag,
sp. 1137.
Ålderssjukdomar. Se Ålderdomssjukdomar.
Ålderstillägg, tillägg i ämbets- eller tjenstemans
aflöning efter vissa års tjenstgöring.
Åldtfru, åldfru, stundom äfven skrifvet oldfru
(af D. old, gammal, af Isl. öld, tidsålder),
fruntimmer, som har tillsyn och vård om hushållet
(linneförrådet etc.) å ett k. slott eller ett stort
gods. — Åldt- (åld-)gesäll, äldste gesällen i
ett handtverksgille.
Åle. Se Adils.
Ålem (stundom skrifvet Ålhem), socken i Kalmar län,
Stranda härad. Areal 17,702 har. 4,629 innev. (1892),
deraf 114 i Pataholms köping. Å. utgör ett regalt
pastorat, Kalmar stift, Stranda kontrakt. I
Å. stiftade Joh. Skytte 1637 en skola, i hvilken
socknens barn skulle hafva fri undervisning. Denna
s. k. Skytteanska pedagogi egde bestånd till 1887, då
den ombildades till en vanlig folkskola.
Ålesund. Se Aalesund.
Ålfiskarna, Murcenidae, zool., en familj
af de mjukfeniga fiskarnas ordning. Ålfiskarna
utmärka sig genom långsträckt kropp, mer eller
mindre cylindrisk eller från sidorna tillplattad,
bandformig. Fjäll saknas eller äro rudimentära;
bukfenor saknas, och de vertikala fenorna
sammanhänga ofta med stjertfenan. Romsäckarna
sakna utförsgång. Ålfiskarna hafva stor
utbredning såväl i de färska vattnen som i
hafven i der tempererade och varma delarna af
jorden. Åtskilliga af dem äro djuphafsfiskar. Öfver
200 arter äro kända. I Sverige förekomma
endast ålslägtet (Anuilla) och hafsålslägtet
(Conger). Se Hafsålen och Ål. Jfr Murena.
R. L.
Ålfiske. Ålen är eftersökt såsom födoämne och betingar
ett jämförelsevis högt pris samt är på grund deraf
föremål för ifrigt fiske, der lägenhet till sådant
finnes, såväl då den är stationär i sjöar och vid
kusten som under vandringen från sötvattnen till
hafvet samt långs kusterna af mindre salta haf,
t. ex. Östersjön, ut till saltare vatten. Deremot
idkas ingenstädes fiske efter ål i öppna hafvet. I
sjöarna fångas ålen i Sverige hufvudsakligast med
ref samt, under vandringen i elfvar och åar ned till
hafvet, vanligast i s. k. ålkistor (se d. o.) och i
vissa trakter uti ett slags ryssjeliknande redskap,
s. k. lanor. I skärgårdarna tages ålen dels på ref,
dels med ljuster eller s. k. »harka», ett ljuster
med taggar ställda såsom på en
kam och i vertikal riktning mot skaftets
längdriktning. Med sistnämnda redskap
(numera merendels i stadgarna förbjudet) fångas
ålen, då den ligger bland tången. Vid ljustring
hugges ålen, då han ligger på bottnen, hvilket fiske
efter de något olika sätt, på hvilka det utföres,
har flere benämningar, såsom att »hutta», »påta»
eller »stånga» ål. De vigtigaste fiskena äro de,
som ske under ålens vandring, sålunda i
ålkistorna samt vid vissa delar af Östersjökusten
med ett slags ryssjor eller, såsom de kallas
vid södra kusterna, »hommor», hvilka utsättas
flere i rad efter hvarandra från stranden utåt.
Detta slags fiske idkas i trakten af Grisslehamn
(nordligast), något litet vid Landsort, men ej
i den öfriga delen af Stockholms skärgård eller i
Södermanlands skärgård, samt vidare från trakten af
Arkö i Östergötlands skärgård kusten utefter, med
undantag af vissa bukter etc., ända upp till Vikens
fiskeläge vid Öresund, sålunda kusten rundt om.
Af fiskeredskapens ställning, tiden för fisket —
ålen kommer längre ut på hösten i Öresund — samt
den omständigheten att ålen går förbi vissa bukter
o. s. v. framgår, att det eger rum en verklig
vandring af sötvattensål långs Östersjökusten ut
åt Kattegatt och att ålen dervid följer den utgående
Östersjöströmmen. Att en ålvandring försiggår
bekräftas äfven af erfarenheten från de tyska och
de danska kusterna (se derom R. Lundberg:
»Om ålfiske med s. k. hommor vid svenska
Östersjökusten», i Landtbr. akad:s tidskr. 1881, samt
»Meddelanden om Sveriges fiskerier», häft. 1 och
2, 1883 och 1888). Ålfiskena, ålhommesätterna,
äro särskilda, från kronan numera skatteköpta
lägenheter, och ålhommefisket är, särskildt i
vestra Blekinge och vid östskånska kusten, af
betydande vigt samt äfven inom Kalmar och Malmöhus
län af ej ringa betydelse. Detta framgår
bl. a. deraf att tyska fiskhandlare hela fisketiden
hålla sumpfartyg stationerade på de förnämligare
fiskeplatserna för uppköp af lefvande ål, hvilken
sedan transporteras med ångbåt öfver till Stettin.
Ålfiskets utfall är tämligen vexlande och beroende
på väderleksförhållanden. Vid stormar förloras
rätt mycken redskap; men detta fiske är i alla
fall mycket lönande och beqvämt, då afsättning
finnes på sjelfva fiskeplatserna. Ålen betingar
vanligen ett pris af 80 öre à 1 kr. pr kg. i första
hand. I medelgoda år uppgår värdet af ålfisket med
hommor i Bleking och Skåne till omkr. 350,000 kr.,
och om öfriga kuststräckor medräknas, kan detta fiske
sannolikt uppskattas till ett värde af omkr. en
half mill. kr. årligen. Vid Sveriges vestra kuster
idkas intet mera betydande ålfiske. Af utlandets
ålfisken är det största och mest bekanta det,
som drifves i lagunerna vid Comacchio i Italien
mellan de två sydliga utloppsarmarna af floden
Po. I det delta, som der finnes, har man genom
uppdämning och kanalisering bildat ett system
af grunda laguner, hvilka beräknas tillsammans
upptaga en areal af 40,000 har. Detta ålfiske, som
numera tillhör staden Comacchio, är urgammalt
och det största, som finnes. De nämnda lagunerna
stå genom kanaler i förbindelse med hvarandra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
