- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
379-380

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ådermöten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1892) och »Åhus och dess slott samt utgräfningarne
derst. 1892–93» i Skånska landskapens hist. och
arkeolog. förenings »Samlingar» (1893).

Åhussandsten, geol., en till Sveriges kritsystem
hörande, ljus, ej sällan kalkblandad sandsten,
som träffas i lösa stenar och block inom östra
Skåne, synnerligast i trakterna kring Åhus,
och som helt säkert bildar berggrunden inom
sistnämnda område. Se vidare Ignaberga-kalksten.
E. E.

Åkallan (Lat. invocatio), i vidsträckt betydelse
detsamma som bön i inskränkt betydelse, d. v. s. Guds
anropande om något (se Bön); i inskränkt betydelse
anropande om hjelp mot något, bön om befrielse från
något ondt. J. P.

Åkarp, socknar. Se Norra Åkarp och Södra Åkarp.

Åkeaner. Se Akianer.

Åke Axelsson. Se Axelssönerna och Natt och Dag 11.

Åke Bengtsson. Se Ferla.

Åke bonde, en värmländsk storman under hednatid, om
hvilken Snorre Sturlasson förtäljer följande. Han
hade en gång samtidigt såsom gäster inbjudit
den svenske konungen Erik Eymundsson och den
norske Harald hårfagre. Åt den förre uppläts Å:s
gamla gäststuga, åt den senare en alldeles nybyggd
sådan. På förra stället var allt husgeråd gammalt,
på det senare splitter nytt. Qvaliteten var i fråga
om allting på båda ställena af utmärktaste slag. Då
gästabudet var ändadt och Å. först tagit afsked af
Harald och gifvit honom bl. a. sin unge son till
tjensteman, förärade han konung Erik äfvenledes
dyrbara skänker och följde honom ett stycke till
vägs. Vid det slutliga afskedet frågade honom konung
Erik hvarför han under hela gästabudet låtit Harald
få allt det bästa, och detta ehuru Åke dock vore i
Eriks tjenst. Åke svarade, att efter hans förmenande
intet brustit vid gästabudet. Att Erik fått disponera
hvad som var gammalt och godt, berodde på hans höga
ålder. Åt den unge Harald hade han med skäl gifvit
allt, som var nytt. Men hvad nu det beträffade, att
han sjelf vore i Eriks tjenst, så kunde man lika väl
säga, att konungen vore i hans tjenst. Förgrymmad
öfver detta svar, högg konungen honom banesår och
red sedan bort. Då Harald sporde Åkes död, förföljde
han, ehuru förgäfves, den flyende Erik samt tog sig
af illdådet anledning att nedhugga Eriks tjenstemän
inom landskapet och lägga detta under Norges krona.
Ad. N–n.

Åke Hansson. Se Tott, 10.

Åke Henriksson. Se Tott, 13.

Åke Jönsson, riddare, riksråd, var sonson af den
under drottning Margaretas tid inflyttade danske
riddaren Niklis Jönsson, kallad Svarte Skåning (se
denne). Han ärfde efter sin fader, riksrådet Svarte
Jöns, Åkerö i Södermanland, blef medlem af rådet
under Karl Knutssons första regeringstid (1448–57)
och höfvitsman på Ringstadaholm. Vid ärkebiskop Jöns
Bengtssons resning mot konung Karl tyckes Å. J. hafva
öfvergifvit den senare, fick förläningar
och blef under konung Kristierns tid
(1457–64) lagman i Södermanland och höfvitsman på
Axvall. Han gillade jämte öfriga ledamöter af rådet
Kristierns åtgärd att häkta ärkebiskop Jöns (1463)
och höll till en början troget vid konungen under
Kettil Karlssons med anledning af denna åtgärd
s. å. framkallade resning. Axvall belägrades
och gaf sig först 1465. Han förstod likväl snart
att ställa sig väl med de nye maktegande och fick
bekräftelse på förläningar. Bland mera betydelsefulla
politiska tillfällen, då A. J. spelade en rol, må
nämnas det ryktbara Halmstads möte 1450, fredsmötet
i Halmstad 1468, unionsmötet i Kalmar 1476 och de
derefter s. å. följande underhandlingarna i Ronneby
med konung Kristiern samt rådsmötena i Kalmar 1482,
Halmstad 1483 och Kalmar s. å. (då den s. k. Kalmar
recess ingicks). Död 1494. — Å. J:s broder, riddaren
och riksrådet Svarte Ture Jönsson, hvilken bodde på
Tuna vid Mariestad, var från 1452 till sin död, 1480,
lagman i Vestergötland.

Åker. 1. Socken i Jönköpings län, Östbo härad. Areal
15,842 har. 1,798 innev. (1892). Å. bildar
med Käfsjö ett konsistorielt pastorat, Vexiö
stift, Östbo kontrakt. — 2. Socken, bildad af
de båda f. d. jordebokssocknarna Åker och Ärja,
i Södermanlands län, Åkers härad. Areal 12,757
har. 2,199 innev. (1892). Å. bildar med Länna ett
regalt pastorat, Strengnäs stift, Domprosteriet. —
3. Vester-Åker, socken i Upsala län, Hagunda
härad. Areal 1,026 har. 254 innev. (1892). V.-Å
bildar med Dalby ett till egarna af Viks och
Hammarskogs säterier patronelt pastorat, Upsala
stift, Hagunda kontrakt. — 4. Öster-Åker, socken
i Stockholms län, Åkers skeppslag. Areal 14,293
har. 2,454 innev. (1892). Ö.-Å utgör ett till egaren
af Margretelunds säteri patronelt pastorat, Upsala
stift, Roslags Östra kontrakt. — 5. Öster-Åker,
socken i Södermanlands län, Oppunda härad. Areal
6,590 har. 1,852 innev. (1892). Ö.-Å. utgör ett
till egaren af Forsby säteri patronelt pastorat,
Strengnäs stift, Oppunda vestra kontrakt. Den för
socknen egendomliga folkdrägten fastställdes genom
k. resol. d. 25 Okt. 1793. — Se vidare Åkers härad,
Å:s krutbruk, Å:s skeppslag, Å:s styckebruk
.

Åker, landtbr. 1. Åkerjord, uppodlad jord, som bär
åkerväxter eller ock för tillfället är igenlagd
till gräsbärande mark. Se Jordarter, 2. — 2. Den
sammanhängande, till ett skifte hörande åkerjorden,
gärde.

Åker-afrad. Se Jordskyld och Stadsjord.

Åkerberg, Karl Erik Emanuel, tonsättare, född d. 19
Jan. 1860 i Stockholm, blef student 1880, elev vid
konservatoriet 1881, tog organistexamen 1883 och
studerade komposition för Dente till 1886, derefter
i Paris för César Frank till 1888. Vid Aug. Edgrens
död s. å. blef han anförare för Stockholms allmänna
sångförening och Typografiska föreningens sångkör
samt kallades derjämte till ledare 1890 för P. B:s
sångkör samt 1891 för Nya sångsällskapet. Han blef
1889 kantor vid Tyska kyrkan och 1890 organist vid
Synagogan. Å. har komponerat de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free